– Jag blev besatt, säger My Vingren över en kopp svart kaffe på Gunnarssons konditori på Götgatan i Stockholm.
– Jag funkar så generellt. När det är något jag inte förstår så sätter jag gasen i botten och har svårt att släppa det.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Hon har huvudrollen i regissören Simon Kloses Hacking hate, som i somras vann pris för bästa dokumentär på den prestigefyllda filmfestivalen Tribeca i USA. I Sverige hade filmen premiär den 17 januari. På affischen löses My Vingrens ansikte upp i ett pixlat kaos.
Dokumentären följer hennes långvariga infiltration av en högerextrem chatt på samtalsappen Telegram. Bakom gruppen står en mystisk amerikan, bosatt i Norge, med aliaset Strength 38.
– Han presenterade sig som en radikal nationalsocialist i de här grupperna, berättar hon.
Ledaren visar sig senare vara i 30-årsåldern. De övriga medlemmarna i Telegramkanalen beskriver My Vingren som ”väldigt unga”, vissa i åldern 15–16. Och sammanhanget de deltog i överraskade henne.
Jag gjorde det dels för att ta mig in och tjuvlyssna på extrema miljöer, men också för att undersöka hur de agerade uppsökande.
– De var inte bara aktiva på nätet, utan arrangerade flera träffar i Norge och Sverige där de tränade och festade. Jag hade inte sett det tidigare utanför de etablerade högerextrema grupperna.
Själv halkade hon in i kanalen på ett digitalt bananskal. Eller snarare hennes karaktärer: en tränings- och historieintresserad man som kallade sig ”Mjölner” och hans ”trad-fru” med en fäbless för barnuppfostran och handarbete.
– Jag gjorde det dels för att ta mig in och tjuvlyssna på extrema miljöer, men också för att undersöka hur de agerade uppsökande. Kunde jag bli inbjuden till något utan att egentligen göra något aktivt för att bli det?
Båda hade konton på Instagram som följde de stora högerextrema influerarna. My Vingren poängterar att de aldrig själva lade upp nazistiskt eller rasistiskt innehåll, utan höll sig till intressen som uppskattas i de miljöerna. Men trots att ”Mjölner” mest postar inlägg om självhushållning och husrenoveringar bjuds han in till en gruppchatt på Instagram.
– Det är kanske 30 konton, som alla skriver halvrasistiska grejer och delar länkar. Jag tror att det var ett test för att se om man blir upprörd och väljer att gå ur, eller om man stannar kvar.
Det blev början på en jakt på Strength 38:s verkliga identitet. Hon har spårat mannen från barndomens USA, via tiden som nazistisk influerare, till en karriär som internationell rekryterare för ryska Wagnergruppen.
Varför mannen startade en nazistisk Telegramkanal för svenska ungdomar kan hon inte säga säkert, även om hon beskriver det som en ”påverkansoperation”. Men rent konkret har hon full koll på vad han ägnade sig åt:
– Han får in personer i gruppen och gör dem positivt inställda till våld, får dem att träna på våld, och uppmanar folk att begå terrorattentat på egen hand.
My Vingren (bilden) är inte den enda svenska journalist som tagit sig in i högerextrema kretsar under de senaste åren. Under våren 2024 publicerade Kalla fakta en prisbelönt granskning, där de under flera månaders tid hade en reporter på insidan av Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.
Reportaget kunde visa att det fanns en tät relation mellan partiets öppna och dolda kommunikation, under ledning av kommunikationschefen Joakim Wallerstein. En senare granskning av tidningen Expo (15/5) visade att partiet spred allt från vit makt-budskap till glorifieringar av Unabombarens manifest.
Daniel Andersson tackar nej till att ställa upp på en intervju om att infiltrera högerextrema miljöer, med hänvisning till att Kalla faktas granskning ”inte handlar om politik och ideologi utan om dold opinionsbildning”.
En som tagit sig in på insidan av USA:s ytterhöger är Patrik Hermansson. Under Trumps framgångsrika valkampanj 2016 wallraffade han inifrån den framväxande alternativhögern i USA, med täta band till Sverige.
– Man blir avtrubbad, säger han om tiden på insidan av extremhögern.
– Man börjar inte hålla med dem, man blir mer och mer arg på dem. Men samtidigt börjar saker man reagerade på innan att flyga över huvudet. Få saker gör en chockad.
Efter vit makt-marschen i Charlottesville 2017, då en nynazist mördade en motdemonstrant genom att köra in i en folkmassa med bil, hamnade rörelsen på nedgång.
– Jag trodde det skulle vara ännu större och ännu värre, berättar Patrik Hermansson.
– Jag deltog i olika chattgrupper kring det. De menade att det skulle dra 10 000, och det blev mycket mindre. Efteråt var de besvikna på sig själva, på grund av att inte så många kom som man hoppats på.
Även han själv bidrog till att luften gick ur rörelsen.
– Det var pinsamt att jag var där, och de lade ned. Samtidigt var det för många den sociala grejen som var attraktionen. När den biten försvann så hittade man det på andra ställen.
De driver rasbiologi som en elitistisk startup.
Men enligt Patrik Hermansson dog inte rörelsen – snarare bytte den skepnad. I en ny granskning har han assisterat en kollega, Harry Shukman, som infiltrerat högerkretsar.
Under två års tid arbetade de med att nysta upp ett nätverk med kopplingar till både it-miljardärer och personer inom nativitetsrörelsen, som kombinerar ett fokus på ökat barnafödande med rasideologiska föreställningar.
– Det är väldigt extrema idéer som har slagit rot i toppen av samhället, och man vågar vara mer explicit i att uttrycka det. I dag kan du få in mycket pengar och organisera dig på ett nytt sätt. Det finns företag, pengar, legala strukturer och anställningar.
– De driver rasbiologi som en elitistisk startup.
Under den senaste infiltrationen var han en av mycket få personer som kollegan Harry kunde prata med om sitt arbete.
– Man måste hela tiden tänka på säkerheten och hans mentala hälsa. Rent strategiskt måste man coacha någon att bli bra på att vara högerextremist.
Under hans egen infiltration var det bara två personer som kände till vad han arbetade med: hans närmaste chef och hans partner.
– Det blev ganska mycket, periodvis. Stressen över att bli upptäckt påverkar en hela tiden.
My Vingren berättar att hon inte påverkades nämnvärt av tiden i chattkanalerna.
– Jag är ganska bra på att gå in i ett rum och tänka att ”nu är det ett jobb”. Det är som att jag har en knapp jag trycker på. Och när jag slutar jobbet så trycker jag tillbaka och blir mig själv igen.
Det var en infiltration som var särskilt jobbig, men den befinner sig utanför filmens värld.
– I januari 2024 råkade jag komma med i en grupp där några svenska 13-åringar planerade våldsamma aktioner. Det var jobbigare eftersom det var en fara som låg väldigt nära i tid.
– Jag hade kollat på högerextremt material på Tiktok och blev inbjuden till Discord innan jag hamnade i den gruppen.
Där tvingades hon, i samråd med tidskriften Expo, till sist själv att ingripa. När ungdomarna bestämde sig för att utföra ett våldsdåd i södra Stockholm varnade hon Polisen för vad som höll på att hända, samtidigt som hon i chatten försökte få gärningspersonerna att stanna kvar på torget i Liljeholmen.
– De kunde hitta vilka det var genom att kolla på chatten vi haft, berättar hon för Flamman.
– Det är min mest aktiva wallraff. Det var väldigt dramatiskt.