Regeringen Reinfeldt firade nyligen hundra dagar vid makten. En period som har kantats av skandaler i medierna och protester mot många av förändringarna som drivits igenom. Trots att två ministrar har fått gå på plankan och att en viss herr Bildt hamnat i blåsväder seglar den borgerliga skutan vidare.
Men den första tiden vid rodret har gett avtryck. Flamman har frågat några kända röster om vad som kännetecknat regeringens första hundra dagar, om något har varit anmärkningsvärt, vilken roll oppositionen bör spela nu och vad vi kan vänta oss av regeringen framöver.
Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten, menar att det är ett systemskifte som pågår. Han tycker att alliansen seglade under falsk flagg under valrörelsen, att de försökte vara mer ”sosse” än vad sossarna är.
– Rent symboliskt har vi nu en situation där den politiska eliten sammanfaller med den ekonomiska och dessutom med den mediala, som också i stor utsträckning är borgerlig, säger Göran Greider.
Han tycker att det överraskande har varit att de mindre borgerliga partierna har funnit sig i att spela andrafiolen.
– Det är en moderatregering som vi har fått och det är förvånansvärt att Olofsson, Lejonborg och Hägglund har låtit sig vingklippas. Det är viktigt för arbetarrörelsen och vänstern att lyckas fånga upp den initiala ilskan som finns nu. Det är mycket som kommer att avgöras under våren och hösten.
Jämställdheten saknas
Gudrun Schyman, talesperson för feministiskt initiativ, tycker inte att det är något oväntat i regeringens politik utan att det intressanta är att det var så många som inte lyssnade innan valet. Hon tycker inte att regeringen kan anklagas för att ha undanhållit något innan valet, även om de inte talde så högt om a-kasseförändringen till exempel.
Hon menar att det också var många som inte röstade för något särskilt alternativ utan snarare mot något, mot Göran Persson, socialdemokraterna och den dåvarande regeringen. Gudrun Schyman kritiserar också regeringens jämställdhetspolitik.
– Jämställdhetsfrågorna saknas helt hos regeringen, den analysen finns inte, och jag är ganska övertygad om att det kommer att fortsätta vara så under mandatperioden.
– Jämställdhetsministern sade ju häromdagen i radio att hon inte är feminist, vilket ändå visar tecken på någon form av intellektuell hederlighet. För att vara feminist förpliktigar ju också, då måste konsekvensanalyser av hur kvinnor som grupp kommer att påverkas för varje del av politiken, för varje förslag.
Dåligt beredda förslag
Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet, menar att det mest kännetecknande för regeringens första hundra dagar har varit den enorma målmedvetenhet de har haft i att genomföra de strukturella förändringar de är ute efter, med a-kasseförändringen och skattesänkningarna. Hon menar också att de har kännetecknats av oskicklighet i att bedriva regeringsarbete, de har haft väldigt bråttom och deras förslag har varit dåligt beredda. Dessutom har regeringen färgats av de misslyckade ministerutnämningarna.
– Vi kan förvänta oss att de fortsätter med sina impopulära reformer inom arbetsmarknadspolitiken. De vill riva av allting snabbt. Sen kommer de luta sig tillbaka och hoppas att folk snabbt glömmer detta.
Josefin Brink anser att det viktigaste för oppositionen nu är att tydliggöra det systemskifte som regeringen håller på att genomföra.
– De byter ut vårt välfärdssystem och de gäller för oss att sätta in enskildheterna i ett sammanhang för att tydliggöra detta.
Teflonpolitiker
Lars Ohly, vänsterpartiets partiordförande, säger att regeringen fick en katastrofal start men att det märkliga är att Reinfeldt klarar sig så bra ändå.
– Regeringen fick en katastrofal start. Sämsta man kunde få. Det har aldrig hänt tidigare att två ministrar avgår direkt. Men Reinfeldt är en riktig teflonpolitiker, som framträder med avslappnad självklarhet, en mycket skicklig politiker som inte skall underskattas. Så en det var en katastrofal start, men ingen katastrofal fortsättning.
Lars Ohly säger också att det syns i varje sak de gör att det är en regering som företräder den ekonomiska makten i samhället och som kommer att föra en politik ur det perspektivet.
Journalisten och debattören Maria-Pia Boëthius menar att det mest anmärkningsvärda under regeringens första hundra dagar är ”Det blixtsnabba återupprättandet av en patriarkal dagordning med kraftigt bistånd från borgerliga kvinnor. Antingen spelar de med eller också tiger de.” På frågan om vad som har kännetecknat regeringen under denna tid svarar hon ”Underhållningsvåld för de som har mot dem som inget har: Där fick ni!”. Hon tror också att vi kan vänta oss ytterliggare åtgärder för att göra de redan rika rikare och de fattiga alltmer utsatta och otrygga från regeringens håll.
