Jag ser Nauwercks utspel som ett led i den pågående hatkampanjen mot min bok. Makthavarna är nervösa, det är ju första gången som inkluderingspolitiken sågas ur de romska gräsrötternas perspektiv, med avstamp i vetenskap och romsk historia och kultur.
Hatkampanjen känns lätt igen: inga argument i sak, bara försök att misskreditera, persondrev och obligatorisk rasiststämpel (utifrån maktens egen definition: antiziganism är inte att vara emot romer, antiziganism är att vara emot inkluderingspolitiken).
Nauwerck gör ett dåligt jobb – svartmålar med hjälp av avsiktliga feltolkningar och rena påhitt. Det står inget i min bok om ”lättlurade journalister”. Var är konkreta exempel på att texten är ”godtyckligt notad”? Att Jonatan Lönnqvist ”säger att han inte delar Emirovs slutsatser” står inte att hitta i den angivna källan. Nauwerck beklagar att jag saknar referenser till romsk aktivism, men nämner inte att min bok förklarar varför det är problematiskt att referera till romsk aktivism när man skriver om romer. Det hon kallar cynism är i själva verket en saklig, ovinklad framställning. ”Alla tiggare ljuger” syftar i sitt sammanhang på att yrkestiggare projicerar en image. Jag ”avfärdar” inte Vitboken och Romers rätt utan kritiserar utgångspunkten, att romerna är offret och majoritetssamhället boven, jag tycker att varken romska folket eller det svenska samhället vinner på att vårt lands minoritetspolitik baseras på sådana extrema premisser.
I ett desperat försök att misskreditera mig som författare misskrediterar Nauwerck sig själv som journalist. Snacka om anekdotiskt, skulle en icke-namngiven vän till mig säga.

Läs den ursprungliga kommentaren “Respektabel debattör eller antiziganistisk demagog” här och
kulturredaktör Malin Nauwercks svar här.