Ernesto Yamhure var fram tills början av 2006 den colombianska ambassadens förste sekreterare. Han avslöjades dock som spion när han fotograferade exilcolombianer som demonstrerade vid Vikingterminalen i Stockholm när ett colombianskt militärt skolfartyg anlände i slutet av juli 2005. Yamhures diplomatiska karriär fick ett snöpligt slut efter artiklar och bild på honom i aktion i både Flamman och i Aftonbladet.

Upprepade mordhot

När jag återvände till Colombia i början av augusti 2005 intensifierades mordhoten. Dessa hade inletts i början av 2005 via telefonsamtal med orden: Comunista de mierda, te vamos a matar si no sales de Colombia, om du inte lämnar Colombia, din kommunistjävel, dödar vi dig. I december samma år sattes jag mer eller mindre på ett plan från Colombia till Centralamerika av mina colombianska kollegor för att rädda mitt liv.

Men hoten upphörde inte. I fyra krönikor i dagstidningen El Espectador har Yamhure öppet deklarerat att jag inte är en journalist och reporter utan en ”kringresande ambassadör för Farcterrorismen”. I Yamhures senaste krönika den 29 april i år skriver han att jag rör mig som en fisk mellan Centralamerika och Europa i total straffrihet. Vi behöver mycket av internationellt samarbete för att ställa våldsgruppernas kompanjoner inför rätta. I klartext: rannsaka och döma mig som en internationell terrorist.
Men vem är Ernesto Yamhure som tar sig sådana brösttoner?

Paramilitär berättar

Den 3 februari i år fick jag en e-post via en Caracasbaserad nyhetsbyrå som var skriven av Juan Rodrigo Garcia, politisk rådgivare till de paramilitära dödskvadronernas högste chef Carlos Castaño och den regionale paramilitäre ledaren Fredy Rendón Herrera, alias ”El Aleman”. Garcia var uppenbarligen upprörd över att Yamhure hade använt sin kontakt med Castaño för egna personliga intressen.
Garcia berättade att han och Yamhure hade deltagit i ett möte med 70 av de högsta paramilitära ledarna inom AUC år 2002. Denna uppgift ville jag ha mer klarhet i och därför kontaktade jag Garcia för en vecka sedan och ställde frågan i vilken egenskap Yamhure hade deltagit i detta toppmöte.
– I egenskap av politisk rådgivare och personlig vän till Carlos Castaño. Jag vet inte omständigheterna om hur Yamhure kunde nå ända fram till Castaño. Men med tanke på de gemensamma vännerna de hade så är det kanske inte så märkligt.
– Jag lärde känna honom i Carlos Castaños högkvarter där vi sammanstrålade flera gånger i egenskap av politiska rådgivare och vänner till Carlos. Vi tillbringade hela dagar med Carlos där vi gick igenom politiska teman och vid ett tillfälle, i min åsyn, överlämnade Carlos pengar till honom i form av kontanter. Jag uppskattar att det var 3-5 miljoner pesos (motsvarar en genomsnittlig årslön).
Anmäldes
till utlänningspolisen
Efter att Yamhure hade tagits på bar gärning i Stockholm i juli 2005, anmäldes han till utlänningspolisen för spioneri av exilcolombianerna. Men efter en Säpoundersökning lades fallet ned, trots att Yamhure i Sveriges radio erkände att han hade fotograferat exilcolombianerna. Om Säpo vid det tillfället hade haft vetskap om att Yamhure var vän och politisk rådgivare som tog emot pengar av Carlos Castaño hade förmodligen fallet tagit en annan en annan vändning.

En logisk fråga är också vilka kriterier Uriberegimen har för att välja ut sin diplomatkår som flera gånger har tvingats att ”sanera” bland de sina eftersom de har avslöjats för att ha utnyttjat paramilitärerna i sin politiska och diplomatiska karriär.