Skola, vård, omsorg, missbruksvård och flyktingmottagande. Överallt ska det skapas utrymme för stora privata vinster på skattebetalarnas bekostnad. Det är ideologin i tiden, kanske den allra viktigaste för många inom högern och socialdemokratin. Många av de politiker som beslutar i frågan har själva händerna i syltburken. I veckan lånade före detta S-partiledaren Mona Sahlin sitt namn till en debattartikel från Iris Utvecklingscenter och Magelungen AB som vädjar till regeringen om att åtminstone låta medarbetarägda företag få fortsätta att ta ut vinst ur skattebetald verksamhet. Branschen räds nu vad den av Vänsterpartiet initierade utredningen om vinster i välfärden ska komma fram till.
Den som ifrågasätter tingens ordning kallas öppet för stalinist av riskkapitalistprofilen Gabriel Urwitz. På alla områden har det ekonomiska vinstintresset varit skadligt för samhällsbygget men på vissa områden är det direkt livsfarligt.
Staten Sverige bestämmer över flyktingpolitiken och bör därmed se till att den genomförs på bästa sätt. Tillsammans med Sveriges kommuner har den ett ansvar för att inte en enda skattekrona går förlorad till oskäliga vinster, varken till skojare i fastighetsbranschen eller till lycksökare i behandlingshemsbranschen. Bert Karlssons recept – att köpa upp billiga hus i glesbygden som sedan görs till underbemannade flyktingmottagningar skapar också omöjliga villkor för kommunerna. De ofta fattiga utflyttningsorterna måste på mycket kort tid ställa upp med skolplatser, speciallärare och bidra till att lösa problem som underbemanningen ger. Viktiga, och ofta känsliga, implementeringar av politiska beslut lämnas i händerna på en man som på 1990-talet blev känd som Sveriges mest flyktingfientliga politiker och som har sagt sig vilja göra ett ”Ikea” av svensk flyktingmottagning. Det är som ett ont skämt.
När GT/Expressen nu rapporterar om att ettor i Mölndal hyrs ut till ensamkommande flyktingbarn för 46 500 kronor i månaden är måttet rågat. Regeringen måste nu ta sitt ansvar, se till att flyktingmottagandet fungerar och inte blir ännu en del i det svindlar-Sverige som åtta år med naiv borgerlig privatiseringspolitik lett till. Att hyra ut små lägenheter i miljonprogram för fantasisummor är inte bara moraliskt förkastligt, det borde vara brottsligt. Men så ser verkligheten ut i Sverige idag och kommunala tjänstemän anser sig inte ha några andra val än att betala.
Att lämna flyktingmottagandet till Bert Karlsson och fastighetsskojare är inte bara orättvist mot de människor som kommer hit från krig och förtryck. Det riskerar också att urholka människors förtroende för mottagandet och därmed spela Sverigedemokraterna i händerna. Girigheten – och våra politikers blinda tro på girigheten som positiv kraft – undergräver det nästan alla säger sig vilja göra, skapa rimliga villkor för flyktingar och kommuner i ett läge där många människor på kort tid flyr till Sverige, framför allt från det katastrofala kriget i Syrien.
Det kan inte ha undgått någon att svenskt flyktingmottagande nu starkt ifrågasätts av högerextrema krafter, med vind i opinionsseglen. Att i det läget låta svindlare och kapitalister sköta mottagandet, efter principen högsta möjliga vinst, är nyliberalism upphöjd till monumental dumhet.
Flyktingmottagandet ska styras av politiken, spridas över hela landet och inte vara en miljardrullning för Sveriges riskkapitalister och fastighetsägare. Staten ska ta ekonomiskt ansvar för att de kommuner som tar emot flyktingar också klarar av att leva upp till de krav det medför framför allt i form av nya uppgifter för de lokala skolorna. Stat och kommun – inte privata företag – ska ansvara för att mottagandet sker i lokaler väl lämpade för uppgiften och att bemanningstätheten är tillräcklig. Flyktingar ska inte vara brickor i ljusskygga individers spel för att snabbt bli rika. Det borde vara en självklarhet för både höger och vänster i politiken.
