Åke Wilén angriper mig i Flamman (19/6) för att jag gett pengar till tiggare. Därmed saknar jag, enligt honom, klassperspektiv och ägnar mig åt ”tyck-synd-om-mentalitet”. Beviset på en god klasskämpe är att man inte ger pengar till tiggare, enligt Wilén.

Det är för mig ett oförståeligt och känslokallt resonemang. Att inte se den enskilda människan samtidigt som vi tar oss an att förändra strukturerna, är ett misstag som vi i vänstern inte bör göra.
För mig finns ingen motsättning alls. Jag kämpar för social rättvisa i Sverige. Ingen människa ska behöva tigga eller sakna bostad i vårt land. I EU-parlamentet är jag också engagerad i arbetet för att alla EU:s medlemsländer ska respektera romernas mänskliga rättigheter. Ibland ger jag också pengar och pratar med en människa som tigger. Det handlar för mig om förståelse och respekt för just den människan, som på grund av förtryck och en felaktig politik tvingats till en svår och förnedrande livssituation.

Vi arbetar för social rättvisa. I det arbetet är det också viktigt att uppföra sig som en människa gentemot andra människor, samtidigt som vi arbetar outtröttligt för att förändra politiken och upphäva förtrycket.