– Ibland kan man känna: fan vilket jävla läge vi är i. Men sen tänker man på motståndarna. Sveriges ekonomi, världsläget. Elisabeth Svantesson har sagt att allt berodde på Magda, fast det var världsinflationen som gick upp. Och när inflationen gick ned i hela världen, då var det hennes förtjänst.

– Nu stiger den förmodligen igen, och då är det väl Magdas fel också. Alltså, det är ett jävla rövarband. Det ska bli kul att kasta ut dem.

Han lutar sig fram.

– Om man är vaken går det inte att förlora.

Det har gått snart fyra år av Tidö. Hur tycker du att de har skött sig?

– Jävligt illa. I grunden är jag för demokrati. Folk röstade på dem, de har majoritet, de har gjort sin politik. Men nu är det dags för reformism. Jag längtar efter en rödgrön valseger. Jag längtar efter att S, V och MP får majoritet. Då är det ju en jätteenkel regeringsbildning. Då blir det skitbra.

Men opinionsläget pekar snarare mot att Centerpartiet återigen kan bli vågmästare. Suhonen litar inte på dem.

– De kommer försöka fixa någon borgerlig regering. De kommer försöka dra sossarna åt höger. Och det kommer finnas sossar som vill bli dragna. ”Snälla dra mig, snälla smiska mig, slå mig hårt.” Det kommer inte vara så svårtflörtat.

Det är elefanten i rummet: Centern vill inte att det de andra drömmer om ska kunna genomföras.

Han kallar Centerpartiet ”bedrövliga nyliberala extremister”.

– Problemet är att allt de vill göra är att fucka upp för de andra tre rödgröna partierna. Det är elefanten i rummet: Centern vill inte att det de andra drömmer om ska kunna genomföras.

Samtidigt menar han att utgångsbudet måste vara ett annat: att S, V och MP faktiskt vill vinna tillsammans.

– Om de går ut och säger: vi vill vinna det här, vi vill göra saker, massor med bra reformer för vanliga människor, då kan man vinna. Och skulle man inte nå egen majoritet exakt, då är det ändå skillnad om de tre rödgröna får 49,5 procent eller om de får 42,5. Det är en jävla skillnad.

Vems fel är det att de inte kan samsas?

– Man får inte glömma att det är över 20 år sedan S, V och MP hade egen majoritet. Senast var 2002, med Göran Persson. Många som kollar på det här var inte ens födda då. Göran Persson var en gång statsminister i Sverige. Han var stor och jobbig och sparade på välfärden. Men han var också en ganska bra S-ledare.

Sedan dess har den rödgröna sidan misslyckats med att återta majoriteten.

– Det är ingen hemlighet att jag tycker att S har ett jättestort ansvar. Det är det stora partiet. Det borde vara ännu större. De har misslyckats. De har lett det här på ett dåligt sätt. Men just nu måste alla tre på den här sidan, och gärna Centern på något sätt, ändå get their shit together. Få det att se ut som att vi kan sitta i samma rum. Att vi faktiskt kan genomföra någonting.

Daniel Suhonen har kritiserat Vänsterpartiets krav på ministerposter i Aftonbladet, med uppmanande rubriken: ”Kära Nooshi Dadgostar, nu behöver jag din hjälp”.

Inte för att han motsätter sig V i regering, tvärtom.

– Jag är nog den i S som, tillsammans med mina kollegor på Katalys och folk till vänster i socialdemokratin, har minst problem med Vänsterpartiet. Jag har inget problem med att de sitter i regering. Jag skulle till och med kunna säga: vi kräver att de sitter i regering. Om S, V och MP får majoritet ska de in i regeringen.

Jag fattar Nooshi, vafan. Men det ökar inte chansen för en rödgrön regering.

Men taktiken, säger han, är en annan sak.

– Som korten föll ut nu: S har inte enat sitt lag. Centern blockar allt. Vänstern kräver ministerposter. Och Centern vill inte att de får ministerposter. Det blir lite som att pissa i ett elskåp. Problemet är inte det som Vänsterpartiet kräver, utan tajmingen.

Han betonar att han förstår Nooshi Dadgostars linje.

– Jag fattar Nooshi, vafan. Men det ökar inte chansen för en rödgrön regering. Om jag hade varit S-strateg hade jag gjort upp med V och sagt: kräv det sen. Nu ska ni säga att det viktigaste är att byta ut Tidöregeringen. ”Vi kommer kräva vänsterpolitik, vi vill absolut sitta i regering, vi är kompetenta nog att sitta i regering. Men det viktigaste just nu är att vi byter ut Tidö.”

