Svaret han får är lika iskallt som illustrativt för hur bananbranschen har hanterat historien:

”Det är ingen som har dött här.”

Massakern som är en av bananindustrins värsta händelser ägde i verkligheten rum 1928, men det egentliga antalet döda är okänt. Det amerikanska bolaget som var ansvarigt för brottet var United Fruit Company. 1954 lyckades de övertyga CIA om att genomföra en statskupp mot den demokratiskt valda vänsterpresidenten Jacobo Árbenz i Guatemala, som hade börjat expropriera oanvänd plantagemark. Efter en serie sammanslagningar bytte bolaget namn till Chiquita, inte minst för att polera sin image. Men bananbolagens metoder har inte förändrats nämnvärt sedan dess.

I dag är företaget i rampljuset igen, efter att en domstol i Florida i början av juni fann det skyldigt till att ha anlitat en colombiansk terrororganisation. Bolaget har ålagts att betala 38 miljoner dollar i skadestånd till 16 anhöriga familjer till offer för dödspatrullen Autodefensas unidas de Colombias (AUC), som mördade bananarbetare och fackföreningsledare på uppdrag av Chiquita under åren 1997–2004.

– Bananmassakern 1928 utfördes av samma bolag som nu fällts. Tycker man Colombia verkar vara ett instabilt och våldsamt land beror det bland annat på bananbolagens våldsamma metoder. De mördar arbetarledare och slår ned uppror militärt.

Det säger Fredrik Gertten, som i dokumentärfilmen Bananas! från 2009 följde bananarbetarnas kamp mot storbolagen i Nicaragua. Han välkomnar domen som är ovanlig i en av världens mest brutala och ljusskygga branscher.

– Dessa rättsfall har pågått i en evighet och de brukar inte landa i någonting.

Bananindustrins brutalitet beror på fruktens ömtålighet, vilket gör att man måste få ut den i handeln snabbare än andra frukter, menar Fredrik Gertten.

– Av detta skäl har industrin ingen tålighet för arbetarprotester. Så den har varit särskilt våldsam från dag ett. Hela traditionen är våldsam. Den har alltid gått ut på att köra bort människor.

Fallet har pågått sedan 2007, då Chiquita erkände sig skyldiga till att ha sponsrat den terrorstämplade colombianska organisationen. Men bolaget lyckades också övertyga juryn om att de själva var offer för dödspatrullen AUC, som de hävdade hade tvingat företaget att köpa deras beskydd. Skillnaden denna gång är att de tusentals arbetarna som står bakom stämningen har bättre vittnen.

– Vittnesmålen i detta fall kommer från avhoppade personer inifrån, som satt i fängelse i Colombia och skulle bli utvisade till USA, säger Fredrik Gertten.

Vittnena, som inbegrep tidigare befälhavare för AUC, avslöjade att Chiquita betalat organisationen nästan två miljoner dollar under sju års tid. Ett vittne hävdade att de ”fått order om att kontrollera bananzonerna, hindra strejker och förfölja fackmedlemmar för att skydda de multinationella företagen”.

Men trots att fallet ledde till en fällande dom är dess huvudsakliga värde främst symboliskt enligt Fredrik Gertten.

– Detta är inte en oviktig framgång, fallet har pågått i 16 år. Det fallet jag följde slutade inte i någonting. Så det är mycket ovanligt, säger han och fortsätter:

– Men kom ihåg att Chiquita kommer att överklaga. De kan dra ut på detta i fem år till och då kan de vinna. De har tid och resurser som krävs för det.

Han vet vad han talar om. Gerttens skärskådning av den känsliga industrin gjorde att han själv blev måltavla för företagens metoder, vilket han skildrade i uppföljaren Big Boys Gone Bananas! två år senare. Multinationella Dole lämnade in en stämning mot honom, som drogs tillbaka först när den mediala uppmärksamheten blev så stor att det började skada bolagets vinster. Bananen är nämligen en av de mest lönsamma varor som finns på livsmedelsmarknaden.

Ska man köpa bananer bör man köpa fair trade, annars kan man skita i det.

