Okategoriserade 17 december, 2009

Den svartlistades revansch

Flamman har träffat Pete Seeger, trött på berömmelse men långt ifrån bortglömd, i hans hem utanför New York.

Mars 1940, Carnegie Hall New York. Det är midnattskonsert för kommunistpartiets tidskrift New Masses. Arrangör är John Hammond, talangscout på Columbia Records som senare kommer att skriva kontrakt med bland andra Billie Holiday och Bob Dylan. På scenen denna kväll finns Burl Ives, Golden Gate Quartet, Josh White, Leadbelly och den 21–årige Pete Seeger. Det är dock nykomlingen från Oklahomas kväll ,Woody Guthrie, som sjunger den nyskrivna This land is your land. Skriven medan han liftat från Kalifornien till New York. This land is your land skall sedan följa Pete Seeger resten av hans liv.
– Hammond hyrde Carnegie Hall och hade sina midnattskonserter med artister med vänstersympatier, berättar Seeger. Vi var många som uppträdde här på Hammonds nattliga ”välgörenhetsgalor”.
– ”Det kommer en fantastisk låtskrivare till New York” sa John, säger Seeger. Så kom vi att träffas. Woodys sånger var i en klass för sig. Han lärde mig också hur man liftar, tjuvåker med tåg och hur man överlever på att spela på barer. ”Pete, du får inte verka angelägen, men sitt där med banjon på ryggen och efter ett tag så ber gästerna om att få betala om du sjunger en sång”.
– This land is your land blev Amerikas populäraste sång, fortsätter Seeger, för den hamnade i en sångbok för skolbarn och kom att bli USA:s mest sjungna sång någonsin.

November 2009. Undertecknad och Jan Hillman kliver av tåget från New York i det lilla Cold Spring. Vi ska träffa Pete Seeger för en intervju och där står han. En lång, mager man som ser så skör ut, 90 år, men med ekorrpigga ögon. Pete Seeger är om någon en symbol för det andra USA; det radikala, det protesterande, det sjungande och det, med ett modernt uttryck, systemkritiska Amerika.
Pete Seeger har varit en pionjär på många sätt. Han satte folkmusiken på kartan, han var USA:s förste miljöaktivist, fredsaktivist och låtskrivare av, enligt honom själv, 267 sånger. Hundratals skivor, dussintals böcker och ett helt liv i kamp för sina ideal. Det visar sig att han inte känner till den i Sverige utgivna If revolution comes to my country, när jag ber honom signera den.
– Jag byggde min egen banjo, för de som fanns passade inte min röst. Det blev antingen för högt eller för lågt. Så en banjo med en längre hals gjorde att den passade Pete och hans röst.
– Under sommaren 1940 liftade jag runt i landet, berättar Pete. Delvis tillsammans med Woody men också på egen hand. Framför allt uppe i Appalacherna där banjon var ett folkinstrument. Efter den sommaren sjöng jag och spelade mycket bättre.

Medborgarrättsrörelsen engagerade Seeger tidigt. Han träffade Martin Luther King, eller doktor King som han med stor respekt säger.
– Doktor King lärde oss att vinna ”oviktiga” frågor som bussbojkotten i Montgomery, Alabama.
– Att vinna de ”oviktiga” frågorna gjorde det möjligt att ta upp de viktiga frågorna; jobb, rösträtten och skolsegregationen. Doktor King lärde oss detta.
Pete Seegers kanske mest kända bidrag till medborgarrättsrörelsen var när han populariserade den då okända gospeln We will overcome som han skrev delvis nya ord till. Än idag går alla royalities från We shall overcome till en fond som är kopplad till medborgarrättsrörelsen.
På frågan hur han vill beskriva Martin Luther King svarar han efter några sekunder betänketid:
– En absolut historieskapande intellektuell. I en enda mening kunde doktor King punktera rasisternas argument, menar Seeger.

Hur ser då Seeger på framtiden? Vad vill han ge för råd till de som tvivlar idag?
– Jag skulle kunna säga som Kurt Vonnegut att mänskligheten har lika stor chans som en snöboll i helvetet. Men jag har ett mantra. Han ändrar ställning i sin stol och lutar sig framåt;
– Jordbruksrevolutionen tog 1000–tals år. Den industriella revolutionen 100 år och informationsrevolutionen har bara pågått några decennier. Tänk om vi använder våra hjärnor som Gud har gett oss, vilka mirakel vi kan då inte skapa?
– Se på regalskeppet Vasa, säger Seeger något överraskande, man lärde sig av misstagen och byggde aldrig mer så osäkra skepp. Lär av Vasa, upprepar han med eftertryck.
Pete Seeger är en vänlig men framför allt anspråkslös man.
– Jag har aldrig sökt berömmelse. Den är bara till elände, muttrar Pete Seeger och pekar på alla högar med brev, paket, böcker och skivor som han får med posten dagligen. Hela huset är fullt av berömmelsens frukter, vi får knappt plats att sova. Han ger också medmusikanter som Peter Paul & Mary och andra som har förbättrat hans sånger som han säger. Det var Peter, Paul & Mary som skrev om If I had a hammer till den sång den är idag berättar han.
Hur var det då det här med Bob Dylan?
– Jag hade inget emot att Bob började spela elektriskt, men ljudet var fruktansvärt dåligt. Det gick inte att höra texterna i till exempel Maggie’s farm, en av Bobs viktigaste låtar. Vi ses en så där vart tionde år, säger Seeger.
– Jag tyckte om The Byrds version av Turn, turn, turn. Det var en ny konstform än när jag sjöng den, säger han glatt.

