Att kapitalet inte bara slår sönder människorna på sin väg, utan hotar hela livet på jorden, insåg redan Marx. Ändå har vårt parti haft svårt att ta tag i frågan. Först miljön och nu klimatkatastrofen. Kongressen 2012 beställde en ekonomi-ekologirapport och nu är den klar. Det känns väldigt bra att vi äntligen har kommit så här långt.
Att folkbiblioteken ska låna ut kläder är ingen bra idé alls. Ett bibliotek är i första hand ett kunskaps- och kulturcentrum. Radioaffären ska inte sälja charkvaror. Men annars finns mycket smått och gott i eko-ekorapporten, det är lätt att hålla med om det mesta.
Det känns ännu ganska blandat och oprioriterat. Det är framför allt två framtidslösningar som jag tycker borde betonas mera. Vi måste bygga i trä i framtiden. Cement är en koldioxidbov. Kanada bygger vindkraftstorn i trä, 100 meter höga. Sverige har mycket trä, och dessutom svårt avfolkade skogslän som verkligen skulle behöva den här kicken. Men väldigt lite händer. Marknaden rår som vanligt.
Och vi måste lägga över godstransporterna till sjön. På Mälardalsrådets möte den 23 oktober om infrastrukturen talade 200 politiker och tjänstemän mycket och länge om spårens och vägarnas dåliga kvalitet i regionen. Ostlänken och Citybanan innebär stora kliv framåt, men det avhjälper inte godstrafikens hårda slitage. Det finns inte längre pengar att underhålla det som vi har byggt, det är uppenbart. Förbifart Stockholm nämndes inte över huvud taget (den blir aldrig färdig gissar jag). Någon ropar – Mera sjöfart! Men inget konkret sägs om detta på mötet. Här ligger farleder och hamnar och bara väntar, men Trafikverket är och förblir huvudaktören i Mälardalsrådets asfaltvärld.
Fritänkaren Birger Schlaug hade förstås tunga invändningar vid eko-ekogruppens presentation i september och det är lätt att hålla med om dessa. Vi kan inte försöka göra något åt klimatproblemen samtidigt som vi kräver stora nyinvesteringar för att kunna bibehålla nuvarande konsumtionsnivåer.
Vi måste förstå – och det är vänsterns stora dilemma nu – att vi i de rika länderna idag äter alldeles för mycket, reser alldeles för mycket och bor alldeles för stort. Men värst av allt: Den dag vi för klimatets skull halverar vårt ätande/resande/boende, då raserar vi grunden för de fattiga ländernas gryende välstånd. Vi köper då inte längre från Ostasien, som idag ökar sina utsläpp kolossalt för att kunna producera för våra ”behov”. Klimatkatastrofens orsak ligger väsentligen hos nord, det är lätt att se.
Och så kommer något som är lika knepigt att fundera över. Vilka nya verksamheter suger upp arbetskraften i Sverige? Ett trähus i delar väger bara en tredjedel av vad ett betonghus väger när det ska fraktas till byggplatsen. Var ska alla chaufförer arbeta? En spårvagn kan nog tillverkas av ungefär lika många som behövs för att göra en bil. Men inte behöver vi väl 800 miljoner spårvagnar?
Att Vänsterpartiet nu i rask takt ställs utanför politikens mittfåra är inget att sörja över. Vi har alldeles för bra politik mot klimatkatastrofen (ja den är över oss, nu!) och ändå räcker denna politik inte på långa vägar för att stilla den oro som alla (utom ultrahögern) känner. Partiet måste ha en plan för hur vi ska agera, med fler konkreta prioriteringar, och dit känns det fortfarande ganska långt efter genomläsningen av eko-ekogruppens rapport.
