Just nu byggs Sveriges första Gated Community. Konceptet kommer från USA och England där företeelsen är utbredd men också hårt kritiserad, eftersom den tvärtemot intentionerna om ökad säkerhet bidragit till att trappa upp våldet. I USA till exempel övervakas ett stort antal av de ca 20.000 inhägnade rikemanssamhällena av icke-statliga vaktbolag och i vissa städer har man lagstiftat mot företeelsen.
Under täckmantel av livsstilsboende lanseras i dagarna ca 400 lyxbostäder i Malmö bakom bevakade grindar, för dem som har pengar att betala för sin trygghet.
En trygghet som kan visa sig vara förrädisk. Hur provocerande kan inte detta minisamhälle med privat grönområde, bio, pool, restaurang, spa, bibliotek och så vidare te sig för de kackerlacksbekämpande invånarna i grannstadsdelen Rosengård?
Den grind är ännu inte byggd som kan stänga ute frustrationen hos människor i utanförskap. Tankarna går till min pappa som bodde i centrala Stockholm och hade som princip att aldrig låsa om sig när han var hemma. Och visst fick han objudna gäster – allt från Jehovas vittnen till förvirrade narkomaner passerade.
Pappa brukade då lugnt sätta på pannan och be dem slå sig ned i besöksfåtöljen för ett samtal om läget.
Under sitt långa liv råkade han varken ut för rån eller skadegörelse. En överdrift åt andra hållet kan man tycka, men ändå tänkvärd.
Att känna sig säker hänger på det sunda förnuftet och ett skapligt lås har någon sagt, kanske var det August Stenman, mannen bakom låsföretaget ASSA som grundades 1881 i Eskilstuna. Nyligen dyrkades paradlåset, som sitter i de flesta människors husdörr, upp inför stor publik i tv och internet och gjorde många sömnlösa. Men gav naturligtvis också säkerhets- och låsbranschen luft under vingarna. Och mycket riktigt erbjöd man sig snabbt att prova om alla ASSA-lås och införa hårdare krav på deras manipulering.
Branschen som sysslar med säkerhetsaspekter i Sverige avancerar stort. Det handlar om entrékontroll, kameraövervakning, passersystem, informationssäkerhet och hemlarm bara för att nämna några. Och i företagarnas Mecka, Silicon Valley i Stockholmförorten Kista, bedriver sedan några år ett säkerhetsgymnasium undervisning. När rektorn Michael Evestedt försöker berätta om verksamheten flyger begrepp som Galleriasäkerhet och derbymatcher ur hans mun, mer konkret än så blir det inte. Men han försäkrar att man önskar ”vida ramar” i utbildningen av eleverna och att branschen, som tillsammans med Transportarbetarförbundet är huvudman för skolan, ställer sig mycket öppen för idéer. Idag utbildar över 50 företag folk inom det diffusa begreppet ”säkerhetsområdet”. Säkerhetsbranschen är het, triggad av alla hot, mer eller mindre verkliga om terrorism, inbrott och antal vapen i omlopp. Till det kan vi lägga FRA-lagen. Just nu utvecklas till exempel kameror för användning i flygplan vilka ska kunna analysera passagerarnas ansiktsuttryck för att skilja agnarna från vetet, det vill säga hitta terrorister i tid. Människor har anledning att oroa sig mer än tidigare för den personliga integriteten och storebrorsamhället tar jättekliv framåt. Enligt den obundna organisationen Privacy International ligger Sverige i botten, och efter länder som Rumänien, Ungern, och Slovenien, när det gäller kränkningar av medborgarnas integritet.
Trygghetsanalyser och riskinventeringar i all ära. Jag hyser ändå starka misstankar om att samhället skulle bli betydligt tryggare om man tog ett grundläggande grepp om problematiken istället för att krafsa på ytan.
Häll pengar över barnen och ungdomarna!