När han får frågan om sina starkaste minnen från tusentals uppträdanden så väljer han tre;
– Jag sjunger med barnen varje vecka här i Beacon. Det ger så mycket. När jag sjöng på ett McGills High School i Montreal i en liten lokal inte större än mitt vardagsrum. Det var över 100 studenter som sjöng av hela sitt hjärta och jag stod på en stol mitt i rummet.
Men han nämner också Calcutta där 20.000 sjöng med i gospeln Jacobs Ladder.
Favoritsånger bland de hundratals han skrivit?
– Du kan inte be att en far ska välja sina älsklingsbarn, skrattar Pete och den gamle mannens ansikte lyser upp.
– Turn, turn, turn tillhör en av de som jag sjunger ofta. If I had a hammer är en annan men oftast sjunger jag en nyskriven sång om två oskyldiga män som har dömts till döden Waiting on the death row.
Han börjar med sin gammelmansröst sjunga sången, som är minst lika slagkraftig och rörande som många andra av Pete Seegers från de senaste 70 åren.
Vintern är på väg och snart har den varma hösten bytts mot en isande kall vinter. Pete tar tillfället i akt och sågar upp några vedklampar.
– Vi har inte ved än så det räcker så jag måste ta varje minut tillvara och såga upp mer så vi slipper frysa när kylan och snön kommer, säger han innan vi sätter oss i bilen för att åka ner till Cold Spring.
När vi åker med Pete nerför den 250–åriga indianstigen inser vi att vi har upplevt något unikt. Vi har haft glädjen att resa genom det arbetande Amerikas främste bards värld under några timmar. Vi har fått ta del av hans historia och haft privilegiet som få är förunnat att uppleva. Om en stund skall Gerry Adams från Sinn Fein på Irland komma, denna vackra glasklara eftermiddag norr om New York. Så Pete Seeger är på intet sätt bortglömd.

November 2008. President Barack Obama installeras i sitt ämbete. På scenen står Bruce Springsteen och många andra, men i centrum för uppmärksamheten är Pete Seeger.
– När jag var med på president Obamas installation var mitt villkor, berättar Seeger, att alla verserna av This Land Is Your Land skulle sjungas. De viktigaste, som Woody själv sjöng in i slutet på 1950–talet för Moe Aschs lilla skivbolag Folkways. De fanns inte med i sångboken och det var sedan Arlo Guthrie som i början på 1960–talet upptecknade de ”förlorade” verserna, fortsätter Seeger.
– Det var en sorts seger, säger Seeger på frågan hur det kändes att leda allsången vid Lincolnmonumentet när alla sjöng med i orden ”There was a big high wall there that tried to stop me; sign was painted, it said private property” (Det var en stor, hög mur där som försökte stoppa mig, en mål
ad skylt sade ”Privat egendom”.)

Pete Seeger, som var svartlistad under årtionden, stod nu framför Abraham Lincolns staty i centrum för uppmärksamheten i sin flanellskjorta, jeans och kulörta mössa och ledde allsången när USA:s förste svarte president installerades och sjöng det icke–officiella Amerikas mest älskade sång. Amerika har trots allt förändrats sedan de nattliga konserterna på Carnegie Hall och Pete Seeger har varit en viktig del i den förändringen. Symboliken är närmast övertydlig.

Inrikes 26 november, 2025

Hemlöshetens hemligheter

Flamman träffar förre detta hemlösa Hasse. Han har gjort sig av med flera missbruk, men till skillnad från många vänner aldrig hamnat i alkoholens klor. Foto: Liz Fällman.

För Stockholms över 2 000 hemlösa är Centralstationen en viktig knutpunkt. Flamman följer med gatuveteranen Hasse Karlberg på en regnig rundtur, och pratar mat, knark, vräkningar och väktare – och om ifall det kan vara värt det att bo på gatan.

Hasse Karlberg hinner inte guida mig många steg från järnstaketet runt ”Spottkoppen”, ringen i mitten av Stockholms Centralstation, innan vi blir haffade av en glad själ som snabbt börjar rabbla uppdateringar från ett stökigt liv.

