Sveriges statsminister på besök i Washington hyllar inte oväntat president Bush men har inte ett ord att säga om ockupationen av Irak. En stämning som påminner om den i början av Vietnamkriget då svenska media teg om USA:s härjningar smyger sig på. För det är tyst, fruktansvärt tyst om de jättemurar som byggs runt hela stadsdelar i Bagdad. Muren runt Adamiya, stadens äldsta del, har uppförts under april av 407:e Brigade support Battalion av den 82:a flygburna divisionen vanligtvis stationerad på Camp Taji norr om Bagdad. Muren är 5 km lång och 1,6 meter hög. Och USA planerar ytterligare 10-13 murar runt kvarter där det irakiska motståndet är starkt. Enligt den officiella propagandan ska sunnimuslimerna i Adamiya skyddas från sina shiitiska grannar, säkerhet skapas och dödsmiliser stoppas. Detta upprepas i svenska media. Sinya, Rutba, Samarra och andra städer omgärdas också av höga murar, vid granatbeskjutning och attacker från dödsmiliser och andra har befolkningen inte en chans att fly. Internationella domstolen har uttalat som sin uppfattning att muren på ockuperat palestinskt område stred mot internationell rätt och slog fast att Israel varken kan åberopa självförsvarsrätt eller undantagstillstånd.

Murbyggena strider mot folkrätten.
Folkrätten innebär bland annat att kollektiva bestraffningar av befolkningen inte är tillåtna.
Att befolkningen ska ges möjlighet att utöva rätten till arbete, till hälsa, till utbildning och till en rimlig levnadsstandard.
Att skyddade personer inte ska riskera att stängas inne på farliga platser och att murar kan leda till demografiska förändringar.
Media tiger om jättemurarna.
Just som i början av Vietnamkriget är det mycket svårt att med hjälp av media förstå vad som händer i Irak, trots att USA:s ockupation pågått i 4 års tid. Men den kände korrespondenten Robert Fisk var mycket tydlig under sitt Sverigebesök.
”USA måste lämna Irak och Mellanöstern, USA måste förhandla med sin motståndare, just som i Vietnam, USA har förlorat kriget.”