Insyn

Nämndemannaskapet innebär medborgarinsyn och delaktighet i tolkning av lagarna i  våra domstolar som styrs av jurister. Nämndemän i en parlamentarisk demokrati kommunicerar med sina partier om bland annat lagtolkningar och behov av att ändra lagar.

Representation

Vår demokrati styrs av representativa organ; riksdag, regering, landstings- och fullmäktigeförsamlingar. De flesta medborgare röstar i allmänna val, så även om partimedlemskap minskat över tid, är ändå partierna de mest representativa organ vi har tvärs över klass- och intressesfärer. I en parlamentarisk demokrati har därför partierna en självklar roll att utse nämndemän som meddomare i våra domstolar.

Legalitet

En del debattörer anser att endast jurister är kompetenta att enväldigt tolka lagar och döma i domstolar. Ickejurister beskrivs som besvärliga och inkompetenta. Vad tillför då nämdemän? De tillför andra delar av befolkningens erfarenheter. Jurister är, läs och häpna, nämligen också medborgare med olika politiska preferenser som finns med vid dömandet. Jurister kommer mest från över- och medelklass och röstar mer konservativt än majoriteten. Detta innebär även en patriarkal syn på mänskliga maktrelationer. Och – människors erfarenheter påverkar hur man ställer sig i domsluten, där det oftast finns tolkningsutrymme, oavsett man är lekmannadomare eller jurist.

Erfarenheter

Som nämndeman har jag noterat tre viktiga aspekter på behovet av lekmannainflytande. Det gäller tolkning av Socialtjänstlagens ”skälig levnadsnivå”, vad är det? Det handlar alltid om gamla och/eller fattiga.
Det gäller klassperspektivet i synen på kriminalitet där juristerna ofta inte har någon identifikation med ”småtjuvar” och narkomaner med väl med ekonomiska brottslingar/direktörer, vilket påverkar synen på brottslingen – är han en av oss eller en av dom andra?
Det tredje exemplet är kvinnosyn och synen på barns rättigheter. Det är inte ovanligt att domare låter våldtäktsoffer hängas ut av advokater i en domstol på ett olagligt och kränkande sätt. Man identifierar sig med förövaren och avkräver offret bevisbördan för att mannen inte förstod ett nej. Kvinnomisshandel kan förstås utifrån att offret betedde sig provocerande… … Kunskaper om barn och dess utsatthet i övergreppsmål anser de flesta domare inte att de behöver lära sig något om, brottmål som brottmål. I vårdnadstvister har domarna inte gått i spetsen för att kräva ombud för barnet, vilket de flesta andra som arbetar med barn länge krävt.

Nu menar inte jag att alla nämndemän skulle vara smartare än juristerna men i en domstol med flera erfarenheter kan åtminstone olika infallsvinklar komma fram och åsikter brytas. Man ska också komma ihåg att en domare har dubbel rösträtt vilket betyder att det behövs att samtliga nämndemän går emot domaren för att kunna döma mot domarens uppfattning. För att öka antalet unga och förvärvsarbetande nämndemän behöver uppdraget dock få högre status genom att arbetsgivare skulle se det som en merit och inte hindrar ledighet för uppdragets fullgörande. Det handlar alltså inte om pengar, täckning för löneförlust eller liknande. Som det är nu räcker gott.