För övrigt minns jag fortfarande min fasa dagen då planen åkte in i tvillingtornen. Inte så mycket för det som just hänt utan för det som komma skulle. Nästan som att jag redan då förutsåg flygattacker, söndersprängda människokroppar och miljontals flyende människor från det land min pappa växt upp i. Som att jag redan då visste att från och med nu skulle muslimer över hela världen ställas ansvariga för det inträffade.
Något som har stört mig länge är att samtidigt som man envist hävdar att Irak bombas och kontrolleras för att tygla terrorismen, vägrar man prata om en annan koppling. Till exempel eftersnacket till attentatsförsöken nu senast i London. Ingen har kommit sig för att fundera: Vad kan möjligtvis vara orsaken till att en läkare går så långt som till att vilja slakta hundra oskyldiga människor och även ta sitt eget liv? Handlar det bara om att muslimer i största allmänhet är omoraliska människor och att islam till sin natur är en ond religion?
I så fall leder det oss onekligen till en halvjobbig situation. Om alla muslimer är potentiella hotbilder, ja då måste ju också alla muslimer kontrolleras. Och hur var det nu igen, hur många hundra miljoner sådana finns det i världen? En del av dem bor i Sverige. Skyll på dem! Nu bara måste det sättas upp fler övervakningskameror och telefonerna bara måste lyssnas av. Allt annat vore otänkbart, rentav oansvarligt.

Tänk om någon vågade påstå att det bästa sättet att förhindra terrordåd på är att lämna andra länders territorium i fred? Att en motståndsrörelse – fredlig såväl som beväpnad – inte kan avfärdas enbart som fundamentalism, utan att den som alla andra händelser i samhället också måste kopplas till ett politiskt och historiskt sammanhang. Jag vet, fett galet. Men en del påstår det. De måste vara terrorister själva eller i alla fall sympatisörer.