Det är en varm, nästan tropisk dag i London i slutet på juni 2018. Jag har noga förberett mig inför mötet med Diane Abbott, parlamentsledamot från Hackney North och Stoke Newington. Vi möts på ett litet kontor i det brittiska parlamentet, där säkerhetskontrollerna är lika hårda som på en flygplats. Framför mig sitter den kvinna som en gång utmanade Ed Miliband om ordförandeposten i Labour. Varken tiden eller Labour var då mogen för vare sig en svart kvinna som ordförande eller ett uppbrott från New Labour.
Abbott föddes i London 1953 av invandrare från Jamaica och tillhör det man kallar Windrush-generationen, det vill säga de invandrare från Karibien som kom till Storbritannien för att fylla behovet av arbetskraft efter andra världskriget. Hon var den första färgade kvinnan att väljas in i parlamentet, vilket skedde 1987. I dag är hon Labours skuggminister för inrikes- och migrationsfrågor. Hur Diane Abbott vill beskriva sig själv blir min första fråga när vi satt oss ned vid hennes lilla besöksbord.
– Jag är ett resultat av Tony Benns vänster och motståndet mot New Labour-epoken, säger hon.
Men hon har också formats av sitt engagemang för invandrarnas levnadsförhållanden i Storbritannien. Hon talar om kampen mot rasism och om Windrush-skandalen som fått stor uppmärksamhet i Storbritannien.
Vi talar om hur de socialdemokratiska partierna i Europa tappat stöd under de senaste årtiondena.
– Vi är väl medvetna om att vänstern noga följer vad som skett här med valet av Jeremy Corbyn 2015 och den kursändring som Labour gjort sedan dess.
Hon fortsätter och menar att det var två saker som gjorde det möjligt att få Labour att byta kurs.
– Irakkriget var en utlösande faktor. Men också de försämrade sociala villkoren som kom till som en följd av Blairs politik. Valet av Jeremy Corbyn var en nödvändig kursändring. Manifestet vi gick till val på var inte uppseendeväckande vänster utan mer ett traditionellt Labourprogram. Det uppskattades också av väljarna.
Något man måste ge henne rätt i då partiet hade sin största framgång sedan 1945 i förra årets val. Vi talar även om motsättningarna och de nuvarande konflikterna inom Labour som existerat sedan 2015. Hon berättar om hur New Labour-anhängarna i parlamentsgruppen leddes av en liten grupp av två systrar, två bröder och ett gift par.
– De har nu lämnat politiken och gått till näringslivet, säger Abbott leende.
Fackliga aktivisterna spelade en stor roll
Vi kommer osökt in på de brittiska fackens och rörelsen Momentums roll för Labours kursändring.
– Facken spelade en stor roll, men det var inte den fackliga byråkratin utan de fackliga aktivisterna som många gånger gick emot sina ledare. Momentum är en jättelik databas och inte en organisation, slår Diane Abbott fast. Den ägs av ett privat företag!
Det kan komma som en överraskning för oss här i Sverige som många gånger trott att Momentum är en gräsrotsorganisation.
– Momentum riktade in sig på de mandat som var möjliga att ta och mobiliserade Labouranhängare att kampanja för dessa, främst via sociala medier. Det var främst ungdomar som engagerade sig och tidigare Labourmedlemmar som kom tillbaka. De som lämnade partiet i samband med Irakkriget, säger hon.
Hon avvisar en ny folkomröstning då den sannolikt inte skulle göra någon skillnad och riskerar att släppa fram en rasistisk våg
Hur ser hon på dagens politik och vad kommer en eventuell Labourregering att prioritera?
– Brexit är den viktigaste frågan, är hennes snabba svar.
Hon avvisar en ny folkomröstning då den sannolikt inte skulle göra någon skillnad och riskerar att släppa fram en rasistisk våg. Hon uttrycker en stark oro för framväxten av nationalistiska och högerextrema partier i Europa. Men också över Trumps politik och vad den kan leda till.
Abbott riktar skarp kritik mot Theresa May och Tories som hon menar aldrig kommer att kunna föra ut Storbritannien ur EU på ett rimligt sätt utan att skadan kommer att bli stor med de konservativa i regeringsställning.
– Labour har haft sin bas i industriarbetarklassen. Med Jeremy Corbyn har vi lyckas slå en bro till det prekariat som växer fram och som till stora delar består av invandrare och ungdomar. Labour har en politik för dem.
”Med Corbyn blev Labour ett rebelliskt parti igen”
Min tid med den kommande inrikesministern håller på att ta slut. Det finns massor av frågor som jag skulle vilja ställa, men hennes tid räcker inte till. En av hennes medarbetare öppnar dörren och meddelar att nästa besök står utanför. Jag tar dock chansen och frågar om Diane Abbott har några råd till socialdemokraterna här hemma inför valet.
– Det är farligt att sitta i regeringsställning för länge, säger hon fundersamt. Med valet av Corbyn blev Labour ett rebelliskt parti igen.
Hon tystnar och tillägger att hon gärna kommer till Sverige i höst som svar på den inbjudan jag har med mig från ABF.
När jag kommer ut från parlamentet är det inte utan att jag känner optimism då Labour, som en gång var kärnan i den högersocialdemokrati som ledde fel, i dag har ersatts med något helt annat. En politik ”för flertalet, inte för fåtalet”.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.
