Utrikes 29 december, 2003

De neokonservativas Irakäventyr – vansinnigt även för imperialismen?

Mycket står på spel, brukar det heta. USA:s ockupation av Irak har höjt insatserna i potten: deras egna kostnader för ockupationen skjuter i höjden. Och profiten, åtminstone på de nivåer man själva tänkt sig, låter vänta på sig. Länge.

En fras brukar ofta upprepas om den amerikanska opinionens inställning till USA:s militära aktioner utomlands: Så länge inte ”våra pojkar” kommer hem i liksäckar, så är det okej.

Än så länge verkar det stämma; kritiken har växt i takt med likhögen av USA-soldater.
Men ändras därför den amerikanska politiken? I någon mening ja – men inte som den naive hade kunnat hoppas.
För Bushadministrationen kan ju gå andra vägar, och har redan börjat göra det.
Ett är helt enkelt att se till att ingen längre kommer hem i liksäck. Ty dessa har numera döpts om till ”transfertuber”.
Och visserligen hade George W Bush tidigare fått kritik på hemmaplan för att inte närvara vid soldaternas begravningar, eller ens hedra dem genom att nämna deras namn. Nu har dessutom mediernas tillträde till dessa begravningar för dödade soldater närapå förbjudits.
Inom Pentagon diskuteras att inrätta massgravar för egna soldater som dödas i krig. Det skulle i så fall tillämpas på dem som dödats av kemiska eller biologiska vapen, enligt förslaget, som dock inte utesluter möjligheten att också använda det på hemmaplan för civila som dödas i terroristattacker – för att ”utesluta möjligheten att kropparna utgör hälsorisker”.
För någon månad sedan beslutade USA om större truppförflyttningar i Sydkorea – där de egna soldaterna flyttades söderut, bort från den första stöten vid ett eventuellt (förväntat?) krig med Nordkorea.
I förra veckan granskade den brittiska tidningen Guardian förekomsten av privata aktörer inom USA:s militära närvaro i Irak, och konstaterade att den är högre än någonsin. Uppskattningsvis en av tio, soldater och halvpensionerade generaler, är anställd av privata säkerhetsföretag.
– Det finns historiska paralleller, men de går mer än 250 år tillbaka i tiden, kommenterade säkerhets-analytikern Peter Singer, författare till boken Corporate Warriors.
Till detta skall också läggas hur USA lät underställa sig de kurdiska peshmergasoldater som via det regionala självstyret ställde sig som frivillig kanonmat i den norra fronten.
Kort sagt: låt andra dö, och låt inte folk veta att de gjorde det.
Men med detta följer kostnader, stora sådana. Iraks skadeståndskrav sedan Kuwaitkriget överstiger relativt sett Tysklands under Versaillesfreden. USA:s kostnader överstiger enligt vissa uppgifter redan det första och andra världskriget, tillsammans.
Ockupationen beräknas kosta cirka fyra miljarder dollar i veckan. Bara veckor efter att Bagdad föll, visade det sig att Pentagon inte ens förberett möjliga scenarion kring hur ett ockuperat Irak skulle administreras.
Det finns förstås vinnare: de amerikanska bolag som får hand om återuppbyggnad av i första hand oljeindustrin. En studie i oktober från Center for Public Integrity granskade åtta miljarder dollar av undertecknade kontrakt vilka så gott som uteslutande tilldelats större givare till de republikanska valkampanjerna – och i spetsen står skandalomsusade bolag som Bechtel och Halliburton.
Över 30 av kontrakten är skrivna med ospecificerade krav på prestation eller omfattning – vilket i sig är närapå en uppmaning till missbruk och överfakturering.

När kongressen förra månaden beslutade om nya medel för åter-uppbyggnaden av Irak, hoppades kanske en del på att icke-amerikanska bolag skulle få vara med. Men i förra veckans kom ett omskrivet besked från biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz: De länder som inte varit tillräckligt vänligt sinnade kommer inte att få några kontrakt.
Ingen som följt Irakfrågan kan ha blivit det minsta förvånad. Detta har varit den amerikanska inställningen från början. Må vara att Wolfowitz besked var osedvanligt rakt och öppet odiplomatiskt.
Men ändå väcktes ramaskrin i västvärlden.
Oacceptabelt, menade bland andra Tyskland och Frankrike. De hotar med att använda internationell konkurrenslag gentemot USA, att gå via WTO och liknande institutioner, meddelade Frankrike och Tyskland, och även Leif Pagrotsky anslöt till den linjen.
Det kan i sammanhanget noteras att ingen talar om det amerikanska beskedet ur en folkrättslig synpunkt.