– Jag fick epilepsianfall i maj, tuggade sönder tungan och allt, säger mannen i mössa.

– Jag har ju krökat länge, så spy och grejer är man van vid, men det där var nåt nytt. Att åka in på avgiftning kändes som nåt slags tecken, och det är lite halleluja i huvet nu, så jag ska nog till kyrkan. Jag har lite att bekänna där.

Mannen är en av många som står i den slamriga hallen och kränger Situation Sthlm-tidningar, men till Hasse Karlberg kommer han bara fram för att hälsa. Det märks snabbt att 61-åringen är ett känt ansikte.

– Är det bra med dig? Du ser fräsch ut! Det har du inte alltid varit, säger mannen till Hasse.

– Det går i vågor, skrockar han tillbaka.

– Kör du stadsvandringar fortfarande?

– Ja, för fan.

Det är precis en sådan vi är på nu. Via föreningen Street Minds, som grundades 2019 med Arvsfondspengar, erbjuder Hasse med flera något unikt: stadsvandringar på Stockholms gator, med guider som själva vet hur det är att bo och leva på dem.

Smeten. Före detta hemlöse Hasse Karlberg, 61, håller i turer som ger nya perspektiv på Stockholms hjärta. Foto: Liz Fällman.

– Man har ju klivit över en del trösklar, alltså. Det tog nog ett år från att jag hade börjat plocka pantburkar, tills jag lyfte på en soptunna och tog en burk därifrån. Numera bryr jag mig verkligen inte ett dugg. Det är en jäkligt skön grej med att bli gammal.

Den benkoll som ”Adde” har på Tensta har ”Jocke” på Medborgarplatsen. Hasse själv känner Centralkvarterens skrymslen och vrår som sina egna innerfickor. Han är dessutom bekant med många som vistas där, inklusive mannen vi just pratat med.

– Den killen brukade vara gravt alkoholiserad, så det var både förvånande och roligt att höra. Den där jävla alkoholen, alltså, det måste vara det svåraste missbruket att ta sig ur, reflekterar Hasse Karlberg.

– Man kan inte slå på tv:n en gång utan att konfronteras med det. Jag har varit slav under både amfetamin och hasch, då kan man i alla fall bryta upp och flytta till en annan stad. Det är inte uteserveringar och gröna skyltar, precis.

Utanför entrén svischar matbud, elsparkcyklar och andra stadsbor förbi, stressat på väg någon annanstans än det blöta gatuplanet.

Första anhalten ute i regnrusket är bänken vid Vasagatans taxirondell, dit kön börjar ringla redan kvart över fem varje morgon. Ibland äter över hundra man gratis frukost när den ex-hemlöse eldsjälen Kavian Ferdowsi punktligt dyker upp vid sexsnåret och börjar lasta fram bullar, limpor och kaffe på elskåpet. Förra året höll han julbord i 17 dagar.

– När Kavian gick med mig en morgon till Apoteket frågade jag ”tröttnar du aldrig på oss jävla lodare, som bara vill ha och ha?” Han svarade ”det är inte jag, det är Jesus”. Men närmare Jesus än honom kommer man inte i min tillvaro, säger Hasse med vördnad.

Kavian Ferdowsi har också startat den billigare och mer kristna Situation Sthlm-konkurrenten Hemlösas Tidning. Nyligen nominerades han till Nobels fredspris av riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour (SD). Hasse Karlberg vill själv visa uppskattning genom att dra ihop en ”frukostkör” som ska sjunga sånger för Kavian. Men det får bli någon dag när han lyckats samla tillräckligt många stammisar.

– Annars blir det bara en liten dunk i ryggen av nån som stinker öl, kanske ett grötigt ”tack ska du ha”. Han förtjänar så mycket mer.

När Hasse vill fräscha till sig efter frukost blir det ofta på Stadsmissionens dagcenter på Kungsholmen. Förutom lunch och lånedator erbjuder centret tvättstuga, dusch och hela, rena skjortor och underkläder, ”även om man kommer sju dagar i veckan”. Han berättar om en välkänd kvinna som i dag drar två Dramaten efter sig, men alltid ser ”tipptopp” ut.

Exkluderande. På Stockholm centralstation har två tredjedelar av alla bänkar plockats bort, dessutom har bänkarna fått armstöd i mitten som omöjliggör det att ligga ned. Foto: Liz Fällman.

– Nyfriserad, nysminkad, fräscht klädd. Jag fattar inte hur hon bär sig åt. Det sägs att hon bor i ett garage här i närheten, jag brukade se henne på Sumpans kyrkogård för länge sedan.

Det absolut värsta med hemlösheten, och livet självt, finns det ingen tvekan om för Hasse: ensamhet.

– Att gå och lägga sig i en tunnel eller port och sova helt själv, det har jag aldrig gjort. Blir jag ensam en natt promenerar jag hellre runt och plockar lite tomburk. Men jag har alltid kunnat känna mig ensam, även i en folksamling.

