Marcel Duchamp skapade en konstnärlig revolution under mellankrigstiden när han ställde ut en pissoar. Hans readymades utmanade den högkultur som dadaisterna menade hade dött i skyttegravarna tillsammans med en hel ung generation.
Efter Duchamp krävde konsten varken skicklighet eller ambition. Bara en signatur.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Socialdemokraterna tycks ha anammat ett liknande förhållningssätt: vad som helst kan förklaras som socialdemokratiskt om man bara klistrar partiets sigill på det. Tyvärr är det inget konstprojekt den här gången, utan potentiell regeringspolitik.
Socialdemokraternas drömscenario är en dansk lösning där partiet sitter ensamt i regering.
Det snack om högersamarbete som tidigare kunde avfärdas som ett taktiskt spel inför valet måste nu övervägas på allvar, efter Ebba Buschs utspel i Svenska Dagbladet. Efter att ha förklarat sig lagom sugen på teambuilding i Strängnäs med Tidöpartierna sade hon sig vara öppen för samarbete med Socialdemokraterna om hennes allierade förlorar valet.
Stillsam testballong? Snarare en eldkastare. Det Busch säger är att Tidökoalitionen är dödförklarad sekunden Ulf Kristersson står utan majoritet.
Under öppningstalet vid partiets riksting i fredags hukade sig åhörarna i bänkarna när Ebba Busch parafraserade Tage Erlanders gamla skämt i Hylands hörna. Kanske borde hon snarare ha refererat till en annan socialdemokrat och sagt att Tidösamarbetet är ett jävla skit men att hon nu baxat det ända hit?
Socialdemokraternas drömscenario är en dansk lösning där partiet sitter ensamt i regering. Då kan de göra upp om välfärden åt vänster och samtidigt ta Sverigedemokraternas plats i Tidösamarbetet och gå fram med stenhård asylpolitik och populistiska straffskärpningar. Nu anmäler sig Busch som första rekryt i ett sådant samarbete.
Detta borde oroa alla småpartier i den nuvarande oppositionen. Kristdemokraterna är en mycket mer attraktiv partner för Magdalena Anderssons socialdemokrati än något annat parti i riksdagen. Som borgerlig samarbetspart slår man Centerpartiet med hästlängder. I relationen till Centerpartiet har Socialdemokraterna varit som en tax som drömmer om att para sig med en lyktstolpe. Problemet med gröna liberaler är att de är gröna. Och liberaler.
Busch-Andersson kan däremot bli ett politiskt superpar. Socialdemokraterna står närmare Kristdemokraterna än Centerpartiet i värderingar och ekonomisk politik. Dessutom kan de förhandla både med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Andersson står för mandaten och Busch för kontakter och samarbeten.
Göra upp med Sverigedemokraterna? Så länge Jimmie Åkesson sitter kvar som partiledare löser Ebba Busch det under bordet. Isolera Miljöpartiet? Det första som lär hända. Ebba Busch är inget strategiskt geni, men om man är den enda som spelar schack när alla andra spelar Ostkampen är det inte svårt att framstå som ett.
Den slutgiltiga nödbromsen för Socialdemokraternas socialkonservatism är Vänsterpartiets krav på att sitta i regering. Det står ännu kvar, likt en kvarglömd löpare på schackbrädet. Men om Vänsterpartiet däremot släpper fram en regering som partiet själva inte sitter i möjliggörs en dadaistisk pissoarpolitik, där Magdalena Andersson S-stämplar vad som helst mot att få sitta vid makten.
Ditt drag, Nooshi.