”Min släkt har slagits och ätit bark för denna jordplätt”, säger han dessutom i intervjun – en diet som kan förklara varför hans tredje vallöfte efter stram migration och tuff brottsbekämpning är ”billigare tandvård”.

Det är många som motarbetar stackars Sverigedemokraterna nu. Dels ”staten, de politiska partierna, regeringen, myndigheterna och allt det där” – men också domstolar, remissinstanser, journalister, civilsamhällsorganisationer… Sverige verkar vara en avlång skolgård där sverigedemokraterna är lägst i rang. Och enligt de politiska journalisterna Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson är det taskiga lärare från gymnasietiden i Sölvesborg som ligger bakom hans politiska vrede.

Sverigedemokraterna är så förtryckta att de toalettdöper sig själva. I Göteborg hoppades man att valstugan skulle brinna ned och leda till en ”trevlig tidningsartikel”, och i Malmö ristade en man in ett hakkors i sin egen panna. I februari i år brakade partiledaren själv in i en spegel under en ”väldigt, väldigt verklig mardröm”.

Det är som att de njuter av att spela offer.

När TV4 för ett par år sedan avslöjade att man driver en trollfabrik påstod Jimmie Åkesson att det ”vänsterliberala etablissemanget driver en påverkansoperation” – och att Magdalena Anderssons kritik var ett ”hot mot demokratin”. Den 19 februari i år upprepade han dessutom sin beskrivning av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) som en ”politisk motståndare” som han inte bryr sig om vad de tycker. Han upprepade också att under hans uppväxt ”var antisemitism inte någonting som var närvarande”.

Det verkar märkligt med tanke på att han gick med i Sverigedemokraterna som 15-åring 1995, när partiet fortfarande hade den nazismbelastade Anders Klarström som partiledare. Först därefter började man städa undan armbindlarna och uniformerna på sina manifestationer.

Men att antisemitism förekommer i nynazistiska rörelser är säkert också en påverkansoperation.

Det som slår mig är hur bra det verkar fungera att vara så självömkande. När Jordan Peterson var i ropet pratade de konservativa ofta om att ”städa sitt eget rum” i stället för att skylla sina misslyckanden på andra. Det gäller dock inte den sverigedemokratiska rörelsen, som aldrig drar av sig sina barksmuliga offerkoftor.

Hur hanterar man en sådan offerkult?

Den här texten hjälper förstås inte. Tvärtom passar den in i bilden av en stroppig journalist från det liberala vänsterklägget som läxar upp den missförstådda folkhjälten.

Här är det läge att påpeka att Sverigedemokraterna är Sveriges kanske mäktigaste parti, och knappast några underdogs.

Men också att avsluta med lite beröm. Det där med barken var faktiskt kul, och jag önskar – precis som Jacob Lundberg i veckans Grillen – att vänstern vore lika skicklig på politisk retorik.

Titta gärna på hela avsnittet här. Där pratar vi om Jimmie Åkesson, Israel i Mello, Gen Z-konservatism och hyrestak. Dessutom intervjuar vi Timbroekonomen Fredrik Kopsch om hans nya bok Utvisad. Följ oss gärna på Youtube och kolla in fler avsnitt där.