Ett reportage i Situation Sthlm (#324) lyfter samma ämne. 24 procent av storstadsborna känner sig ”ofta” ensamma jämfört med bara 17 på landsbygden, enligt Folkhälsomyndigheten – och bland hemlösa är det ett välkänt, paradoxalt fenomen att känna sig mer ensam, om inte fullkomligt vansinnig, när man väl fått en (tom, knäpptyst) lägenhet och en dörr att stänga bakom sig.

Hasse trodde själv det mest var ”skitsnack”, tills han fick se flera påverkas kraftigt i sin närhet. En av de var tjejen han träffade på gatan, som då hade varit bostadslös i 36 år.

– Hon var skadad, alltså – det är längre än du har levt, du kan tänka dig. Alla härbärgen är ju könsuppdelade, killar och tjejer, men vi blev ihop och ville ju sova tillsammans. Så vi hängde tjufyrasju, egentligen, där vi kom in helt enkelt.

Vi avbryts av ett ”Tjaaa!” när två andra gamla bekanta med Situation-buntar passerar frukostbänken, och jargongen börjar flöda direkt. ”Du visar Varma Rummet, va? Står det ”Stoffe” på väggen fortfarande? Jo, man har blivit lite tjock, men det gör väl inget? Vi har fan fått en lägenhet efter tio år, lagar skitgod mat, och har slutat med tjacket.”

Ett färggrant sprutblåmärke som flashas på mannen i parets nedre mage blir en bitter påminnelse om att Subutex, den vanligaste injektionsmedicinen för att behandla heroinmissbruk, ska sluta säljas helt i Sverige efter årsskiftet. Den mustiga anekdoten om ett förvånansvärt ostört knull på damtoaletten på Sankt Görans sjukhus (”jag sade till väktaren att det är för fan 20 minus ute, vad skulle du själv göra?”) följs av nyfikna frågor till Hasse om ifall han bor någonstans numera.

Hälsa! Snart vill fler gamla bekanta komma fram och byta rövarhistorier. Foto: Liz Fällman.

– Jag flyttade in som inneboende hos en kvinna i mars! Nej, vi är inte ett par, det har jag aldrig sagt. Då hade jag inte bott kvar. Men jag lagar maten, det är min hyra.

Hasses pappa lärde sig laga mat ordentligt först när han var 78 år, och mamma inte orkade längre, men hann bli ”skitduktig” på att baka bröd de sista åren hon var i livet. I dag är farsan 90, och en gatulegend i sin egen rätt, som vid sin ålder fortfarande sick-sackar på cykel mellan spårvagnarna i Norrköping, enligt Hasse.

I släkten finns faktiskt gott om ärvda pengar, som Hasse snart själv kan komma att få ärva en bit av. Hasse var chaufför hela sitt arbetsliv, och började med att köra glassbil 1983. Den senaste lägenheten han bodde i, i Sundbyberg, hade varit hans hem i 37 år när han till slut kastades ut 2018.

– Då kom ett helt team och knackade på, säkert 15 personer. Flyttfirma, polis, hyresvärd, låssmed, läkare, Socialtjänsten, Kronofogden. Vilken jäkla apparat, alltså! Det vore kul att veta vad kalaset kostade. Kanske en struntsumma, med tanke på att jag då inte hade betalt hyran på ett år, skrattar han.

Även om beskedet inte kom som en chock, och han ”vantrivdes” de sista ensamma åren utan varken sambo eller hund (”den bästa sambon han haft”), var det en jobbig upplevelse att lämna huset en garanterad sista gång. 21 kubikmeter inredning magasinerades, och lika mycket slängdes. Men Hasse hade bestämt sig: hyran var inte värd att betala längre.

– Det stod hit upp, liksom.

Så började sju års hemlöshet. Jag frågar hur familjen reagerade på det halvt självvalda livet, samtidigt som Hasse med en hårsmån undviker att slå huvudet i en vägskylt vi går under.

– Farsan blev skitförbannad från början, men det lade sig. I dag har han börjat vänja sig, och vi har en jäkligt bra relation igen.

Mamma tog det lite annorlunda.

– Hon sov inte ordentligt och log nog aldrig mer efter att jag blev bostadslös. Det skäms jag för att jag ställt till med. Jag har haft så bra föräldrar, bättre än många andra, och är på många sätt inte den typiska hemlöse.

– Vet du vad exkluderande arkitektur är? frågar Hasse när vi vandrar in på Centralen igen.

Exkluderande arkitektur eller design formges med målet att hålla hemlösa borta från offentliga platser, och har blivit allt vanligare i svenska städer under 2000-talet. 2015 lade Stockholms stad 200 000 kronor på ett galler under en trappa på Kungsholmen, efter att boende i området larmat om otrygghetskänslor.