– I Icabutiker är bananer den mest omsatta och lönsamma produkten. En procent av västerländska livsmedelsbutikers vinster kommer från bananer. Det är världens mest sålda frukt. Ingen annan är lika kommersiellt framgångsrik. Det var det som gjorde att de svenska livsmedelskedjorna tvingade Dole att dra tillbaka stämningen mot mig när det begav sig, för det var så dåligt för deras affärer, säger han.

Bananindustrin är starkt koncentrerad och domineras av Dole och Chiquita. Dessa bolag äger i sin tur flera lokala leverantörer i Europa och Sverige. Till exempel är Helsingborgsbaserade Saba, som tidigare ägdes av Coop och Axfood, i dag en del av Doles konglomerat.

– Så alla frukter- och grönsaker man köper på Hemköp ägs av Dole. De är helt dominerande på den svenska marknaden, säger Fredrik Gertten.

Enligt honom är bananindustrin så rutten att det i princip är omöjligt att konsumera frukten på ett etiskt och hållbart sätt. Det enda alternativet är ekologiska bananer med fair trade-stämpel.

– Ska man köpa bananer bör man köpa fair trade, annars kan man skita i det.

– Men man ska komma ihåg att de fair trade-bananer som kommer till Sverige reser med Dole och Chiquita och de ägs av samma infrastruktur. Så det är en del av samma onda makters distributionskedjor. Det behövs en helt ny struktur om man ska bryta sig ur deras grepp. Det skulle kräva att stora svenska importörer slår sig samman och gör något eget.

Gerttens film ledde till ett uppsving för fair trade-bananer i Sverige under 2010-talet. Men i dag har trenden vänt igen.

– Några år efter det växte fair trade-bananen väldigt starkt i Sverige men nu har det slagit tillbaka. Chiquita har börjat med en egen certifiering, Rainforest alliance, som går ut på att man inte ska fälla urskog. Men det är det enda kravet de lever upp till. Det är en fejk-certifiering. Chiquita har varit extremt oärliga.

Han menar att konsumenter trots bolagens dominans har större makt än vad många tror, eftersom bananbolagen är så måna om hur de uppfattas i importländerna. Detta gör att bojkotter kan bli verkningsfulla.

– Man kan kräva konsumentbojkotter, de stressar dessa livsmedelskedjor. Detta fall har inte lett till någon stor medial uppmärksamhet, men bananbolagen bryr sig mycket om vad som sägs och skrivs om dem, så det går att sätta tryck på dem.

– Bojkotter är viktiga men de strukturella förändringarna måste ske på högre nivå. Man måste sätta press på Ica, Axfood, Coop och Lidl.

De är ett fåtal aktörer som är ansvariga för enormt lidande. Dole har genom dem 30 procent av den svenska marknaden.

I dag är ett annat problem de bekämpningsmedel som används på plantagerna sedan andra världskriget och som orsakar biologiska skador på arbetarna.

– Det är den moderna bananindustrin. Det är de vi fortfarande konsumerar, även de som kallas fair trade. Kravet på att odla dem ekologiskt har fått många plantager att flytta till nya ställen.

– De medel som är godkända i dag kommer kanske inte vara det om tio år. När jag pratade med forskare i Lund som samarbetade med universitet i bland annat Nicaragua och Costa Rica. De sade att alla boende nära plantager hade höga halter av bekämpningsmedel i sin urin, och man tror att det kommer att leda till att barn föds med hjärnskador.

Även om Fredrik Gertten inte är övertygad om att domen mot Chiquita kommer att leda till förändring ser han det som ett tillfälle för konsumenter att få upp ögonen för industrin.

– Det viktigaste med detta fall är att det är en påminnelse till alla konsumenter att bananen är våldsam. Alla bananer har en skada någonstans. Folk säger att arbetarna inte har något val men det finns en massa andra saker man kan göra än att arbeta med denna onda frukt.

– Vi måste sluta köpa bananer från dessa aktörer eftersom de bidrar till mord på fackföreningsledare.

Flamman har sökt Chiquita Sverige utan framgång.