Enligt internationell lag betyder en förändring – eller avsaknad av – regeringsstyre ingenting för en stat eller dess skyldigheter och rättigheter på internationell nivå. Konstitutionen fortsätter att gälla. Folkrätten tillåter högst begränsade möjligheter till förändringar av gällande lag.
Haagkonventionens artikel 43 förpliktigar exempelvis ockupanten att ”vidta alla åtgärder i dess makt till att återställa och säkerställa så långt möjligt allmän ordning och säkerhet, med respekt för gällande lagar i landet”.
Dessutom tillåts skattehöjningar för att täcka administrationskostnaderna.
I övrigt är USA:s folkrättsliga mandat specificerat av säkerhetsrådets resolution 1483 som dels upphävde sanktionerna mot Irak och konstaterade att USA och Storbritannien är en ockupationsmakt, dels – specifikt – nämner ockupantens ”plikter enligt folkrätten, inklusive särskilt Genèvekonventionen från 1949 och Haagkonventionen från 1907”.
Resolutionen inför också ett betalningsstopp på utlandsskulden fram till 2007. (Det är dock bara en del av de totala skulderna).
USA kräver av andra länder att de skall avskriva Iraks skulder; givetvis framställt som en moralisk fråga. För USA och huvudpartnern Storbritannien innebär detta en relativt liten kostnad och är alltså ett billigt krav att ställa.
Men omvärlden har hittills sagt nej – först ska, även detta i enlighet med säkerhetsrådets resolution, Iraks politiska situation och inre säkerhetsproblem ha lösts. ”Lägg om lånen – skriv inte av” är beskedet från de flesta övriga medlemmar i Parisklubben, som inte vill släppa ett av få kvarvarande trumf-kort.

Men det gäller bara när egna intressen hotas, visar omvärldens ljumma intresse för vad Paul Bremer och den amerikanska ockupationsadministrationen Coalition Provision Authority (CPA) gör.
Efter krig, sanktioner och uteblivna handelsmöjligheter är det irakiska näringslivet lätta byten för de amerikanska bolagen. Som ytterligare försäkring slår USA sönder de statsstyrda företagen, använda som symboler för Saddamregimen. Privatisering i nuläget betyder enbart plundring.
Och det är vad även CPA ägnar sig åt. Den tydligaste symbolen är ”executive order 39” som utfärdades i slutet av september.
Det irakiska förbudet mot utländska investeringar togs bort och nu tillåts 100-procentigt utlandsägande inom alla sektorer utom för naturresurser – vilket dock inte definieras närmare. Utländskt ägande av land och territorier är visserligen fortfarande förbjudet, men leasing tillåts i 40 år – med i praktiken möjlighet till obegränsad förlängning.
Över 200 statsägda företag, inom elektricitet, telekommunikation och läkemedel har redan privatiserats, och sjukvården står näst på tur.
Det kan nämnas att den svenska regeringen, åtminstone såvitt Flamman kan erfara, inte verkar hålla sig informerad om CPA:s egna beslut. Politiken är inriktad på den humanitära hjälpens möjligheter och på svenska näringslivets möjligheter (i dagsläget endast Volvo och Saab, enligt Exportrådet).

Att privatiseringen alltså är olaglig såväl inom folkrätten som inom den irakiska lagen vet både USA och Storbritannien om. I mars läckte ett memorandum till pressen som Tony Blair fått, där han varnades för att ”genomförande av strukturella ekonomiska reformer är inte tillåtet enligt internationell lag”. Liknande analyser har gjorts i USA.
Även flera av de moderata krafterna inom det irakiska styrande rådet har protesterat mot privatiseringsplanerna. Även delar av fackföreningsrörelsen – som står rådet nära – har protesterat. En oljeindustristrejk i våras möttes av militären, och i förra veckan slogs IFTU:s kontor sönder av amerikanska soldater som också arresterade ett tiotal ledare.
Arbetslösheten ligger på 60–70 procent och de amerikanska bolagen väljer att anställa kuwaitier hellre än irakier, som anses ”opålitliga”.

