Jag var med i Filmhusets stora hörsal när dåvarande utbildningsminister Göran Persson berättade för oss som arbetade på Skolöverstyrelsen att vi skulle läggas ner. Jag var en av de få som vägrade applådera.
Nedläggningen av SÖ var ett viktigt steg på Perssons väg till statsministerposten. Persson visade handlingskraft. Kommunaliseringen, det fria skolvalet, bra villkor för friskolorna som genomfördes ungefär samtidigt sades ge plats för frihet och decentralisering.
Kommunerna gjordes på så sätt ansvariga för besparingar. SÖ hade också visat sig vara irriterande självständigt gentemot ministeriet. På planeringsavdelningen där jag arbetade envisades vi med att publicera rapporter som visade att klasskillnaderna levde vidare i skolan, dessa resulterade i ilskna samtal från departementet.
Nu dryga 20 år senare sägs svensk skola vara i en djup kris, vad har hänt?
Går man rakt genom Brandbergens centrum i Haninge och sen tar till vänster ligger Brandbergsskolan där. I fonden ligger sjuvåningshusen i klassisk miljonprogramsstil. Jag har läst en några månader gammal artikel av en S-politiker som säger att Barndbergsskolan är i kris. Rektorn hade precis slutat i protest mot att hon inte fick de resurser som behövdes och 100 elever riskerade att inte få godkänt.

Men när jag letar mig fram till rektorsexpeditionen möter mig en ganska lugn skola. I en klunga med ungdomar stöter jag ihop med en ung kille som nästan kunde vara elev. Alaeddin Talah berättar glatt att han är vikarie.
– Det är en jättebra skola, jag har själv varit elev. Det gäller bara att visa att jag är boss så är det lugnt.
Anna Magnusson heter den nya rektorn, på hennes dörr sitter en kritisk artikel om Reva. Hon får oss att känna oss varmt välkomna när hon tar emot i sitt enkla rum. Anna Magnusson bekräftar att förutsättningarna när hon kom hit i höstas inte var de bästa.
– Vi låg tio miljoner back. Vi har ganska många utsatta barn som behöver mycket stöd, men stödcentrat som skulle stötta elever med behov var bortplockat. Jag möttes av en mycket trasig och sårbar organisation.
Under tio år hade skolan haft åtta olika skolledare.  En av de första frågor hon möttes av var hur länge hon skulle orka, ett halvår eller ett år? Anna Magnusson var fram till i höstas rektor på Vikingaskolan i centrala Handen. När hon kom dit första dagen satt ett gäng på åtta killar i korridoren utanför expeditionen. En kille lekte med en penna, en annan pillade på locket till en kopiator. Hon frågade vad är det här för grabbar?
”Det är ingen som klarar av dem”, blev svaret. Så de får klara sig själva. Skolassistenten går in och tittar till dem ibland.
– De var totalt avvisade, det finns inga förväntningar på dem. De hade inte ens en OBS-klass att gå in i.

Då började Anna Magnusson med det som hon i efterhand har kallat kärleksbombning av dessa barn och deras föräldrar. Hon började med att ringa föräldrarna och bjuda in till ett möte för att diskutera vad de kunde göra.
– Sedan började de här barnen att ta små små steg, från att ha suttit och hängt till att faktiskt ta penna och block och börja gå mot sina klassrum.
Hon ringde varje vecka till föräldrarna och berättade om varje litet framsteg. Ibland blev de så rörda att de började gråta, för de hade aldrig fått höra något positivt om sina ungar.
– Vet du, den här veckan har Kalle inte varit uppe på taket en enda gång, han har hållit sig på skolgården hela tiden.
När de här grabbarna började fungera började det sprida sig positiva rykten om skolan. Idag fem år senare har skolan ett jättehögt söktryck och kunskapsutvecklingen har varit mycket bra.
– Därför kan man inte säga till mig att det inte går att förändra en skola. Men det krävs djävligt mycket och att man fokuserar på rätt saker.
Nyckelordet är att bygga relationer. Mycket tid ägnas åt att tillsammans med föräldrar och barn diskutera hur de vill ha skolan och hur man kommer dit. Det gäller att bygga ett förtroende. Det behövs många vuxna kring eleverna och därför skall socialtjänst, polis, kyrka, ja alla möjliga blandas in.
I ett område som Brandbergen måste skolan fungera kompensatoriskt. Utan relationer ingen kunskap, det finns ingen motsättning.
– En del säger ”vad är det för flum?”. Men har jag inte goda relationer kan jag inte utveckla eleverna kunskapsmässigt. Att känna att man har en dialog är en förutsättning för att kunna lära sig.
Hon räknar med att det kommer att ta ytterligare ett år innan förändringarna börjar märkas här på skolan och sedan ytterligare ett par år innan hon kommit dit hon vill. Hon har börjat kärleksbomba för fullt.