I Citytunneln i Malmö installerade man 2012 lutande bänkar för att hemlösa inte skulle sova på dem. Men även funktionsnedsatta fick svårt att använda dem, och efter en anmälan från Diskrimineringsombudsmannen togs de bort.

Livlina. Foto: Liz Fällman.

Hasse pekar mot en av bänkarna utanför McDonalds.

– Det jävla armstödet i mitten sitter där bara för att man inte ska kunna lägga sig ned. Här på nätterna är det nästan bara bostadslösa som håller till.

I våras togs två tredjedelar av T-Centralens bänkar bort, berättar Hasse, och ännu fler armstöd sattes upp. Vintern 2023 började Centralstationen hållas stängd längre om nätterna än förut. Hasse vet precis var ordningsvakterna sitter och håller koll på övervakningsskärmarna, och menar att de numera ”skickar dit nån på en minut” om någon ser ut att börja nicka till.

– De är inte roliga att ha och göra med, alltså. Min teori är att de flesta är 3–4 millimeter för korta för att komma in på Polishögskolan, men ändå ha ett jobb i uniform, och så får vi ta skiten för den bitterheten. Är man i en port och sover, och nån i huset klagar, så kommer antingen de eller polisen. Man blir såklart avhyst oavsett, men polisen kliver in med ett leende på läpparna, hälsar och kollar hur alla har det.

– Man märker direkt vilka som har en mer gedigen utbildning, med lite psykologi och så. Är man uppkäftig ändras så klart attityden, det är ingen idé med någon av dem.

Stadens fastighetsägare tycks också bli allt snabbare på att laga portar som inte går igen ordentligt. Hasse själv ”kan knappt få upp en port även om han vet koden”, men vet precis vilken lokal legend man ska fråga om det krisar om natten.

Jag skulle ju inte rekommendera det här livet till mina barn, om jag hade några.

– Du vet plastskivorna som sitter över löpsedlar? Han skär bitar av dem på något speciellt sätt, och med en sån bit kan han öppna vilken jävla dörr som helst på några sekunder. Det är ju guld värt, i stället för att gå runt med en stor kofot och lämna brytmärken, eller sparka in glasrutor. Till och med polisen uppskattar det.

I Rådhustunneln, ett av Hasses sovrum en gång i tiden, kunde en väckningspatrull väktare köra förbi så ofta som en gång i timmen.

– En av killarna brukar inte säga nåt, bara stå över en med armarna i kors, och sparka allt vad han orkar på ens fotsula. Då är det bara att rafsa ihop sina saker och gå ut. Men det finns helt klart bättre sätt att vakna på.

Dörren till ”Varma rummet”, en passage ned från Kungsbron, är stängd på grund av renovering. Hasse visar mig in i ett snarlikt trapphus några portar bort. Detta har dock inga snösmältande värmeslingor i golvet, och är därför inte lika omåttligt populärt när vinterkylan drar in.

– Det kan vara 15–20 pers som ligger och sover här, säger Hasse.

Vid frukostbänken beskrev vännen med Subutex-ärret Hasse som en ”hårding”, som kunnat sova på barmark utan vare sig kartongmadrass eller klagomål. Han bär helt klart på både tacksamhet och optimism i mängder, och kan nästan låta som en gatulivets reklampelare med citat som ”man behöver aldrig gå hungrig som bostadslös, det finns käk överallt”.

Läs mer

– Många tycker bara synd om sig själva om man frågar varför de hamnat på gatan, vill skylla på att allt är nån jävla soc-tants fel. Frågar man mig blir det mer ett ”jajjemän”!

Han gör ett glädjeskutt, och sprattlar ut med ena benet i en bokstavlig klackspark. Kortfilmen Den lyckligt hemlöse med Hasse i huvudroll har en lite provokativ titel, men exempel som ”man behöver aldrig vara orolig för att tappa bort hemnycklarna!” gör glimten i ögat tydlig – och kommer ur år av verklig erfarenhet.

Jag frågar Hasse om han fortfarande är ”lyckligt hemlös”.

– Ja… Jag måste säga det, jag har faktiskt inte ångrat mig en sekund. När jag blev bostadslös visste jag ju inte hur mycket folk och organisationer det finns där ute, som inte gör annat än att ställa upp för oss.

Men så, tillägger han, handlar det också om ”självbedrägeri”.

– Det är hemligheten med att trivas som bostadslös. Och jag går på det varenda morgon, så det funkar riktigt bra för mig. Men jag skulle ju inte rekommendera det här livet till mina barn, om jag hade några.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 26 november, 2025

Finansministern älskar Estrella: ”Olämpligt”

Chipsjätten Estrella har hamnat mitt i politikens rampljus. Reklamkampanjen ”Chipsvalet” har lett till bråk med Valmyndigheten – samtidigt som finansminister Elisabeth Svantesson (M) profilerat sig som potatisproducentens största fan.

