”G8-ledarnas förslag inte historiskt”

Lidy Nacpil, från Jubilee South, Filippinerna, menar att man gör Syd en otjänst om man hyllar G8-ledarnas förslag som ”historiskt”.

Vad tycker du om det förslag som G8-ledarna erbjudit?
– Förslaget innebär vissa steg framåt från tidigare initiativ till skuldsanering. Inte minst innebär det ett erkännande av att de tidigare initiativen misslyckats och att IMF faktiskt kan skriva av sina skulder. Att hela frågan på nytt tvingats upp på G8-ländernas agenda innebär i sig också en framgång för sociala rörelser och skuldaktivister världen över.
– Men det här får inte grumla bilden av vad förslaget i sin helhet egentligen innebär. De länder som erbjudits skuldavskrivning är mycket få. Det handlar som bäst om 38 av 160 skuldsatta länder i Syd och berör mindre än 10 procent av den fattiga världens befolkning.
– Men framför allt så är skuldavskrivningarna alltjämt i praktiken knutna till IMF:s och Världsbankens krav på privatiseringar och handelsliberaliseringar. Det är bara de länder som uppnått de krav som ställs inom ramen för HIPC-initiativet som erhåller skuldavskrivning från IMF och Världsbanken.
– Det vi kräver är villkorslös avskrivning för alla skuldsatta sydländer och ett slut på att bistånd och skuldavskrivningar används för att pådriva liberaliseringar, privatiseringar och avregleringar. Ur vårt perspektiv är en stor del av skulderna illegitima, de har medvetet lånats ut till diktaturregimer och används i praktiken nu för att kontrollera länder i Syd ekonomiskt. För att tala klarspråk: Det är inte Syds befolkningar som står i skuld till institutioner, regeringar och banker i Nord, det är tvärtom de senare som står i skuld till Syds befolkningar för åratal av kolonialisering, slaveri, ekonomisk plundring och ekologisk utarmning.

Vad tycker du om Make Poverty History, Live 8 och mobiliseringarna inför G8-mötet?
– Jubilee South har inte ställt sig bakom Global Call for Action against Poverty. En avgörande orsak till detta är bristen på konsultation med gräsrotsrörelser i Syd. Men vi har ingenting emot de ursprungliga kraven i uppropet. De är bra, även om de är otillräckliga. Flera av våra delorganisationer deltar också i nationella kampanjer. Problemet är hur kampanjen drivits internationellt och inte minst i Storbritannien. Ledande företrädare för Make Poverty History och inte minst Bono, Geldof och Live 8 har suddat ut det politiska innehållet och i praktiken förvandlats till Gordon Browns och Tony Blairs supportrar. När man stämt in i kören som hyllat G8-ledarnas förslag som ”historiskt” så gör man oss i Syd en stor otjänst.
– Samtidigt rymmer kampanjen möjligheter och jag vill inte döma ut den. Huruvida Make Poverty History inneburit framsteg i form av ökad medvetenhet i era länder är upp till rörelserna i Nord att avgöra.

Vilka vägar ser du för att åstadkomma förändring?
– Just nu är det avgörande för oss att nå ut med budskapet att G8-ledarnas erbjudande är långtifrån ”historiskt”, utan snarare en fortsättning på den politik som redan förts. Våra krav är total skuldavskrivning för samtliga skuldsatta länder i Syd, och det utan påtryckningar från IMF, Världsbanken och länder i Nord att privatisera och öppna våra ekonomier för den rika världens dumpning och transnationella företag.
– Men på sikt finns bara ett sätt: att målmedvetet fortsätta kampen. Vi tror inte på någon saliggörande skänk från ovan, speciellt inte från G8. Det är i slutänden vi som måste förändra G8 och det system G8 står för. Och själv är jag optimist. Det finns nu stora möjligheter att vi kommer att få se ett förnyat globalt initiativ när det gäller skuldavskrivning, ett slags nytt Jubel-initiativ, med förnyade krav.

”Lyssna till rörelsen i Syd”

Dennis Brutus från Jubilee South Africa tycker det är mycket problematiskt att världen går till G8 och ber om hjälp om de problem som de senare är orsaken till.