Men hur har vi hamnat här, varför dessa väldiga problem i den svenska skolan? Anna Magnusson första svar handlar om alla reformer som skolan hela tiden utsätts för gör att man aldrig hinner jobba.
– Om jag hemma hela tiden kommer med nya direktiv för mina barn, nu skall ni göra så, nu är det inte det som gäller, fixar de inte det. Vi behöver lugn och ro, oavsett om man är stor eller liten människa, vi behöver jobba och successivt ta oss framåt.
Men sedan är det klart att det fria skolvalet har ställt till en hel del. Aktiva föräldrar väljer aktivt för sina barn. Av de barn som bor i Brandbergen och som naturligt skulle gå här väljer 50 procent andra skolor, troligen de elever som har mest resurser. Samhällsklimatet och regelverket har skapat en kamp mellan skolorna för att på olika sätt locka till sig elever.
– Vi skulle kunna satsa på att köpa en Ipad till alla elever, men det måste finnas en pedagogisk tanke bakom. Om jag bara lockat elever hit och sedan får de inget som har med pedagogik eller kunskapsutveckling att göra, då är det som att luras.
Det förekommer att rektorer mer eller mindre tvingar lärare att sätta högre betyg för att göra skolan mer attraktiv.
– Bara den tanken att jobba så med människor och kunskapsutveckling får mig att rysa. Tänker man så skall man fundera på att lägga ner sitt arbete som skolledare.
Brandbergsskolan har nu fått skulden på 10 miljoner efterskänkt från kommunen. Dessutom har man äntligen kunnat anställa resurslärare.
– Det blev ett mantra bland lärarna här, vi har inga pengar, vi kan ändå inte göra något. Det tänkandet fanns ändå kvar, så vi har fått jobba med att ändra på det.
Jag säger motvilligt adjö till Anna Magnusson men måste till sist fråga: skall det verkligen krävas sådana här närmast övermänskliga insatser av rektorer och lärare? Svaret kommer direkt.
– Nej, men det är mitt sätt att överleva uppdraget!

Ute i korridoren träffar jag på Alaeddin Talah igen, han skall just öppna dörren för klass 5A och vi följer med. Eleverna räcker artigt upp händerna och frågar vilka vi är. Alaeddin säger att han tänkte att de skulle få byta miljö ett tag så det skall bli tyst läsning på skolgården som badar i försommarsol. Det blir lite fnitter när vi går runt och tar bilder. Men när vi lämnar dem i fred läser de lydigt texten om Ronja Rövardotter, Alaeddin sitter mitt bland dem.
Efter ett tag går vi upp i klassrummet och eleverna får några frågor om texten att svara på. Alaeddin går viskande runt i den tysta klassen och hjälper till.
Ute i korridoren stöter vi på Rosemari Eriksson med märket skyddsombud på bröstet. Först undrar hon lite misstänksamt vilka vi är och vad vi tänker skriva. Negativa skriverier är en ständig fara när skolorna konkurrerar med varandra.
– Vi har goda relationer mellan lärare och elever på den här skolan. De som går här tycker att det är en bra
skola. Men ändå finns det många som bor här som väljer en annan skola.
De sjunkande elevtalen har gjort det svårt att hålla kvar resurserna. Utmaningen är nu att se till att föräldrarna inte väljer bort Brandbergsskoan. På internet kan de se vilka skolor som har bra betyg, det fungerar närmast som aktienoteringar.
– Man söker segregation och homogenitet. Det var efter det fria skolvalet som det började och så har vi friskolorna som tjänar en massa pengar. De största skolkoncernerna tjänar ju oerhört mycket pengar. Det största misstaget man gjort är möjligheten till vinster i skolorna, de blir vinstgivande företag.
En högstadielärare som arbetar i en helt annan förort berättar att hon har klasser med tjugo elever där bara två skulle klara sig utan extra stöd, ett stöd som inte finns. De elever från området som är självgående och skulle kunna generera extra resurser genom skolpengen går på andra skolor.

