En av de mest intressanta gästerna på årets bokmässa var befrielseteologen och Nicaraguas mest kände poet, nu 83-åriga Ernesto Cardenal.
Det var in i det sista osäkert om han skulle få lämna Nicaragua, efter att han under ett besök i Paraguay framfört skarp kritik mot Nicaraguas regering. President Ortega återupptog bara någon dag senare en gammal anklagelse om ”förtal”, som Cardenal frikänts från för fem år sedan. Fallet var preskriberat. Ortega frös Cardenals ekonomiska tillgångar.
– Förföljelsen drabbar även andra författare och konstnärer i Nicaragua. Jag trodde mina sista år skulle vara lugna, att tiden helt skulle kunna ägnas åt att läsa och skriva, men det är inte möjligt.
Tack vare att många av Latinamerikas främsta författare och det kubanska konstnärs- och författarförbundet protesterade lyckades Cardenal få utresetillstånd.
I samtal med KG Hammar talade han på Bokmässan om radikalism och om att det idag finns en vänsterkyrka, som står på de fattigas sida, och en högerkyrka som står på de rikas.
Adelsfamilj utan pengar
Carl-Johan de Geers nya bok Jakten mot nollpunkten har redan har fått stor uppmärksamhet. Han skildrar sin barndom i en excentrisk släkt i ett uppsluppet vemod, en ofta färgstark skildring med uppväxt hos farföräldrarna på ett slott i Skåne, pappan utrikes tjänstgörande diplomat och mamman som gick sin egen väg i en lägenhet på Östermalm, fylld av sopor och levde på socialhjälp. En skildring jag gissar att Riddarhuset kan sätta i halsen. Om någon annan hade skrivit detta hade vi haft en social diskbänksjournalism – men i Carl Johan de Geer språk och bilder får vi en närgången och samtidigt distanserad skildring av ett adligt liv där det sällan fanns några pengar – men många excentriker.
Hon är Portugals främsta barn- och ungdomsförfattare. Hon är också erfaren journalist med egen kolumn i Lissabons ena stora morgontidning, Journal de Noticias, hennes böcker har översatts till över tio språk. Men först i år har hon översatts till svenska. Jag talar om Alice Vieira och boken Honungsblomma. Den är också den första barn- och ungdomsboken från Portugal överhuvud taget som kommit ut på svenska.
I Alice Vieiras barndom, bollad mellan olika hem, i ett fattigt efterkrigs-Lissabon, finns paralleller till Carl Johan de Geers barndom, men ändå så olika. I en ”tunnellägenhet”, med flera rum i fil och bara fönster i kortändan, utspelar sig centrala delar i boken. Mycket hämtar Alice Vieira från sin egen uppväxt. Boken har illustrerats av Ana Biscaia från Lissabon, nu student på Konstfack vid Telefonplan i Stockholm.
Vad är en nyhet?
Erik Fichtelius betonade vikten av kritiskt läsande under rubriken ”Vad är en nyhet?”
– Alla ropar efter positiva och glada nyheter. Men vad ligger bakom många av de ”glada nyheterna”?
Med kritiskt läsande av text och bild kan vi lära oss hur näringsliv och intresseorganisationer genom att lyckas placera bilder och texter, lobbar för sina intressen, (inte sällan med borgerliga förtecken). I av informationskonsulter producerade tjocka bilagor, bifogat morgonbladet i brevlådan, visas idel välstädade bilder, alltid leende och nöjda människor, projekts eller kommuners fantastiska fördelar framhävs, men ingenstans kritiska röster. I bästa fall hittar högst upp i kanten på sidan orden ”detta är en annons”.
Men dessa ”glada nyheter” kommer ofta också på redaktionell plats utan varningstext.
Frågeställningen ”Vad är en nyhet?” är synnerligen angelägen.