Den populistiska, nationella högern kan hållas på mattan om ”den breda vänstern” samverkar mer och kritiserar varandra mindre. För att lyckas måste vi försöka förstå varandras ställningstaganden i bland annat migrationsfrågor.
Vad är då ”den breda vänstern”? Enligt undertecknad ingår följande politiska partier och rörelser: socialdemokrater, vänsterpartister, Miljöpartiet, LO och TCO samt Hamnarbetarförbundet, delar av Liberalerna och delar av Centern. Dessutom hela den ideella folkrörelsen – även om de själva vill vara obundna.

Socialdemokratiska Arbetarpartiet fyllde under nästan hela 1900-talet själva denna roll. SAP:s medlemmar var ”den breda vänstern” och behövde endast då och då stöd från Vänsterpartiet. Ett problem är att dagens socialdemokrater inte alltid förstått att tiderna har förändrats.
Ett stort ansvar ligger nu på vänsterpartisterna att se helheten och inte varje gång kritisera när S tvingas till dåliga kompromisser på grund av den parlamentariska situationen.
Den breda vänstern måste sträva efter goda vibbar mellan varandra. Självklart driver man sina frågor – men låter sig aldrig provoceras till torftig polemik mot sina vänner.

Är denna strategi för en bred vänster möjlig? Jag tror mig veta att människor som arbetar i industri, på kontor, i restaurang eller den offentliga sektorn är grundligt trötta på röstmaximerande politiker. Man önskar sig politiker med sansad framtoning som talar sanning om samhällsproblemen utan att alltid kritisera meningsmotståndaren.
Det gäller att skapa hopp för hårt arbetande människor. Det gör man bäst genom lokala aktiviteter där människor uppmuntras att ta tag i sina gemensamma problem samt utveckla lokalsamhället.
”Den breda vänstern” är större än S-V-MP!