De omänskliga är något i Sverige så ovanligt som en politisk reportagebok utan egentlig hemvist. Memoarer, partsinlagor, debattböcker finns det fullt av liksom politiska biografier med bestämda syften att ta ner eller hylla. Nilsson försöker med något annat: att berätta tre historier ur samtidshistorien enbart för att synliggöra psykologin och maktspelet. Det goda med detta är att han lyckas koncentrera sig på händelseförloppen, som blir både spännande och detaljrika. Här finns några riktiga nyheter – att det Liberala ungdomsförbundets dataintrång också riktades mot Ung vänster exempelvis – och några goda kompletteringar till redan kända saker – framförallt vad gäller SSU:s fraktionsstrider får läsaren en omfattande bild av persongalleriet. Därmed djupnar båda affärerna.

Indirekt blir beskrivningen ofta en kritik av en skandalbevakning, som enbart är ute efter att sätta dit makthavare och struntar i helheter och konsekvenser. Nackdelen med Nilssons vinkel är att affärerna aldrig kopplas till andra samhällsförändringar. De omänskliga hyllas från höger och vänster, men man kan ibland få känslan av Nilsson begränsat sin analys för mycket. Men det är gott så. De Omänskliga är nödvändig läsning för alla politiskt intresserade.