Få observatörer underskattar Bushteamets kapacitet att ta det politiska initiativet, särskilt i kristider. Men det faktum att den omfattade förstörelse som orkanen har orsakat var både förutsägbar och kunde ha minskats ger administrationens motståndare mer ammunition än vid tidigare kriser.
Under Bush ledning har staten minskat sina anslag till det nu drabbade områdets projekt med syfte att förebygga orkaner och översvämningar, enligt en rad artiklar publicerade under 2004 och 2005 i New Orleans största tidning, Times-Picayune.
”Ingen kan säga att de inte förutsåg detta”, skriver Newhouse News Service i en artikel som i veckan publicerades på Times-Picayunes webbsida. Tidningen har inte kunnat tryckas eftersom tryckeriet är översvämmat.
Soldaterna inte på plats
Bushadministrationen har också slimmat den federala katastrofbyrån, Federal Emergency Management Agency, FEMA, som fick mycket beröm för sitt sätt att hantera naturkatastrofer under 1990-talet. En anledning till besparingarna är skattesänkningar, en annan anses vara de höga kostnaderna för kriget i Irak.
Dessutom är minst en tredjedel av soldaterna i Nationalgardet i de två hårdast drabbade delstaterna, Louisiana och Mississippi, inte på plats eftersom de är i Irak.
New York Times skriver att flera guvernörer redan före orkanen Katrina ifrågasatte om Nationalgardet skulle klara av nationella katastrofer på grund av att så många soldater tjänstgör i Irak. ”Denna oro har nu förstärkts av scener av plundringar och oreda”, skriver tidningen.
Hittills har hundratals, kanske tusentals, mestadels fattiga människor som inte kunde eller ville lämna New Orleans före katastrofen, dött. Och över en miljon människor har tvingats lämna sina hem. Räddningsoperationen för att hjälpa de tiotusentals människor som sitter fast i New Orleans och omkringliggade områden pågår, och FEMA och lokala tjänstemän säger att det är alldeles för tidigt att sätta en prislapp på hur stora skador orkanen har orsakat. Preliminära uppskattningar ligger dock på över 20 miljarder dollar.
Gick inte förutspå katastrof
I den beräkningen har inte kostnader för avbrott i trafik och handel tagits med. Inte heller de negativa konsekvenser som stängningen av minst nio oljeraffinaderier i regionen kommer att få. Bush reste efter orkanen tillbaka till Washington från sin ranch i Texas, där han har bott större delen av augusti. Han gav vid ankomsten ett tal som New York Times utnämnde till ”ett av de sämsta talen i hans liv”. Talet bestod främst av en lång lista över hur mycket is, generatorer och filtar som hade skickats till det drabbade området, enligt tidningen.
På tisdagsmorgonen var Bush med i ABC. Där beskrev han åter förstörelsen, utlovade hjälp och sa att hans administration inte hade kunnat förutspå katastrofen. Detta budskap har också förts fram av administrationens anhängare. På Wall Street Journals ledarsida avfärdades bland annat antydningar om att orkanens styrka hade någonting att göra med global uppvärmning eller att administrationen skulle ha kunnat göra något för att minska översvämningen.
Tidningen skev: ”All människans kunskap kan inte besegra naturens största raseri”.
Men det är precis denna inställning som nu granskas. I en mycket citerad artikel från Trade Journal Editor & Publisher, E&P, skriver författaren Will Bunch att New Orleans-tidningen Times-Picayune i en lång rad artiklar har rapporterat om att administrationen har minskat anslaget till projekt för att förebygga skador av orkaner och översvämningar. I nio av artiklarna har de minskade anslagen satts i samband med kostnaden för Irakkriget. Efter 2003 har de federala anslagen till Southeast Louisiana Urban Flood Control Project, SELA, minskat kraftigt och de ansvariga har upprepade gånger varnar för följderna. Även kongressledamöter från Louisiana har uppmanat administrationen att inte sänka bidragen till kustskyddet – men utan resultat, enligt Bunchs artikel.
Trots att orkanerna har blivit fler under 2003 och 2004 gav Bush tidigare i år bara 10,4 miljoner dollar till SELA:s orkanskyddsprojekt, en sjättedel av vad lokala tjänstemän sagt sig behöva, rapporterar Newhouse News.
Mediereaktioner:
Till och med Fox News rasade
Amerikanska medier kunde rapportera att arbetet var katastrofalt organiserat. Till och med vanligtvis konservativa Fox News reportrar Shepard Smith and Geraldo Rivera är mållösa och förtvivlade över att människor efter sex dagar fortfarande satt fast i The Superdome, att maten som fanns på plats inte distribuerades och att myndigheterna inte kunde ge några svar på vart människor skulle vända sig.
(Det anmärkningsvärda klippet finns upplagt på: http://movies.crooksandliars.com/HannityColmes-Smith-Rivera-freak-in-NO.mov)
Fria marknaden dödade New Orleans
”Den fria marknaden spelade en central roll i förstörelsen av New Orleans och tusentals av dess invånares död. Vad gjorde stadens tjänstemän, beväpnade med en avancerad varning om att en enorm orkan (styrka fem) skulle slå till mot deras stad och dess omgivning? De lämnade det åt den fria marknaden.
De ropade ut att alla borde evakuera staden. Alla förväntades ta sig från katastrofområdet på egen bekostnad, precis som den fria marknaden dikterar, precis som människor brukar få göra när katastrofer drabbar tredje världen-länder med fri marknad.
Det är en fantastisk sak denna fria marknad där varje enskild människa bara följer sitt eget intresse och därmed optimerar det goda för hela samhället. Det är så här den osynliga hand skapar sina underverk.”
/Michael Parenti, vänsterdebattör på Znet
”Kan-inte”-regering
”…våra ledare är inte intresserade av några av de för en regering mest basala funktionerna.
De tycker om att gå i krig men de gillar inte att tillhandahålla säkerhet, rädda sådana i nöd eller lägga poengar på preventiva åtgärder. Och de begär aldrig, aldrig att bördorna ska delas.
I går gjorde Mr Bush ett helt fantastiskt påstående: att ingen förväntade sig att dammarna skulle kollapsa. I själva verket var det exakt vad det har varnats för upprepade gånger.
Så USA, en gång känt för sin ‘kan allt’-attityd, har nu en ‘kan-inte’-regering som hittar på ursäkter i stället för att göra sitt jobb. Och medan de gör sina ursäkter dör amerikaner.”
/Paul Krugman, New York Times
