I flera distrikt – exempelvis Bohuslän, Skaraborg, Jämtland och Värmland, är partiskatten ingen fråga som diskuteras och inga riktlinjer är tagna.
– Det händer att vi får in pengar ibland, men det är inga stora summor alls, säger Stefan Björling, partiombudsman i Bohuslän.

På andra håll, bland annat Halland och Jönköping, finns riktlinjer antagna, men kassörerna anser sig inte ha tillräckliga möjligheter att följa upp dem.
I Jönköping får distriktet in 38 000 kr per år, varav den absoluta merparten kommer från en person – landstingsrådet Marianne Ericsson, som betalar ”nitiskt”, enligt distriktskassören Yvonne Waldman.
Skåne, Sörmland, Göteborg och Norrbotten har utarbetat riktlinjer kring partiskatten och drivit in pengarna.
Skånedistriktet har tillämpat ett system, som inbringar cirka 100 000 per år.
I Sörmland uppskattar kassören Magnus Stavbom att drygt hälften betalar.
– Man kunde hoppas att fler distrikt gjorde som vi, säger han.
Göteborgsdistriktet har det senaste året arbetat aktivt för att få in partiskatt.
– Budskapet har gått ut väldigt tydligt. En av de bedömningar som valberedningen ska göra, handlar just om de nominerades betalningsvilja, säger Arthur Thiry, distriktskassör.
Inbetalningarna har fungerat väl och distriktet har i år budgeterat intäkter på 200 000 kr.
– Och de som inte betalar har förklarliga skäl.
Göteborg benämner riksdagsledamöternas partiskatt som kanslistöd. Därigenom blir inbetalningen avdragsgill, liksom de 1 300 kronor samtliga riksdagsledamöter betalar till riksdagskassan. De två riksdagsledamöterna från Göteborg kan alltså få tillbaka dryga hälften av 3 800 kronor på deklarationen.

I Stockholm har partiskatten varit föremål för diskussioner.
Flera av riksdagsledamöterna från Stockholm ger detta som förklaring till att de inte betalat parti-
skatt.
– Visst har det funnits otydligheter från vår sida. Men teknikaliteter går det alltid att skylla på, säger Thomas Magnusson, distriktsordförande.
Han uppskattar att distriktet sammanlagt får in omkring en halv miljon om året i partiskatt.
– Hade alla betalt skulle vi få in en bra slant till.
I Stockholm finns vänsterpartiets högst arvoderade: landstingsrådet Birgitta Sevefjord och socialborgarrådet Margareta Olofsson, bägge med 73 000 kronor per månad. De betalar partiskatt enligt olika beräkningar. Sevefjord har valt att betala tio procent av sin bruttoinkomst, 7 300 kronor i månaden.
Olofsson betalar 10 000 kronor i månaden baserat på att hon, efter alla övriga skatter, inte ska få ut mer pengar än motsvarande en riksdagsledamot.
– Jag har alltid betalt partiskatt. Efter påtryckningar från mina partikamrater betalar jag dock en större summa jämfört med vad jag gjorde innan förra valet. Då betalade jag cirka hälften till SOS Barn-
byar, säger Olofsson.
Sevefjord efterlyser ett enklare system som ska gälla för alla och anser att en procentdel på tio till 15 procent skulle kunna gälla rakt av.
– Det är fullt rimligt att man tar hänsyn till detta vid nomineringar, säger hon.
Både Olofsson och Sevefjord gör avdrag i deklarationen för den partiskatt de betalar.

När partistyrelsen i våras antog exempel på hur partiskattsrekommendationer kan se ut, angavs en princip som är allmänt uttryckt sedan tidigare: Skatten ska betalas på motsvarande nivå i partiet.
Men vissa distrikt drivit in partiskatten från riksdagsledamöter, eftersom det hittills inte funnits något system för hur detta ska göras på central nivå.
– Centralt skulle vi aldrig våga oss på det, för då skulle det bli såna diskussioner med i första hand distrikten, säger Kersti Eriksson, kassör på partikansliet.
Den centrala partiskatten skall nu diskuteras. Om denna införs, innebär det också att de distrikt som hittills tagit ut skatt, blir av med den intäkten.
Tvärtemot vad man kunde tro, har dessa inget emot detta. I princip.
– Om det fungerar utjämnande och är klart på förhand hur det ska skötas, är det inga problem, säger kassören Arthur Thiry i Göteborg.
– Det intressanta är att rörelsen får pengarna, och att ingen skor sig på förtroendeuppdrag, säger distriktskassören i Skåne, Mikael Persson.
Men de uttrycker viss skepsis mot particentralens förmåga att genomföra besluten.
– Jag är rädd för att de kommer vara rätt mjäkiga, säger Persson.
– Om man säger så här: det finns väl anledning att uttrycka viss tvekan kring partiets skötsel av sin centrala ekonomi, säger Thiry.

PARTISKATTEN KAN KOMMA ATT SÄNKAS

Snart skall ett förslag diskuteras kring hur partiskatten ska tillämpas gentemot de centralt folkvalda, riksdagsmännen.

Många efterlyser tydligare regler, däribland den förra kongressen. Ett förslag är nu på väg. Om något av utredaren Mats Einarssons förslag följs, kommer partistyrelsen anta centrala rekommendationer.
Förslaget bygger på grundprincipen om tio procents generell partiskatt, beräknad på arvodet efter skatt.

För de heltidsarvoderade skall en schablonsumma dras av från beräkningsunderlaget. Denna summa ses som heltidslön.

Två sådana avdragssummor finns med i förslaget: 240 000 eller 300 000 per år. Tio procent av kvarvarande summa rekommenderas som partiskatt – efter att riksdagsledamöternas kansliavgift på 1 300 kr/mån dragits av. I inget av förslagen är bidrag till organisationer utanför vänsterpartiet inräknade.
Flammans beräkningar visar att detta förslag kan sänka det rekommenderade partiskatteuttaget från riksdagsledamöterna, jämfört med idag.

Mats Einarsson är medveten om detta, men menar att det är viktigast att få ett fungerande system, för just riksdagsledamöterna.
– På central nivå har vi bara specialfallen, nämligen de heltidsarvoderade riksdagsledamöterna.
Några distrikt har uttryckt farhågor kring att centrala partiskattepengar inte kommer att drivas in ordentligt, och vill att pengarna används till omfördelning mellan distrikt.
– Tanken om omfördelning är fullt rimlig, men finns inte med i detta papper, säger Mats Einarsson.
Hur ”indrivning” i praktiken ska fungera, ligger utanför utredningen, liksom någon reglering kring hur pengarna ska användas.