Sedan, säger han, kan man pissa i elskåpet hur mycket man vill.

– Ja, sedan kan du bajsa i elskåpet. Förstår du vad jag menar? Det är taktiken just nu jag tycker var lite dum. Men lite. Vi ska inte överdriva heller.

Efter S-kongressen har många vänstersossar jublat över att partiet rört sig vänsterut i den ekonomiska politiken. Suhonen gör det också, men med reservationer.

– Det som hände var ett fall framåt. Man bordlade Mikael Dambergs tal i fyra timmar, sköt på lunchen, flyttade Jens Stoltenberg. Han fick tala i ett elskåp. Han berättade en massa goa anekdoter om Anna Lindh och alla jublade. Sedan sade han: och så ska man ha ordning och reda på finanserna. Då blev det dödstyst.

Partiledningen fick vika ner sig, menar han.

– Vänstersidan, Reformisterna, facken och de som ville ha en mer expansiv ekonomisk politik fick igenom det. Så det var ett kliv åt vänster. Eller åt sunt förnuft.

Men så länge Andersson och Damberg styr kommer de väl inte driva den politiken ändå?

– Det beror på maktförhållandena. Dels om man får till en regering. Dels vad andra partier kräver. Dels vad folk i S vågar kräva. Jag tänker inte, om jag kan påverka det, låta dem komma undan. Nu står det i pappren att de ska föra en mer expansiv ekonomisk politik och låna till investeringar. Då är det möjligt att trycka på det.

Men först ska valet vinnas.

– Nu är det Magdalena Andersson som spelar. Det är hon som ska avgöra om hon vinner valet eller inte. Vi kan hjälpa till. Men sedan börjar kampen om att se till att de faktiskt gör någonting. Det är det man har misslyckats med så länge.

Kristersson går på premiärer, klipper band, minglar. Men regeringen körs från baksätet av Jimmie Åkesson.

Vad tycker du om Ulf Kristersson?

– På ett personligt plan verkar han vara en ganska trevlig gamäng. Han verkar ha väldigt mycket party. Jag skulle gärna gå på något. Eller låna hans lägenhet. Han verkar ha mycket fastigheter. Nyrenoverat, mycket knäckebrödskonst, mycket dyra mattor. En levnadsglad prick.

Men politiskt?

– I vissa länder har man en sån där symbolisk president, en som klipper band och leder parlamentets arbete. Kristersson känns lite så. Han går på premiärer, klipper band, minglar. Men regeringen körs från baksätet av Jimmie Åkesson.

Moderaterna leder inte längre högern, säger Suhonen.

– När Muharrem Demirok ska meddela att han har en ny hållning, då är det med Åkesson. Det är inte Kristersson som bestämmer. Nästa steg, om det blir högermajoritet, är att SD sitter i regering. Gången efter det leder Åkesson regeringen, eller den som då är SD-ledare.

Suhonen var en av dem som startade Reformisterna. Numera har han klivit tillbaka.

– Jag samlade ett antal människor runt mig. Analysen var att S grundproblem är att man sitter fast i en dogmatisk åtstramningspolitik. Om man inte löser sig från den kan man inte göra någonting av det man behöver göra.

Han var första interimsordförande, men hade från början bestämt sig för att dra sig tillbaka till kongressen 2021.

– Katalys och Reformisterna har ganska liknande verksamhet: seminarier, rapporter, opinionsbildning. Man kan inte ha två tankesmedjor. Och sedan är anledningen till att jag inte är politiker också att jag hatar möten. Jag älskar poddar. Jag älskar att jobba, producera, få andra att producera, ta beslut i värsta fall. Men jag avskyr långa möten hela söndagen.

Reformisternas ledning beskriver han däremot som ”helt otrolig”.

– De är de mest uthålliga vänstermänniskorna. Jag högaktar dem. De pratar med gräsrotssossar, informerar dem. Och de byggde en majoritet på S-kongressen.

Katalys har också förändrats. Förr släppte de rapporter. Många rapporter.

– En dag ringde Karin Pettersson på Aftonbladet och sade: Daniel, ni släpper väldigt många bra rapporter. Men de är så många. Vi gillar typ allihopa, men vi orkar inte ens öppna mejlen. Ni måste sluta med det här.

Nu släpper de poddar och klipp i stället, med bland annat politiklivesändningen Avgå alla och intervjupodden Suhonen möter.

– Och många fler tar del av det.

Högern har länge dominerat nätet. Suhonen håller med om bilden, men tycker att något håller på att förändras.

Jag kommer att tiktoka så länge jag finns.

