Fredag 14/6 17.00, Sveriges Radio Medverkar i en debatt om förtroendet för Sveriges riksdag tillsammans med riksdagens talman Björn von Sydow samt moderaten Anna Kinberg. En nypublicerad undersökning visar att få känner till vad riksdagen håller på med och att förtroendet – visserligen stigande – är lågt.
Debatten: talman von Sydow har tidigare förslagit att man skall flytta om i ledamotssalen. Han menar nu att riksdagens debatter borde kunna förbättras för att bli mer lyssningsvärda. Moderaten Kinberg tycker att fler fräscha ledamöter bör väljas in och därför att man skall införa personval.
Mellan två personer som i bästa samråd diskuterar förtroendet för demokratin antingen som en inredningsfråga, eller som en personfråga sitter jag och framstår som allmänt otrevlig genom att påpeka att förtroendet förmodligen har att göra med den politik som förs. Att femton års nedskärningar i den offentliga servicen har resulterat i missnöje och ilska. Att det faktum att det inte förts fram något fungerande alternativ till denna politik har gett en passiviserande effekt. Men jag glömde det viktigaste: om demokratiskt styre skall ha någon legitimitet måste den ge förbättringar för folkflertalet. Inom kapitalismen kan ingen sådan politik få fullt genomslag, demokratins poäng ligger där i förmågan att minska överhetens förmåga att jävlas med våra liv.
I denna strävan ligger demokratin alltid i uppförsbacke. Den måste ha framåtlut när den tar sig fram. Den faller långsamt bakåt när den inte avancerar. Den faller slutgiltigt när dess beslut inte längre skiljer sig från överhetens önskningar och nycker.
Lördag 15/6 00.45, Rocks (f.d. Star Bar)
Samtalar på herrtoaletten med en dystopisk satanist, en nihilistisk punkare och förbipasserande. Punkarens mening är att det enda vettiga perspektiv man kan ha är att utgå från en radikal egoism.
Detta är logiskt utifrån det faktum att ingen bryr sig om vad man säger ändå, menar han. Satanisten menar att världen är är så ond att undergång för mänskligheten är önskvärd. Men fram till dess är det var och ens rättighet att festa så gott det går. Detta kommer också i längden att tjäna det större målet: armageddon. Spontant säger någon Sieg Heil. På skämt, eller inte.
Mellan dessa personer som diskuterar formerna för undergången har jag inte mycket att erbjuda.
Men jag är rätt säker på att vad talmannen och moderaten inte förstår är att det inte är hållbart att vara demokrat och samtidigt tömma riksdagen på dess mening.
Vad satanisten och annat småfolk som flörtar med fascismen inte förstår är att den dagen demokratin inte finns kvar kommer de att bli de första offrena.