När Estrella lanserade ”Chipsvalmyndigheten”, en temakampanj som uppmanar chipskonsumenter att välja ut en ny smak inför det politiska valåret, knackade den faktiska Valmyndigheten på direkt. Myndigheten ansåg att både namnet och den snarlika logotypen var ett solklart varumärkesintrång.

Chipsjätten har haft en ovanligt hög närvaro i politiken den senaste tiden. När Göteborgsmoderaten Axel Josefson besöker riksdagen i slutet av oktober gör han en ”vibe check”, där han frågar regeringspolitiker om vad de gillar bäst med Göteborg. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 25 november, 2025

Avhopp skakar vänsterutbrytare

Jeannette Escanilla och Björn Alling utsågs till talespersoner för Solidaritet inför lanseringen hösten 2024. Foto: Flamman.

Partiet Solidaritet bildades förra året i protest mot vad man beskrev som interna problem i Vänsterpartiet. Nu väljer flera centrala personer att lämna partiet – inklusive talespersonen Jeannette Escanilla, som anklagar ledningen för toppstyrning.

”Mina ord och beslut har inte bitterhet, utan besvikelse”. Med de orden meddelade Jeannette Escanilla, talesperson för partiet Solidaritet, i söndags att hon lämnar posten och partiet.

Escanilla är ett av de tyngsta namnen som anslöt sig när det socialistiska utbrytarpartiet lanserades förra hösten. Hon är ordförande för svenska Ship to Gaza, och har under en kortare tid representerat Vänsterpartiet i riksdagen. 2020 ställde hon upp som ensam motkandidat mot Nooshi Dadgostar, men drog tillbaka sin kandidatur innan partiets kongress.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 25 november, 2025

Lorentz Tovatt: Cop i all ära – men den bästa klimatåtgärden är att rösta bort Tidö

Klimatminister Romina Pourmokhtari har gjort Sverige till ett farmarlag i stället för ett föregångsland i klimatarbetet. Foto:

”Det spelar ingen roll vad lilla Sverige gör för klimatet”. Ni har säkert hört argumentet. Det har basunerats ut av debattörer och politiker på högerkanten i årtionden.

Intuitivt är det tilltalande. Klimatfrågan är ju själva definitionen av en utmaning som inget land kan lösa ensam.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 24 november, 2025

Anklagar Sverige för LVU-missbruk – får stöd av Musk

En tidigare HR-chef på Amazon i Norden har flytt Sveriges LVU- och skattelagar. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT, AP, Adobe stock.

43-åringen beskriver hur hans familj tvingades fly Sverige efter hot om LVU-omhändertagande – och får stöd av Elon Musk. Nu kan Flamman visa att mannen, en tidigare HR-chef på Amazon, jagas av Skatteverket för en skatteskuld på 677 000 kronor.

”Det här är historien om hur jag förlorade nästan allting till den svenska socialtjänsten.”

Så inleds en tråd på plattformen X, skriven av en tidigare amerikansk marinkårssoldat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 24 november, 2025

Henrik Jönssons tv-satsning är elitens revansch mot folket

Debattören Henrik Jönsson anländer inför bröllopet mellan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Matilda Kärnerup i Slottslängorna Sölvesborg den 28 september 2024. Foto: Johan Nilsson/TT.

Youtubaren Henrik Jönsson lanserar 100% som ett folkligt uppror mot etablissemanget. I själva verket är det en handfull rika investerare – och Elon Musk – som vill forma svensk debatt efter amerikansk modell.

Att se reklamfilmen för Henrik Jönssons nya tv-satsning 100% är som att trilla rakt ned i Underlandet. Här är allt upp och ned. Han beskriver satsningen som ”en motståndsrörelse, en folkrörelse”, för att i nästa andetag säga att projektet finansieras av ”välrenommerade svenska investerare” som han håller hemliga.

På gästlistan står väntade högernamn som Hanif Bali, ”slöseriombudsmannen” Philip Syrén, tidigare Bulletinchefen Per Gudmundsson och EU-politikern Alice Teodorescu Måwe. Och mediekritiken följer en välbekant dramaturgi. Jönsson gör ett stort nummer av sin numera klassiska intervju med Anders Holmberg i SVT, där han – till populisthögerns fasa – får kritiska frågor om hur han fulklipper sina videor.

Så kan vi inte ha det, sade ett gäng rika tittare. Henrik Jönsson berättar att ”många inflytelserika personer” hörde av sig efter programmet och förklarade att ”Sverige inte kan ha det så här längre”, och lovade kasta in pengar för att krossa SVT.

Men det räckte inte där. Snart dök även världens rikaste man Elon Musk upp för att dela vidare kampanjen på X. ”En helt oberoende nyhetsplattform. Inga statliga pengar. Bara folket”, stod det i inlägget som världens första halvbiljonär puffade för.

Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare.

