Han har bevakat Vita huset, skrivit över 7 000 texter om aktier och känt igen sig lite för mycket i tv-serien ”Severance”. Nu går Jonas Ekblom från Bloomberg till Flamman – för att höja blicken över kvartalsrapporterna.
En torsdagskväll i slutet av augusti befinner sig Jonas Ekblom bland hundratals välklädda unga män i centrala Stockholm. Parfymen ligger tung i luften och EDM-musiken dånar. Några har portföljer. Många går fortfarande på gymnasiet.
På scenen lanserar Alexander Ernstberger en app där ungdomarna kan sälja elavtal och mobilabonnemang på provision. Beskedet att pengarna betalas ut på fredagar, lagom till helgens festande, möts av jubel. Några röster spricker i målbrottet.
För Bloomberg skildrar Jonas Ekblom hur en dömd finansman blivit ungdomsidol. Nu tar han med sig blicken för pengar, makt och märkliga människor till Flamman. Den 2 november börjar han bygga upp tidningens ekonomibevakning.
Under sina fem år på Bloomberg har han bevakat Sverige och svensk ekonomi för en internationell publik, skrivit tusentals börstexter och blivit biträdande nyhetschef på det europeiska börsteamet. Hans längre reportage har publicerats i Businessweek, och han har regelbundet kommenterat nyheter i Bloombergs tv-kanal.
Jag tycker den bredare systemkritiken saknas i den svenska ekonomibevakningen.
Före Bloomberg var han ekonomireporter på Svenska Dagbladet och reporter för Reuters i Washington och Bryssel. Han har bevakat handelskriget mellan USA och Kina, rapporterat från kongressen och Vita huset och följt EU:s klimat- och energipolitik. Journalistutbildningen gick han på Columbia University i New York, där han tog sin masterexamen med utmärkelse.
Men journalistiken började på Sveriges Radio och Morgonpasset i P3. Det som lockade då lockar fortfarande: att förklara världen. På Bloomberg fick han beskriva Sverige för utländska läsare. Nu vill han använda erfarenheten för att granska sådant som svenskar tar för givet.
– Kanske skapar jag ovänner hos mina kollegor, men jag tycker den bredare systemkritiken saknas i den svenska ekonomibevakningen. Jag kände att Flamman är rätt ställe att höja blicken över kvartalsrapporterna, och förklara varför Sverige ser ut som det gör.
Han nämner bostadsmarknaden, friskolorna och skattesystemet som särskilt intressanta ämnen att sätta tänderna i. Och techbolagens framfart förstås.
Jonas Ekblom var tonåring när finanskrisen slog till. Hans pappa drev ett ventilationsbolag och åkte i skytteltrafik till Uppsala, där byggboomen gav gott om jobb. Sedan började uppdragen sina.
– Jag ska inte påstå att jag hade stenkoll på vad som hände under finanskrisen. Men jag märkte väl hur hans business blev sämre.
För honom blev ekonomi och politik tidigt svåra att skilja åt. Född 1991 blev han vuxen i Nya Moderaternas Sverige, med löften om att europeisk välfärd gick att förena med låga skatter och friare marknader. Han nämner Tony Blair, Barack Obama och Fredrik Reinfeldt.
– Jag ser hos mig själv och många i min generation en frustration och besvikelse över att det inte blev som vi hade tänkt oss. Då är frågan vad som är nästa steg.
När vi kommer in på miljardärernas växande politiska makt nämner han Wallenbergs roll i det svenska samhällsbygget. Storföretagarnas inflytande har funnits länge, men nu syns det bara tydligare. Dagens mest tongivande techmiljardärer – både svenska och utländska – tar mer plats i offentligheten än tidigare, säger han.
Jag tror att etiketter som ekonomi och näringsliv är avskräckande för många. Så mitt mål är att smyga in så mycket ekonomi som möjligt utan att läsarna märker det.
På Bloomberg lockade möjligheten att få berätta om Sverige för en internationell publik. Med den följde finansrapporteringen – och en företagskultur han gärna lämnar bakom sig.
– Om jag ska vara ärlig ska ska det bli skönt att slippa mitt ”corporate hell”. Jag kollade på tv-serien Severance förra sommaren och kände igen mig lite väl mycket, säger han och skrattar.
Men samtidigt finns det sidor som han kommer att sakna från Bloomberg och deras stora rival Reuters – på sådana globala medieorganisationer kan en eller flera reportrar ägna sig åt ett enda bolag, som Microsoft eller Meta. Det ger journalister tid att lära sig hur företagen faktiskt fungerar.
– Man kan inte kräva att alla mediehus ska ha en individuell SEB-reporter. Men jag saknar de där djupdykningarna i den svenska rapporteringen ibland.
Han betonar att det är en generalisering. Men för unga allmänreportrar är det svårt att hinna bygga den erfarenhet som kommer av att länge bevaka samma bolag eller bransch.
En förebild finns på finanstidningen EFN.
– Min stora svenska journalistidol är Katrine Kielos. Hon skriver smart men ändå lättsamt och visar verkligen hur allt hänger ihop, rotat i djup kunskap.
Det är något liknande han vill göra på Flamman, vars starka framfart i offentligheten han har följt. Nu vill han vara med på den fortsatta uppåtresan. Börsintresse är inget inträdeskrav för läsarna.
– Jag vill göra rolig och smart ekonomijournalistik som inte märks att det är det. Jag tror att etiketter som ekonomi och näringsliv är avskräckande för många. Så mitt mål är att smyga in så mycket ekonomi som möjligt utan att läsarna märker det.
Det kan handla om pengarna bakom dejtingapparna, maten vi köper eller vårt slentrianskrollande på Tiktok. I sina första mejl till Flamman föreslog han bland annat granskningar av elitdejting och matbranschens proteinmarknadsföring.
Även en promenad längs Drottninggatan kan bli en lista på möjliga gräv. Häromdagen gick han där och funderade över bolagen bakom skyltfönstren: leverantörerna, lagren och arbetsvillkoren.
Drottninggatan får se upp. Men var bor den svenska ekonomiska makten i dag?
– Jag vet inte, Luxemburg eller Schweiz kanske? Det är inte en svensk adress i alla fall.
