Barn tror att häxor kan flyga. Ja, barn tror på häxor. Men ändå läser vi inte dagligen om barn som dött när de med sopkvast i hand kastat sig ut från fönster. Hur kan barn, med sin livliga och gränslösa fantasi, i slutändan skilja på verklighet och fiktion när högerpolitiker inte kan det?
Barnen vill tro på fiktionen. Högern däremot, vill inte och kan inte se verkligheten. Alltså måste de tolka fiktionen som sann. Debatten kring Kartellens och Timbuktus låt ”Svarta duvor och vissna liljor” visar med övertydlighet att högern inte förstår kultur. De kan inte se att häxor är fantasifoster. Alltså vill de bränna dem alla på bål.

Och massmedierna hänger på. Här finns tydliga poler och en debatt som blir högljudd och dramatisk. Men inramningen är en återvändsgränd. Om du går in i en radiostudio för att försvara att någon rappar om att misshandla Jimmie Åkesson kommer du att förlora. Debatten är riggad till högerns favör. Försvara gärna fiktionen, det vill säga kulturens existensberättigande. Men att försvara fiktionens innehåll är omöjligt.
Det finns bara ett sätt att vinna debatten.
Ta den inte.
Prata om hur högern mejslar fram ett hårt och polariserat samhälle som bereder väg för Sverigedemokrater och rasism. Prata om hur samma höger motarbetar kulturen på alla områden. Prata om verkligheten.
Låt de osynliga monstren under sängen hålla högern vaken om nätterna, och den monstruösa verkligheten om dagarna. Dränk deras häx- och bokbål i ännu mer fantasi. Ge dem inte en lugn stund.