– Högern hade ett otroligt övertag för tio år sedan, för fem år sedan och för två år sedan. Men nu händer något. Det ni gör, det vi gör. Vi bygger ett ekosystem. Till och med en ekokammare och ett ekosystem.

Han berättar om taxichauffören som kände igen honom, om studenter som sett Katalysklipp, om MUF:are som visste vem han var.

– Jag är 47 år gammal. Jag har hållit på med opinionsbildning och politik i 30 år. Jag har varit med i tv, debatterat med Teodorescu Måwe, synts överallt. Men det här är något helt annat. Mina kollegor blir igenkända. Vi måste se att vi når ut jävligt mycket. Det kommer bli ännu mer. Vi måste hjälpas åt. Det här är den enda framkomliga vägen. Jag kommer att tiktoka så länge jag finns.

Är det ett hot eller ett löfte?

– Det är både ett hot och ett löfte.

Sedan lägger han till:

– Och till socialdemokrater säger jag: jag kommer aldrig lämna partiet. Jag är den sista som går. Mig vill ni aldrig ha med er. Lär er leva med det. Även det är ett hot och ett löfte.

Varför är du socialdemokrat?

– Jag är socialdemokrat, jag är demokratisk socialist. Jag tycker inte att socialdemokratin alltid är det. Väldigt sällan, faktiskt. Jag tycker att andra partier, till exempel Vänsterpartiet, ofta har väldigt bra förslag. Men det är det här med rörelsen. Traditionen. Arvet. Potentialen.

Han återkommer till tyngdkraften i partiet.

– Om Vänsterpartiet säger på sin kongress att man ska förstatliga en bank, då gäspar Tobias Baudin och tar inte ens upp blocket. Om Magdalena Andersson kallar till presskonferens ihop med LO och Damberg och säger: vi kommer förstatliga en bank, då är det revolution på Bankföreningen. Det finns en annan gravitation.

Det är den gravitationen han inte vill överge.

– När jag är ute i rörelsen blir jag socialdemokrat. När jag sitter och läser talepunkterna vill jag rita VPK-krumelurer. Men sen träffar jag rörelsen och facket. Då får jag mitt motgift.

Suhonen har också nyligen släppt en rapport om public service. Katalys har låtit analysera alla tillgängliga avsnitt av Agenda från hösten 2025 och början av 2026.

– De som talar i Agenda är 70–30 till höger. Det är regeringssidan, borgerligheten, liberala och konservativa högertänkare. Bland opinionsbildare, ledarskribenter och tankesmedjemänniskor är det 75–25 höger-vänster. Så vi har en högerregering som står i stats-tv och kommenteras av Svenska Dagbladets ledarsida.

De har även granskat Ekonomibyrån.

Vem i Sverige med två gluggar i huvudet har inte fattat att Isabella Löwengrip kampanjar för Moderaterna?

– Det är groteskt. Det kanske inte bara är höger-vänster, utan näringslivsekonomer och forskningsinstitut. Sven Hagströmer förekommer mer än alla vänsterekonomer. LO har ingen ekonom med. Men 13 bankekonomer. Fyra–fem av dem två gånger, en av dem tre gånger.

Det är en bild av offentligheten där näringslivet blivit normaliteten.

– Och så kommer jag hem från Publicistklubben, sätter på Aktuellt, som jag som boomer fortfarande tittar på. Då är det ett fem minuters inslag om Liberalernas konferens i Karlstad, som ingen brydde sig om, men som får ett nästan propagandistiskt inslag. Och sedan: ”missa inte Ekonomibyrån med Isabella Löwengrip.”

Han suckar.

– Isabella Löwengrip, moderataktivist och influerare, paketerad som stilexpert och företagare. Vem i Sverige med två gluggar i huvudet har inte fattat att hon kampanjar för Moderaterna?

Sedan glider samtalet, som det gör med Daniel Suhonen, över i bröllop, möhippor och ”friendflation”. Löwengrip hade sagt att det kunde kosta 25 000 kronor att gå på en väns bröllop.

– Och det tycker jag inte är ett tak. Det är ett golv. Är det riktigt kul kan det få kosta 100 000 i alla fall.

Han skrattar.

– Jag hoppas att du inte gifter dig igen. För det har inte jag råd med.

Vi börjar runda av. Men Suhonen hinner ge en sista programförklaring, lika mycket riktad till vänstern som till socialdemokratin:

– Vi måste vinna valet. Vi måste byta ut Tidö. Och sen börjar kampen om vad den nya regeringen faktiskt ska göra.

Hela intervjun går att se på Flammans Youtubekanal, tillsammans med massor av annat material.