Om offentliga uttalanden från i våras stämmer, hade USA hoppats på att Iraks oljeintäkter i princip från början skulle betala återuppbyggnaden.
Med rätt investeringsmiljö och med rätt regering, skulle Irak kunna öka produktionen med en miljon fat per dag under kommande tioårsperiod, enligt en oljeanalytiker vid Fahnestock & co.
Och vicepresident Cheney lovade den 9 april, samma dag som Husseinregimen föll:
– Med en del investeringar borde vi åter kunna få upp produktionen till 2,5–3 miljoner fat per dag, förhoppningsvis i slutet av detta år.
En beräknad sidoeffekt vore att omstrukturera den oljepolitiska kartan, där Opecs makt skulle minskas, och ryska oljebolag skulle hållas borta från utvinningen.
Innan kriget låg kapaciteten kring tre miljoner fat; den egentliga produktionen låg på 2,2.
Optimismen späddes på från kontakter med den irakiska så kallade oppositionen, med Ahmed Chalabi i spetsen. Inför kriget trodde de på en produktion kring sex miljoner fat/dag till 2010. De neokonservativa i Vita huset valde att hellre tro på dem än på mer försiktiga rapporter från sina egna tjänstemän.
I en Newsdayartikel 5 november citeras en anonym analytiker vid en republikansk tankesmedja, som menar att Cheney och Wolfowitz optimistiska förhoppningar ”kunde kanske ha kunnat inträffa, men bara om allting gått perfekt”.
Men produktionskapaciteten var skadad, och dessutom är de hundratals obevakade milen av pipelines genom öknen enkla mål för sabotage från den irakiska motståndsrörelsen, som enligt planen inte skulle existera.
I dag ligger produktionen kring en miljon fat/dag.
Och i höstas kom så ett nytt besked från ockupationsmaktens tjänstemän: prognostiserade oljeintäkter för 2003 skrevs ned till 3,6 miljarder dollar. Men, varnar flera amerikanska policyinstitut, även detta är orealistiskt. Att återställa, eller öka, den irakiska oljeproduktionen skulle enligt olika uppskattningar kosta mellan fem och tio miljarder dollar årligen.
Därav behovet att skjuta till amerikanska skattemedel för uppbyggnad – inte av Irak utan för oljeproduktionskapaciteten.

I sin budget hoppas CPA att Dick Cheneys utfästelser ska vara uppnådda i slutet av 2004 och att det kring 2005 ska kunna rulla av sig självt.
Men samtidigt: om intäktsprognoserna är för orealistiska, och även inräknat skattesänkningarna, så kan till och med den irakiska statskassan behöva tömmas för att betala ens de löpande utgifterna.
Allt medan USA:s investeringskostnader stiger, och därmed behovet av att stanna desto längre för att få rimlig avkastning. Hittills har balansräkningen för de neokonservativas Irakäventyr inte gått ihop.
Det är också temat för hur mycket av kritiken i USA, som från början kom från vänster, ändrat karaktär. Under hösten har tidningarna varit fulla av medvetna läckor från oroliga tjänstemän inom CIA, Pentagon, intervjuer och artiklar med ärkekonservativa – kort sagt mer ”klassiska” imperialister. De har visserligen inget emot militära ingripanden, krig, utpressning och understödjande av diktaturer – den stora skiljelinjen är att de efterlyser någon slags rimlig strategi samt beräkning och balans mellan kostnader och vinster; politiskt, militärt eller ekonomiskt.
I Flammans nyårskrönika förra året skrev Emil Lindahl Persson om de neokonservativa och vänsterns syn på dessa. Handlar det om klassisk USA-imperialism, bara mer uppskruvad, eller om en kvalitativ skillnad mot tidigare? Han förordade det senare. Den distinktionen är viktig och bör tas på allvar.
De neokonservativa anser sig vara ute på korståg mot ondskan, och de skryter med att de anser det vara ett svaghetstecken att planera för annat än seger. De har ljugit för världen, det amerikanska folket och kongressen. Kanske till och med för sig själva.

Fram träder bilden av ett kotteri av ideologiskt förblindade som inte ens har vett att hålla sig till – om uttrycket ursäktas – gammal hederlig imperialism.

Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)