Men som Henrik Jönsson själv förklarar är det inte folket som står bakom satsningen, utan tvärtom ett fåtal investerare som vill använda sina snabba pengar i det nya kasino-Sverige till att utöva politisk makt. Sådana som han själv, som tjänat sina pengar på ett gigföretag för att flytta in i en ”gigantisk villa på landet”, och nu använder sin fritid för att rulla tillbaka alla folkhemmets framsteg.

Högsta hönset för denna rörelse är Elon Musk, som nu alltså börjat lägga sig i svensk politik, precis som han gjort i flera andra länder. I går förklarade han dessutom i ett inlägg på X att Olof Palme ”förstörde Sverige”, som ett svar till högerextrema ”förtalsombudsmannen” Christian Peterson.

Läs mer: Vill krossa ”woke” – med hemliga Östermalmsmingel

Vad högermän som Jönsson, Musk och Peterson drömmer om är ett svenskt val som liknar det amerikanska: fullt av kulturkrigande och propaganda, så att centrala frågor som vård, skola och klimat dränks i trams och spelad indignation – och högern får behålla makten.

Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare. Som Jacob Lundberg påminde i en kommentar efter Jönsson-intervjun: det som vi andra tar för givet i SVT, att man granskar makthavare, är precis det som gör populisthögern rasande. Och i en tid när vem som helst kan sprida falsarier på X och Youtube, är sådana viktigare än någonsin.

Det här vore oroväckande i sig, men nu har dessutom Moderaterna anslutit sig till denna illvilliga kampanj mot medierna. För några år sedan var det bara Gävlepolitikern Lars Beckman som var permanent kränkt över att SVT rapporterar om klimatvetenskap. I dag är det regeringspolitik.

Carl-Oskar Bohlin kan knappt vara en minut i tv utan att rusa till X för att gnälla på formatet, inte minst när han själv var med i ”30 minuter”, och blev kränkt över att som minister få kritiska frågor. Dagens ETC har dessutom avslöjat att partiet inte vill medverka i intervjuer med Dagens Nyheter, och partiet har dessutom krävt att ”Agenda” kapar mikrofonen för deras politiska motståndare.

Läs mer

Att alternativhögern får miljonrullningar för sina tossiga projekt visar att ojämlikhet inte bara handlar om rättvisa, utan om makt, även om de inte sällan slutar som underhållande cirkusar som Bulletin. Det här projektet har potential att gå i samma riktning, i varje fall om man tittar på den obegripliga satirfilmen om Stefan Löfven – vars avgång som statsminister för fyra år sedan man verkar ha missat.

Men när även mittenhögern sätter i system att underminera kritiskt granskande medier, just när en antisemitisk etnonationalist som Elon Musk köpt upp världens främsta debattforum för att göra lögnen till norm, har vi större problem än så. Nämligen att idéer som vi tidigare bara fann i kommentarsfält, i dag styr Sverige.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 22 november, 2025

Auktoritär albansk arkitektur

Edi Hila skildrar ett Albanien under trycket av både kommunism och kapitalism. Bild: Edi Hila, ”Under het sol”, 2005.

Edi Hilas verk presenteras just nu i Moderna museet i Malmö. Theo Vareman ser ett måleri där människorna framstår som störningar i mäktiga ideologier.

Eftermiddagen den 28 mars 1997 krockade ett skepp från den italienska kustbevakningen med det albanska flyktingfartyget Kateri i Radës. Detta skedde under ett bordningsförsök med syftet att stoppa flyktingarna från att ta sig till Italien. Incidenten slutade med att skeppet kapsejsade, och minst 83 människor förlorade sina liv i de kalla vågorna i Otrantosundet. Det yngsta offret hade inte hunnit fylla ett.

Denna tragedi är utgångspunkten i den albanske konstnären Edi Hilas triptyk Framtidens folk, som nu ställs ut på Moderna museet i Malmö som del i den större separatutsällningen Brutna horisonter. När jag kommer in i det dovt upplysta rummet, där de tre målningarna upptar en egen vägg, infinner sig direkt ett obehag. I det första verket tornar ett gigantiskt fartyg upp sig, sett rakt framifrån som om det är på väg att lämna tavlans mörka natt och glida rakt ut i lokalen och krossa åskådaren. De hårda, kantiga formerna kontrasteras av en blek cirkel vid fören, som för tankarna till en lanterna. Cirkeln återkommer i nästa del, en grå, svävande orb i vilken jag tycker mig skönja två gestalter i fritt fall. I det sista verket syns åter skeppet, nu halvt täckt i dimma. Den bleka cirkeln är mindre nu, har förflyttat sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 22 november, 2025

I @lg0ritmerna$ vå1d

Internet har lett till språklig kreativitet, men också begränsat vad vi vågar skriva, menar Agri Ismaïl. Illustration: Paper Trident/Adobe stock.

Plattformsägarna har tvingat användare att skapa ett nytt språk. Agri Ismail läser "Algospeak" och inser att mystiken tätnar när sekretessbelagda algoritmer styr vad som får ses och höras.

