Efter nästan en veckas strejk stod det i söndags då klart att Byggnads slöt ett nytt avtal med Sveriges Byggindustrier. Arbetarna återvände till jobben på måndag morgon, Svenskt näringsliv drog ett djupt andetag, och diverse borgerliga ledarsidor kunde sluta överanvända begreppet ”ta ansvar” åtminstone för en dag.

Att Byggnads har valt att ta ansvar för sina medlemmar och deras omständigheter är däremot uppenbart. I det nya avtalet har man fått till en generell lönehöjning på 2,38 procent över tretton månader, vilket är betydligt mindre än det uttalade målet på 3,2 procent, men har även fått igenom en arbetstidsförkortning och bevarat branschens nuvarande lönesystem. Kraven på ordning och reda har lett till ett tydligare ansvar för de fackligt förtroendevalda – något som det senaste avsnittet av Uppdrag Granskning, med dess utredning av fuskspelen, skitlönerna och arbetsmiljöproblemen bakom Mall of Scandinavia-bygget, visar vikten av.

Samtidigt har man satsat på de lågavlönade, som får en höjning på tre procent, och på kvinnor och nyanlända. Att man ser till och ser efter de olika gruppernas behov – att man prioriterar även feministiska och antirasistiska satsningar – enar och stärker ju också rörelsen som helhet.

Nu när Kommunal ska inleda förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting satsar man även där på kvinnor och uppvärderingen av kvinnodominerade yrkesområden genom högre löner och heltid som norm. Enligt en undersökning facket har låtit Sifo göra är det fyra av fem svenskar som vill se undersköterskor få en högre lön – och hela trettiofem procent är villiga att avstå halva sin löneökning till förmån för dem. Med ett sådant stort stöd i ryggen kan man hoppas att SKL, med sin rödgröna majoritet, går Kommunal till mötes.

Om inte kanske Kommunal, med sina 350 000 anställda, går i strejk. Om inte får man väl än en gång höja rösterna och fråga varför bröd är så dyrt, men kött och blod så billigt.