Det syns inte alltid utanpå vilka familjer som har det tufft. Barnen går i skolan som alla andra. Men de ljuger kanske om vad de fått i present och om var de varit över julen, och hoppas att ingen ska se igenom det. Även om det inte alltid syns på människorna så syns det tydligt i statistiken.
För många familjer är årets stora ångest på intåg: Julen. Den må vara paketerad i mys och glitter men så länge vuxna och barn lever på knappa marginaler i Sverige, begränsas glädjen till de som har råd. För allt fler svenskar lever i fattigdom. Det syns i siffror från Statistiska centralbyrån, som också visar att antalet fattiga barn ökar. Även Rädda Barnen visar i en rapport att barnfattigdomen i Sverige ligger på 12 procent. Det är 234 000 barn som knappast ser fram emot julen.
Men barnfattigdom föds inte ur ett tomrum. Den hänger ihop med de allt större inkomstklyftorna i samhället. Rädda Barnens rapport visar också att det blivit bättre i kommuner som redan hade lite barnfattigdom, men sämre i de mer utsatta. Något som delvis förklaras av att de människor som redan haft det svårt ekonomiskt har fått det sämre.
Det är framförallt barn till ensamstående som riskerar att hamna i fattigdom, hos dem är risken tre gånger så stor. Samtidig lever var tredje barn med utländsk bakgrund i ekonomisk utsatthet. Kombinerar vi båda de faktorerna lever mer än hälften av alla barn med en ensamstående förälder och utländsk bakgrund i barnfattigdom. För barn med två svenskfödda föräldrar är det bara några få procent. Och klyftorna ser inte ut att minska, snarare tvärtom.
Samtidigt är klyftorna inte huggna i sten, vi kan minimera människors utsatthet. Men för det krävs en progressiv politik. Bland annat en politik som vågar beskatta de mest förmögna, och som inte låter våra skattepengar sippra ut till skatteparadis. Den socialdemokratiskt ledda regeringen lever på gamla meriter och pratar gärna om solidaritet och jämlikhet. Men gamla meriter är en ändlig resurs. Medan vi väntar på Magdalena Andersson och Socialdemokraterna kan politiker göra mycket lokalt för att förbättra fattiga familjers förutsättningar och livschanser.
Även om kommuner sällan kan påverka osäkra anställningar på arbetsmarknaden så kan de bistå med extra bidrag kopplat till försörjningsstödet inför julen. Idag är det bara 27 procent av landets kommuner som erbjuder detta. Det är långt ifrån alla föräldrar som överhuvudtaget kan ta ledigt över julhelgen. Här gör en öppen barnomsorg på obekväm arbetstid, fritidshem och fritidsgårdar stor skillnad. Det är små steg för en kommun men som kan göra all skillnad för en barnfamilj inför julen.
Oavsett politisk nivå så måste barnfattigdomen erkännas som ett verkligt samhällsproblem. För görs ingenting nu riskerar vi att fattigdomen i barndomen följer med hela livet och blir permanent. Och på så sätt föda fram en klass som aldrig får bli en del av samhället på riktigt. Och för dem kommer julen alltid bestå av ångest snarare än glädje.
