– Om man ser resursförbrukningen som ett problem, är det inte i Tensta man borde satsa resurserna. Där har Sverige tvärt om mycket att lära från människor som kommer från fattigare omständigheter, säger forskaren i samhällsplanering Karin Bradley.
Karin Bradley, vid Institutionen för samhällsplanering och miljö på KTH, har i sin kommande avhandling intervjuat människor i höghusområdet Tensta och intilliggande villaområde Gamla Spånga om deras syn på miljö. I Tensta har 85 procent av invånarna utländsk bakgrund, medan motsvarande siffra i Gamla Spånga är 26 procent. I Tensta är såväl utbildningsnivå som inkomst lägre än Stockholmsgenomsnittet.

Karin Bradley fann att miljöarbetet ofta bedrivs med den svenska medelklassens glasögon på näsan. Hon vill visa att miljöproblem som är kopplade till människors privata livsstil helt utelämnas när samhället planerar för en bättre miljö.
– Sverige har ett rykte att ligga i framkant när det gäller miljöpolitik och svenskarnas självbild är också sådan. Flera intervjupersoner svarade att Sveriges energi är renare och att det är större problem i andra länder. Man kopplade inte ihop miljöproblemen med sin egen livsstil.
I stället talar man ofta om sopsortering, allemansrätten och svenskars nära koppling till naturen. När Bradley intervjuade människorna i Gamla Spånga kom det fram att många källsorterade, ju högre utbildning desto vanligare. Det kunde ursäkta en hel rad miljöskadliga beteenden, som att köra stora bilar.
– Jag reagerar på det enorma fokuset på sopsortering när man pratar miljö i Sverige. Sopsorterar man inte är man inte miljövänlig, säger Karin Bradley.
Synen på sopsortering som höjden av miljövänlighet smittar av sig till lågkonsumerande Tensta.

I Tensta intervjuade Karin Bradley främst personer med bakgrund från andra länder än Sverige. I en grupp kom alla från irakiska Kurdistan och i en grupp från Somalia. Det var många som sa att de lärt sig mycket om miljö sedan de flyttade till Sverige. De berömde också hur renliga och duktiga på miljö svenskfödda är. Om sig själva och sina grannar var omdömena mer kritiska. Människor slänger skräp i området och få källsorterar.
Karin Bradley blev förvånad över att ingen kritik riktades mot Sverige.
– Jag trodde att det i ett mångkulturellt samhälle skulle finnas konkurrerande perspektiv på miljö, men det fanns det inte. Bara två personer framförde någon form av kritik mot det svenska. En menade att Sverige var källsorteringsfundamentalistiskt, men ändå dumpar sitt skräp i fattiga länder i Afrika.
Ser man till resursförbrukningen är det uppenbart att människorna i Gamla Spånga gör av med mer än de i Tensta. I Gamla Spånga är det närmast regel att familjen äger minst en bil, människor kan bo ensamma i stora hus, dessutom hade de flesta Karin Bradley intervjuade tillgång till sommarhus. De åker också ofta på utlandssemester långt bort, till exempelvis Thailand eller USA.
I Tensta bor människor på mindre yta; det är inte ovanligt med fyra personer i en tvårumslägenhet. Få har bil och färre åker på utlandssemestrar. Tenstaborna gör helt enkelt av med betydligt mind­re resurser än Spångaborna. Samtidigt dras Tenstaborna med självbilden att de är dåliga på miljö och att svenskfödda är duktiga.
– Många kommer från Mellanöstern från till exempel Irak eller Kurdistan. Där man på många sätt lever väldigt miljövänligt. Man återanvänder saker och är noga med resurser. Men de ser det inte och känner inte att de är tillräckligt bra, säger Karin Bradley.

Att svenskfödda ses som duktiga och invandrare som de som är i behov av utbildning, märks också i kommunens miljöprojekt. Enligt en ledande tjänsteman som Bradley intervjuade riktas omkring 90 procent av projekten inom dennes förvaltning mot områden som Tensta. Det kan handla om att människor ska utbildas i källsortering, installera låg­energilampor, eller projektet ”Tensta-Hjulsta rent och snyggt” som innebär att olika föreningar mot ersättning blir ansvariga för att hålla rent i en del av området genom att plocka skräp.
Karin Bradley har förstått det som att miljöprojekten riktas mot fattigare områden av gammal vana, därför att myndigheterna brukar rikta sociala projekt mot sådana områden. Men i hennes avhandling skriver hon att ”resultatet blir att den andre (invandraren och/eller bråkstaken) ska förvandlas till en rekorderlig svensk” (min översättning).

Ett problem är att man kopplar ihop att ett område är grönt och rent med att det också är miljövänligt. På samma sätt kan man bo grönt och fint och ändå bidra stort till global miljöförstöring.
– Som det är nu klumpas allt ihop under samma miljörubrik. Egentligen borde man ha en del som handlar om att det ska vara grönt och trevligt i lokalområdet och en del om resursförbrukning och global miljöförstöring, säger Bradley.
Karin Bradley har också genomfört motsvarande intervjuer i Sheffield i Storbritannien. Där fanns fler konkurrerande perspektiv på miljö. Lokala miljögrupper var mer aktiva och högljudda.
– Från muslimska grupper fanns också en tydlig kritik mot det brittiska konsumtionssamhället. Att man ska jobba och stressa och köpa en massa onödiga prylar som man inte behöver.
Bland de mer välbärgade i England fanns också fler som hade en insikt att det inte håller om alla skulle leva som de själva. Den insikten var det sämre med i sopsorterande Gamla Spånga.

TENSTA OCH SPÅNGA
Tensta-Spånga är en del av Stockholms stad. Där bor omkring 35.000 människor, ungefär hälften i Tensta och hälften i Gamla Spånga.

I Gamla Spånga är medelinkomsten omkring 350.000 kronor om året för vuxna i åldern 20-64 år. I Tensta är den 161.000 kronor om året för motsvarande grupp.

Karin Bradley intervjuade 45 boende i Tensta och Gamla Spånga. De intervjuades i fem olika grupper. En grupp bestod enbart av svenskar, en grupp enbart av somalier och en grupp av irakiska kurder. I de två övriga två grupperna hade intervjupersonerna blandad bakgrund. Karin Bradley intervjuade även fem myndighetspersoner. Till detta kom 175 enkätsvar från de båda områdena.

Konsumtionens klimatpåverkan

I november 2008 presenterade Naturvårdsverket rapporten Konsumtionens klimatpåverkan. Naturvårdsverket har i rapporten räknat med alla utsläpp av vår import och dragit av utsläppen för vår export. De svenska utsläppen av växthusgaser blir då 25 procent högre än om man som normalt enbart räknar på landet där varan produceras. De svenska utsläppen hamnar på motsvarande minst tio ton per person och år. Av dessa utsläpp står privat konsumtion för 80 procent och offentlig konsumtion för 20 procent. En hållbar nivå ligger på mellan ett och två ton beroende på uträkning.

Ett problem i beräkningen är att den är baserad på det ekonomiska värdet av det som importeras och exporteras. Importen från Kina beräknas endast till två procent av utsläppen vilket har att göra med Kinas de låga priserna. Hade man räknat på importerad vikt i stället hade den siffran blivit högre.

De fem enskilt största utsläppskällorna är bilen, uppvärmningen av bostaden, hushållsel, köttkonsumtion och flygresor. Tillsammans står de här fem kategorierna för ungefär hälften av utsläppen av växthusgaser.

Källa: Konsumtionens klimatpåverkan,
Naturvårdsverket, 2008