Prästämbetet är ingen affärsverksamhet. Ändå är det svårt att läsa Aftonbladets granskning av Fållöknastiftelsen utan att undra var förkunnelsen slutar och entreprenörskapet börjar.
Det finns mycket att säga om turerna kring statsministerfruns Fållöknastiftelse, den som enligt uppgift sysslar med retreatverksamhet
Mycket som framkommer i Aftonbladets granskning av stiftelsen känns minst sagt tveksamt. Som användandet av gratis arbetskraft (”volontärer”), utnämnandet av två av dessa volontärer till kanslisekreterare på Regeringskansliet, respektive generaldirektör för Statens institutionsstyrelse, SIS, den grumliga relationen mellan privat och professionellt i ägandet kring fastigheten, en tjusig herrgård i Sörmland samt det bristfälliga säkerhetstänkandet.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det hela stinker korruption.
Det som gör mig mest beklämd i den här soppan är dock något annat, nämligen Birgitta Eds missbruk av sitt ämbete. I januari 2023 avlade hon sina prästlöften i Strängnäs kyrka inför biskopen och församlingen: att utöva sitt ämbete så att Gud blir ärad, stå fast i kyrkans tro, och i sitt liv följa Kristus, tjäna sin medmänniska och leva som ett föredöme för andra Kristus.
Är verkligen Birgitta Eds entreprenörskap i andlighet förenlig med prästens uppdrag och löften? Prästens kärnuppgift är att verka i en församling, att arbeta för och leva med de människor som bor inom församlingens gränser.
Det innebär gudstjänstfirande, själavård, förrättningar och konfirmandundervisning, och, någon gång då och då, att anordna en retreat, alltså en tid i avskildhet för att komma närmare Gud, eller ha en samtalsgrupp för församlingsborna.
Birgitta Ed gör sin egen tolkning. Ständigt iklädd prästkrage, i både lämpliga och olämpliga sammanhang (jag har åtskilliga vänner som är präster – ingen av dem bär sin prästkrage i alla sammanhang) bygger hon sin egen verksamhet, som tycks vara helt frikopplad från Svenska kyrkan.
Det finns nämligen inga som helst kopplingar till någon församling i Svenska kyrkan angiven på stiftelsens hemsida.
Däremot innehar Ed en tjänst som ”verksamhetsutvecklare” i Strängnäs domkyrkoförsamling. Är det måhända den egna verksamheten på Fållökna gård hon utvecklar? Varför erhåller hon annars, enligt Aftonbladets granskning, ett arvode på 22 000 i månaden från stiftelsen? Får hon betalt både av domkyrkoförsamlingen och stiftelsen för samma uppdrag? På domkyrkoförsamlingens hemsida finns dock ingen hänvisning till Fållöknastiftelsen.
Ed, med ett förflutet som pr-konsult inom affärsutveckling, har näsa för affärer.
Är verkligen Birgitta Eds entreprenörskap i andlighet förenlig med prästens uppdrag och löften?
Vi lever i en tid av andlig nöd. Människor längtar efter sammanhang och mening, efter svar på existentiella frågor och rum för reflektion. Det kan man få på Birgitta Eds herrgård – om man betalar. För 3900 kronor får man under en helg vara tyst och tänka på att vara”älskad och sedd”. För samma pris kan man delta i en retreat på temat ”talande tystnad” under ledning av Ed själv.
Arrangemangen sker i samarbete med studieförbundet Sensus, vilket sannolikt innebär att stiftelsen får ekonomiska bidrag av studieförbundet för att genomföra sina evenemang. Trots att Sensus, liksom andra studieförbund, drabbats av Tidöregeringens neddragningar, finns det pengar till att stötta statsministerhustruns verksamhet.
Med andra ord bör stiftelsen casha in finfint på sina retreater – inte minst mot bakgrund av att allt praktiskt arbete genomförs av oavlönad arbetskraft (”volontärer”).
Tänk ändå så fiffigt – att både framstå som om man ”främjar existentiell hälsa” som det står i stiftelsens stadgar och tjäna pengar! Det bästa av två världar, för en moderat präst.
Eds prästskjorta ger verksamheten legitimitet. Det är, menar jag, inte ett rimligt sätt att använda sitt prästämbete på. Den kristna kyrkan har en lång tradition av enkelhet och askes.
Frågor som i vid mening berör ekonomi – som hur vi ska fördela våra resurser, hur vi ska förhålla oss till fattiga liksom kritik av besuttna – är ett av de bibliska skrifternas bärande och ständigt återkommande teman.
Birgitta Eds kommodifiering av andlighet och hennes sammanblandning av förkunnelse och entreprenörskap står i direkt strid mot kristendomens kärnfilosofi. Biskopen i Strängnäs stift, Johan Dahlman, borde genast ta henne i kragen.