I skrivande stund är det 23 dagar kvar till OS i Peking. I Sverige har debatten stundtals rasat hårt, bojkott eller inte. Många av de mest sansade rösterna har sportjournalisterna stått för. Den som vill ha bojkott ska börja där makten finns, hos politikerna och företagen. Bankernas Kinafonder har större slagkraft än Stefan Holm.

På mitt skrivbord ligger Barbro Alvings fina reportagebok Dagbok från Berlinolympiaden 1936 (Atlantis förlag) och väntar på anmälan. Redan har det också getts ut debattböcker som direkt jämför olympiaden 1936 med den i Kina 2008. Att Bangs bok getts ut detta år är knappast en slump. Vi ska se de historiska parallellerna, är det meningen. Kinas nuvarande regering och den nazistiska under Hitler är alltså enligt vissa debattörer likvärdiga.

Kina är en av världens diktaturer. Där kränks föreningsfirhet och yttrandefriheten svårt. Där finns inte fria val.

Innebär det att Kina rimligen kan jämföras med den nazistsika krigs- och dödsmaskinen? Den som anser detta borde ha en stor bevisbörda och genast arbeta för ett avslut av alla ekonomiska och politiska förbindelser mellan Kina och Sverige. Men så är det naturligtvis inte.
Debatten har dock den funktionen att styra blicken från kränkningar av mänskliga rättigheter i väst, övergreppen sker ju alltid någon annanstans, i diktaturer i öst.
Det är sant att idrott och politik hör ihop. Det är till och med en klyscha. Det intressanta är hur idrott och politik hör ihop.

Så här är det. När Kina dödar i Tibet är det folkmord, när USA dödar i Irak är det kamp för demokrati. När Kina arrangerar OS är det ett propagandaspektakel, när USA arrangerar OS är det folkfest. När Kina arrangerar OS ska det bojkottas, när USA arrangerar OS förstör bojkotter folkfesten. Och så där kan man gå på länge.

Men låt oss istället lyfta fram en röst från Irak. Så här skriver bloggaren Layla Anwar på arabwomanblues.blogspot.com om resultatet av Irak-kriget. ”Över en miljon döda, tre miljoner invalidiserade för livet, fem miljoner föräldralösa, fem miljoner flyktingar, över 150 000 fångar, hem förstörda, massiv etnisk rensning, tortyr och våldtäkter i tidigare aldrig skådad skala, summariska avrättningar och arresteringar, miljarder av dollar stulna, anitikviteter och olja plundrad, en ekonomi i spillror, 70 procent arbetslöshet, inmurade getton, användande av illegala vapen – utarmat uran, napalm, vit fosfor, klusterbomber, tusentals ton bomber… … För att inte tala om fängelsehålan Guantanamo. Allt under illegal ockupation”. Någon som hört något om idrottslig bojkott?

Kanske tycker du att detta är en marginell åsikt hållen endast av folk långt ut på vänsterkanten? Glöm det, om världens folk ställdes frågan idag om vilket land som främst skulle bojkottas i idrottssammanhang, Kina eller USA, är det troligt att resultatet skulle bli USA. Det visar andra liknande opinionsundersökningar de senaste åren. Så impopulär är regimen i Washington nu för tiden. Flamman talar alltså sannolikt för majoriteten.

För vår del får IOK och andra internationella idrottsorganisationer gärna bojkotta länder som sätter oskyldiga i tortyrfängesler och invaderar andra länder. Börja med USA. Tills dess tittar vi på OS i Peking utan dåligt samvete och hejar på Stefan Holm. Oavsett vad han anser i Tibetfrågan eller om diktaturen i Kina.

Jonas Thunberg