Upplevelsen av att möta internet för första gången ”var som att se Guds ansikte”, sade nyligen konstnären och poeten Bunny Rogers. Så kändes det även för mig när jag fick tillgång till internet 1996, samma år som Rogers (min första sökning på Altavista: ”Marlin Monroe naked”) men jag blev också snabbt medveten om att guden vars ansikte jag nu såg krävde underkastelse.

När jag försökte skapa min första mejladress på Hotmail möttes jag nämligen av en röd stjärna vid mitt efternamn. Eftersom ordet ”mail” finns med i ”Ismail” godkändes inte namnet av det rudimentära spamfiltret.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 21 november, 2025

Kan Palestinarörelsen och vänstern bli vänner igen?

Enhetslistan lyfte Palestina i sina valaffischer. Foto: Johan Nilsson/TT.

Har du varit på Socialistiskt forum någon gång?

Jag kallar det fortfarande så, även om ABF har förkortat det till Socforum, möjligen för att s-ordet har blivit kontroversiellt. (Förutom i New York och Köpenhamn då!)

Men det gör inget, det känns kul att få vara lite farlig.

Den 29 november träffas i varje fall arbetarrörelsen och vänstern i Stockholm för att prata politik hela dagen, och i år även kalasa hela kvällen. Flamman är medarrangörer till efterfesten på Debaser Strand, så köp biljett redan nu och säkra din chans att babbla runt med roligt vänsterfolk!

Under dagen arrangerar Flamman tre samtal.

Först spelar vi in Grillen live på bottenvåningen klockan 10, med blandade gäster från forumet. (Se alla avsnitt i vår Youtube-kanal.)Klockan 12 pratar vi om ”Kan Palestinarörelsen och vänstern bli vänner igen?” i Sandlersalen. Syftet är att samla folk från olika delar av vänstern för att se om man kan uppnå gemensam förståelse framåt. I panelen sitter rutinerade Palestinaaktivisten och vänsterpartisten Ammar Makboul, skribenterna Zina al-Dewany och Somar al-Naher, samt Fayyad Assali från kampanjen Folkets röst.

Visst är rubriken pikant formulerad – vänstern deltar ju i rörelsen, och rörelsen är en del av vänstern. Men hur man än uttrycker det har det funnits spänningar: det har bildats flera nya partier och rörelser i protest mot etablerade vänsterpartier i Sverige såväl som i hela väst. I Danmark, där den socialistiska vänstern precis har intagit stadshuset i Köpenhamn, finns samtidigt en miljö som anser att Enhetslistan har svikit i frågan – och därför är fraktionen Röd allians på väg att bilda nya partiet Röd vänster.Själva säger de: ”Röd vänster är en samlingspunkt för vänstern – inte ett splittrande projekt”. Nåja. Själv undrar jag om den ”samlande” splittringen i alla dessa fall verkligen var bra och nödvändig, som det heter hos Knutna Nävar, eller om det går att hitta gemensam mark?

Jag har själv samlat några tankar i ett tidigare veckobrev, om hur Palestinarörelsen kan vinna mediestriden. Nästa lördag hoppas jag på ett både eldigt och lyssnande samtal – och med Jacob Lundberg som moderator tror jag inget annat.

Om det första samtalet handlar om konflikt och försoning, så handlar det andra om glädje. Klockan 14 intar vi Zätasalen för att prata på temat: ”Från klubbsvett till bostadsrätt – hur kan Stockholm bli kul igen?”

I panelen sitter kulturskribenterna Kristofer Andersson och Lykke Eder-Ekman, och Thea Mårdbrant som är vd på konsertlokalen Fållan, och jag ska moderera. Vi ska möjligen gnälla lite på gnällande grannar, men framför allt prata om hur våra städer ska bli roligare att leva i.

Kom gärna fram och säg hej på forumet!

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 november, 2025

Gävleborg bolagiserar vården: ”Experimentverkstad”

En av regionens ambulanser på väg till Gävle sjukhus. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

”Experimentverkstad” – med en prislapp på hundratals miljoner. Det väntar när Region Gävleborg ska bolagisera länets sjukvård, enligt oppositionen. Och trots upprepade löften om att reformen inte ska sluta i privatisering försöker vissa fortfarande rycka i bromsen.

Över ett år har gått sedan högerstyret i Gävleborg, bestående av SD, M, KD och det lokala Sjukvårdspartiet Gävleborg (SVG), beslutade att all offentlig primärvård i regionen skulle flyttas över till ett regionägt aktiebolag. Planen är att sjösätta reformen i början av nästa år.

– Just den här lösningen finns inte på något annat ställe. Det är en ren experimentverkstad, lite som lagen om valfrihet var i Stockholm när man införde den från början, säger Samuel Gonzalez Westling (V) (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)