Vad tycker du om det förslag som G8-ledarna erbjudit?
– Jag tycker att det är ett mycket dåligt förslag. Men samtidigt är jag osäker på hur lönt det är att diskutera förslaget i detalj. För mig är det mycket problematiskt att vi hamnat i en situation där vi går till G8-ledarna och ber dem – det vill säga de som ligger bakom problemen, de som fört den politik som drivit fram skuldsituationen – att lägga fram förslagen till lösningar. Jag tror att det är mycket viktigt att vi inte tappar bort våra grundvisioner om en annan värld. Vi måste kunna säga nej till G8, IMF och Världsbanken som legitima institutioner och sätta fokus på arbetet att skapa ett nytt globalt system.

Vad tycker du om Make Poverty History, Live 8 och mobiliseringarna inför G8-mötet?
– Jag ser det hela som en läroprocess. Det här har varit en kampanj som potentiellt skulle ha kunnat bli radikal – men så blev det inte. Bono och andra ville istället att det hela skulle bli en skojig välgörenhetsgala. Det är inget fel med att ha skoj, men det behövs betydligt mer. Kort sagt: Det är inte välgörenhet vi vill ha, det är rättvisa.

Vilka vägar ser du för att åstadkomma förändring?
– Mitt intryck som representant från Syds rörelser är att vi behöver betydligt mer från er i Nord. Men med det menar jag inte att rörelser i Nord ska ta ledningen utan att det behövs en större lyhördhet. Man måste helt enkelt börja lyssna till vad rörelser i Syd säger – vilka frågor, problem och krav som är angelägna – och handla därefter.

”G8 är problemet”

Walden Bello, från Focus on the Global South, Thailand, vaknade upp dagen efter Make Poverty History-marchen och Live 8 och kände att “vi missade chansen”.

Vad tycker du om det förslag som G8-ledarna erbjudit?
– Det är naturligtvis trevligt att G8-ledarna erkänner att deras förda politik har misslyckats. Men förslaget är helt otillräckligt, det omfattar bara en liten del av alla skuldsatta länder, och dessutom långtifrån alla skulder för dessa länder. Det handlar alltså inte om någon “hundraprocentig” skuldavskrivning ens för dessa länder. Dessutom är skuldavskrivningarna bundna till de sedvanliga ekonomiska kraven på liberaliseringar och privatiseringar.
– Men framför allt tror jag att vi måste föra fokus från att G8-ledarna, IMF och Världsbanken skall erbjuda världen en lösning till att kritisera institutionerna som sådana. Det är de här institutionerna, det system de står för och den makt och legitimitet de har som bär en stor del av skulden till de problem vi tampas med idag.

Vad tycker du om Make Poverty History, Live 8 och mobiliseringarna inför G8-mötet?
– Focus on the Global South har inte varit en del av Global Call for Action against Poverty. Kraven i sig är det inget större fel på, även om de knappast kan utrota fattigdomen. Problemet för oss har varit att det inte är ett initiativ som utgått från de breda massrörelser som finns i Syd. Och hur hela kampanjen tagit sig uttryck.
– Men jag har ändå velat se kampanjen som en stor möjlighet att nå ut. Det var också min förhoppning i lördags när jag kom hit till Edinburgh tillsammans med hundratusentals andra. Men när jag vaknade upp dagen efter Make Poverty History-marchen och Live 8 så var det med en tydlig känsla: “Herregud, vi missade chansen”. Jag vet inte om arrangörerna medvetet satsade på att det hela skulle bli urvattnat – men så blev det i varje fall.

Vilka vägar ser du för att åstadkomma förändring?
– Till att börja med hoppas jag att vi kan använda de dagar som återstår här för att nå ut med ett tydligare budskap.
– Men den här typen av bakslag är inget unikt. Samma sak hände i Doha för fyra år sen, när USA och EU pressade igenom den nya förhandlingsrundan i Världshandelsorganisationen WTO, under förevändning att utvecklingsländernas intressen skulle sättas i fokus. Då som nu beskrevs det hela som ett genombrott för världens fattiga.
– Nästa stora fokus för oss blir WTO:s toppmöte i Hong Kong i december. Där har jag betydligt större förhoppningar. Jag tror att mobiliseringarna i Hong Kong kommer att bli mycket stora. Och där är det helt andra sorters organisationer som dominerar. Det kommer att bli helt annorlunda. Och en sak är säker: Det blir inga fler rockstjärnor.