Den politiska krisen i Katalonien gick in i en ny fas i helgen. Det hela inleddes förra tisdagen när ledarna för två katalanska självständighetsrörelser, Jordi Sánchez och Jordi Cuixart, greps av spansk polis. De sitter fortfarande häktade. Den officiella orsaken var att de hade uppmuntrat demonstranter till våld under dagarna inför självständighetsomröstningen 1 oktober. Men enligt vittnen i Barcelona är anklagelserna felaktiga.
Pablo Castaño är doktorand i statsvetenskap vid Universitat Autònoma i Barcelona och frilansjournalist med fokus på den katalanska frågan. Enligt honom var det i själva verket motsatsen som inträffade.
– Domarna anklagar dem för att ha uppmanat till våld. Men egentligen bad de folk att lugna sig och gå hem från gatan. Frågan om vem som grep dem är dock föremål för debatt. Regeringen i Madrid hävdar att det var domarna som gav order om arresteringarna. Men man kan fråga sig hur självständigt domstolsväsendet är i den här situationen, säger han.
Varför grep de inte representanter för den katalanska regeringen?
– Det är nästa steg. Om Carles Puigedmont (Kataloniens president) utropar självständighet denna vecka är det inte otroligt att han grips. Men om de gör det kommer svaret från gatan bli enormt. Det är därför inte säkert att det kommer att hända.

Upptrappad situation

Nästa eskalerande steg togs i helgen när Spaniens premiärminister Mariano Rajoy meddelade att han kommer att göra bruk av den omtalade artikel 155 i den spanska grundlagen och därmed upphäva Kataloniens självstyre. Detta efter att Puigdemont vägrat ge ett officiellt svar på om den självständighetsförklaring han skrev under föregående vecka gäller eller inte.
Vad innebär artikel 155?
– Artikel 155 säger att centralregeringen har rätt att vidta åtgärder och ta över dess befogenheter när en regional regering inte längre kan utföra sina skyldigheter. Men det är väldigt vagt formulerat. Det finns olika teorier om hur det ska tolkas och regeringen gör sin tolkning. Om senaten godkänner det på fredag kommer Rajoy att lösa upp den katalanska regeringen och i praktiken bli president över Katalonien. Han lär då utlysa nyval i Katalonien inom sex månader. Vissa säger att det är olagligt eftersom det bara är den valde katalanske presidenten som kan göra den. Parlamentet kommer att fortsätta arbeta som vanligt under tiden men med inskränkt makt.
Vad kan man vänta sig för svar från den katalanska regeringen?
– Puigdemont kommer förmodligen att besöka senaten på torsdag för att försöka lösa situationen. Samma dag kommer dock det katalanska parlamentet också att samlas och då är det möjligt att han faktiskt utropar självständighet. Det är också möjligt att Puigdemont utlyser nyval innan artikel 155 träder i kraft. Vad som händer då vet ingen eftersom det inte finns några regler för en sådan situation. Rajoy vill också ha nyval med förhoppningen att självständighetssidan ska förlora sin majoritet. Men Puigdemont skulle förmodligen hävda att valen är till den nyinrättade katalanska republikens parlament. Så ingen vet vad som skulle hända.

Spirande högernationalism

Frågan är vem som egentligen tjänar på den upptrappade situationen. Enligt Pablo Castaño är det inte nödvändigtvis självständighetsrörelsen eller vänstern.
– Rajoys regering är under tryck från resten av högern, till exempel partiet Ciudadanos. Det presenterar sig som en okorrumperad höger, men de är också mer nationalistiska än till och med regeringspartiet Partido Popular. Men det är också tydligt att högern och regeringen tjänar på den här situationen. Det är inte alls som i Storbritannien där Skottland fick rösta utan att det sågs som ett direkt hot mot de övriga brittiska ländernas existens. Den spanska politiska kulturen är mer centraliserad, ungefär som i Frankrike. Det är till exempel intressant att se hur socialdemokratiska PSOE helt har ställt sig bakom högerregeringen i den här frågan.
Vad är din egen åsikt i frågan?
– Jag är inte katalan så jag är inte för självständighet. Men jag tycker att man måste få hålla en omröstning om det. Problemet är att det är svårt för vänstern att göra sig hörd eftersom det är en fråga om nationalitet. I resten av Spanien håller det politiska landskapet på att flytta sig högerut och den spanska nationalismen håller på att vakna på grund av den här frågan, vilket är väldigt farligt. Vi har ingen extremhöger som den ser ut i andra europeiska länder. Men i Partido Popular, som är det gamla regeringspartiet från Franco-diktaturen, finns fascistiska element kvar. Om konflikten fortsätter som nu, och det finns inte mycket som tyder på att den skulle upphöra snart, kommer det bara att gynna högern i det långa loppet.
Den katalanska högern brukar ju beskrivas som mer vänsterlutande än den i övriga Spanien.
– Det är så de har lyckats presentera sig. Men det katalanska regeringspartiet PDCat (tidigare Convergència Democràtica de Catalunya) bestämde sig för flera år sedan att de skulle implementera trojkans åtstramningar på ett mer effektivt sätt än sina spanska kollegor. Detta för att kunna övertyga EU och omvärlden om hur väl de skulle sköta en självständig katalansk stat. Och om man tittar var de hårdaste åtstramningarna har ägt rum så är det just i Barcelona och Madrid. Sedan har de retoriskt anpassat sig till vänstern i Katalonien för att kunna samla en majoritet för självständighet. Men det är inte sant att det är en vänsterhegemoni.