Utvecklingen har pågått länge men nytt är att även Vänsterpartiet nu bidrar. Den uppgörelse om nya regler för budgetpolitiken som partiledningen ställt sig bakom innebär inte bara att offentlig sektor ska visa överskott, den stärker också möjligheterna för högerliberala nationalekonomer att påverka regeringspolitikens utformning.
Den idémässiga underströmmen för teknokraternas ökade inflytande är att ekonomi ses som teknik och därför bör skötas av experter, inte politiker. Ett sökande efter ”den enda vägens politik”, som Carl Bildt formulerade det. Det handlar om att tjänstemän i Riksbanken, Finansinspektionen, Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet med flera institutioner ser sitt inflytande växa. Liksom tjänstemännen i Bryssel, men EU-kommissionen i spetsen.

Ibland handlar teknokraternas inflytande om ren beslutsmakt, ibland handlar den om ”utvärderingar”, utredningar, rekommendationer med mera som politikerna måste förhålla sig till och som snärjer in dem. Den som bestämmer hur frågorna ställs bestämmer oftast också vad svaren blir. Som ett eko av att ekonomi framställs som ”expertkunskap” och inte ideologi eller intressemotsättningar kallar sedan media in bankekonomer och professorer för att recensera politiker  och döma av vad som är rätt och fel.

När den moderate finansministern, Anders Borg, 2007 instiftar Finanspolitiska Rådet, ett antal utifrån handplockade  nationalekonomer, vrids tumskruvarna åt ännu ett varv. Rådets uppgift blir att ”utvärdera” regeringspolitiken i ekonomisk-politiska hjärtefrågor som jobbskapande, välfärd och fördelningspolitik.
”Rådet har fungerat som en vakthund, inte bara för den ekonomiska politiken utan också för den ekonomisk-politiska debatten”, konstaterar dess förste ordförande professor Lars Calmfors förnöjt i en bilaga till den uppgörelse om nya budgetregler som Vänsterpartiet står bakom. Och följdriktigt innehåller uppgörelsen också en rad ”ytterligare förslag för att stärka Finanspolitiska Rådet”. Bland annat skärps uppdraget att bevaka att offentliga finanser verkligen visar överskott. Bullrande bannbullor är vad som väntar den regering som vill utnyttja det faktum att staten kan låna gratis till satsningar på klimat eller bostäder!

Karl Marx menade att varje epoks förhärskande idéer var den härskande klassens idéer. Att det gäller också de dominerande ekonomiska idéerna är uppenbart

Vad är det då för politik rådet ”vaktat” under senare år? En blick på 2017 års rapport kan ge svar. Där föreslås bland annat marknadshyror, lägre lön för nyanlända invandrare och en generellt ”betydligt mer åtstramande finanspolitik”. Rekommendationer som, surprise, surprise, ligger helt i linje med den moderata budgetmotionen.
Varför vill Vänsterpartiet ge denna borgerliga ”vakthund” en starkare ställning? Det borde partiets tillförordnade ekonomiskpolitiske talesperson Ali Esbati kunna svara på. Eller kanske inte?

Det är samme Ali Esbati som i juni 2015 vid ett LO-seminarium hyllade Landsorganisationen för att den sa nej till att offentliga finanser ska gå med överskott och i stället öppnade för lånefinansierade investeringar. Men som nu försvara Vänsterpartiets uppslutning bakom alliansens och regeringens nya budgetregler som stänger, låser och reglar dörren för just en sådan politik.

Nu vacklar Ali Esbati vidare i den ekonomiska debatten. I Svenska Dagbladet (30/11, 2017) vill han att ”Finanspolitiska Rådet ska skrotas”. Men samtidigt står han fortfarande bakom Vänsterpartiets stöd till den uppgörelse som i stället stärker rådets ställning.
Karl Marx menade att varje epoks förhärskande idéer var den härskande klassens idéer. Att det också gäller de dominerande ekonomiska idéerna är uppenbart. Vad som däremot är höljt i dunkel är varför Vänsterpartiet drar ett strå till stacken för att upphöja samma idéer till opartisk expertkunskap. Där är den tillförordnade ekonomisk-poltiske talespersonen Ali Esbati svaret skyldig. Vi väntar med spänning på att han ska kasta ljus över frågan.

Läs Ali Esbatis svar här.