“Arbetsgivarna inom mediabranschen är värst av alla när det gäller att kringgå lagen om anställningsrätt. Vikarier används systematiskt som en buffert, men så snart en förtur till en tjänst närmar sig kastas de hänsynslöst ut. /…/ Kvinnliga journalistvikarier utsätts för sexuella trakasserier från chefer som lovar fast anställning”. Så skriver journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén i DN 30 mars 2004.
Värst är Sveriges radio och Sveriges television. Det är lögn att få en fast anställning där för den som inte är administratör eller uppburet nyhetsankare.
Äntligen lyfts svineriet i
mediebranschen fram i ljuset! Det skulle krävas en artikel på DN:s berömda debattsida och att ett förbund som svårt negligerat vikariernas situation tar sitt ansvar. Kanske är det på grund av att förhållandena strider mot den bild som präglats in på senare år – att flexibla anställningsförhållanden skulle leda till mer frihet för den anställde. Det är ju bara att byta arbetsplats om chefen är dålig! Och för övrigt vill de flesta unga inte fastna på samma arbetsplats för länge. Individuell lönesättning ger utrymme att bedöma individens kompetens.

I själva verket är alla dessa tre saker separat, och speciellt i kombination, vidriga. För om vikariat är det normala, finns ingen orsak till att satsa på långvariga medarbetare. Om lönesättningen är individuell blir medarbetarna konkurrenter. Och om de dessutom skall flytta på sig för dåliga chefer, blir cheferna garanterat kvar.
Vi kommer få höra många moraliserande fraser från borgerliga politiker om detta. Och dessutom nya krav på minskat utrymme för public service-tv och radio. Men vi skall veta att de egentligen skäms.
För de borgerliga “feministiska” debattörer som hävdat att det nya arbetslivet skulle gynna kvinnor individuellt är denna upptäckt ett slag i ansiktet. Det lämnas utrymme för mycket när arbetsrätten sätts ur spel. Inte bara favorisering på oklara grunder, utan också sexuella trakasserier.
För de som hävdat att det privata näringslivets metoder och kritserier innebär en ”modernisering” av de statliga bolagens verksamhet är detta ett fiasko. För oss andra har det länge varit klart att feodala
chefsstrukturer inte blir bättre av att de sveps in i den nya ekonomins managementfraser.