– Det är högst 25 procent av mina elever som uppfyller kraven för godkänt, men jag kan inte kugga 75 procent av mina elever. Jag måste ha majoriteten med mig, varför skulle de annars komma till lektionerna?
För tio år sedan satt det lärare i personalrummet och fikade. Nu hinner de aldrig, de är för pressade. Hon vet inte hur länge hon själv orkar, och vill inte berätta vilken skola det är.
– Negativa röster om vår skola skulle driva den i graven.
Mats Öhlin är chef för utbildningsförvaltningen i Haninge och tar emot i det ståtliga palats kommunen tagit över efter Telia. Han berättar om Jordbromalmsskolan som hela 70 procent av barnen i området hade valt bort. De blev slutligen tvungna att lägga ner den och eleverna fick välja andra skolor.
– De eleverna höjde sina meritpoäng med 30 poäng under ett år, när de tvingats byta skola.
   Skolor i invandrartäta förorter har problem med vikande underlag och ett antal har lagts ner runt om i landet. Men Mats Öhlin vänder sig emot att man alltför ofta förklarar dåliga skolresultat med att man är invandrare eller har fattiga och lågutbildade föräldrar.
– Det kan ju vara tvärtom, att skolans sätt att bemöta elever med lägre social status leder till att de får lägre förväntningar och därmed lägre resultat.
När barn inte lär sig hamnar de vid sidan av och blir sedda som udda. Det leder till att de försöker göra sig gällande på en annan arena än lärandet, protesterar och utagerar på olika sätt, här finns en klassaspekt. Den förstärks av de nya kriterierna för betygssättning. För fysik årskurs nio formuleras kravet för godkänt. ”Eleven kan samtala om och diskutera frågor som rör energi, teknik, miljö och samhälle och skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med enkla motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser”.
– Vad kan de då? Detta är klassmässigt, i en del familjer är man van att samtala och diskutera. Men vilka kunskaper har eleverna?

Förut lyckades Sverige jämförelsevis mycket bra med att kompensera för elever från en studieovan miljö.
– Nu ligger Sverige under genomsnittet i OECD. De sociala skillnaderna slår nu igenom oerhört starkt i det svenska skolsystemet.
Mats Öhlin betonar att kunskaperna måste stå i fokus för skolan. I början av 2000-talet var elevernas skolresultat i Haninge bland de sämsta i landet. För att komma tillrätta med det har man utvecklat en modell som bygger på tidiga kunskapskontroller från förskolan till gymnasiet.
– Syftet med att göra det tidigt är att kunna vidta åtgärder. Man talar om att det är viktigt med tidiga åtgärder, men i praktiken sätts de flesta åtgärderna in först mot slutet av skolsystemet.
Systemet är i första hand till för lärare och skolledare, eleverna behöver inte veta att de är kontrollerade. Skillnaden i en skola kan vara 100 procent i ett klassrum mot 10 procent i ett annat. I Brandbergen var det ena året 29 procent som klarade matteprovet, nästa år var man bäst i kommunen. Förklaringen var att man i Brandbergen började använda sig av en lärare som var erkänt duktig i matematik.
Resultaten har nu förbättrats men fortfarande ligger Haninge på den undre halvan av svenska kommuner. I de lägre årskurserna märks förbättringarna bäst. Men läget för den svenska skolan som helhet är allvarligt.
– Alla undersökningar, både internationella och nationella visar att det går dåligt, kunskapsnivån har sjunkit. Vi har haft den bästa skolan i världen, fortfarande vid mitten av 90-talet hade vi toppresultat i internationella jämförelser och sedan har det bara dalat.

Per Kornhall som är skolstrateg i Upplands Väsby har i ”Barnexperimentet” (Leopards förlag) grundligt kritiserat det skolsystem som växt fram. Han ser i sin egen kommun hur skolor i mindre privilegierade områden drabbas och får sämre förutsättningar.
– Det är ett grymt och cyniskt system.
Han påpekar ändå att invandrareleverna bara marginellt medverkat till de sämre resultaten i den svenska skolan. Även de högpresterande eleverna är förlorare. I en undersökning ville 60 procent av 950 tillfrågade rektorer ha en förstatligad skola.
– Det är ett uttryck för frustrationen över att det är omöjligt att bedriva en planerad strukturerad verksamhet under de här villkoren. Nu har vi råa marknadskrafter, valfrihet och en peng per elev i en verksamhet som inte fungerar enligt den logiken.
Per Kornhall menar att de förslag som sex partier enats om i riksdagen kring friskolor är tandlösa och kanske inte ens går att genomföra. Enighet kan vara bra men den kan också stoppa diskussionen
– Det skulle behövas en mycket mer genomgripande diskussion om systemet.
En av alla de förklaringar han lyfter fram till skolans kris glädjer mig personligen lite extra, nedläggningen av Skolöverstyrelsen.