– Jag undrar vilken typ av mamma jag kommer att bli?
Greta fick en fjärrskådande blick och såg ut genom sjukhusfönstret. Nattygsbordet var fullt av blommor från besökare och i en liten plastbytta bredvid sängen låg en liten nyfödd babyson och sov.
– Jag kanske skulle satsa på att bli en sportig mamma? Du vet, en sån där som joggar med barnvagnen och åker på cykelsemester med babyn i bärsele. Jag har hört att gymen ordnar med speciella mamma–barnpass, man kan bara lämna ungen i ett lekrum så passar de barnen medan man tränar. Det finns riktigt snygga och praktiska amningbehåer nuförtiden och alla sulkys…
Greta drog efter andan och himlade med ögonen.
– …de är helt underbara. Har du sett de här nya, låga modellerna med tre hjul och justerbara handtag? Perfekta att springa med.
– Jo, men jag har aldrig sett dig jogga, Greta.
– Nej du har rätt. Jag är nog mer den eleganta och effektiva typen av mamma. En modern karriärmamma med en ungen i babysitter på kontorsbordet. Två veckors föräldraledigt får räcka och sedan börjar jag jobba igen. Det svåraste blir kläderna, de ska vara moderna men inte för extrema. Klassiskt går alltid hem och sedan måste babyns och mina kläder passa ihop. Tror du jag skulle klara av det? Att alltid ha matchande kläder på både mig och babyn? Jag får nog slänga ut skötbordet och spjälsängen från IKEA då, det kan vi inte ha. Och så måste jag ha en ny barnvagn, den jag köpte skär sig mot min vinterkappa.
– Jovisst, men har du tänkt på att en del babysar spyr väldigt mycket? Även en Versace–klänning för tjugotusen ser äcklig ut med spyfläckar på ryggen. Dessutom tror jag inte att en babysitter får plats på ditt bord. Det är redan fullt av papper, kaffemuggar och gamla pizzakartonger.
– Det tänkte jag inte på. Jag kanske passar bättre som en alternativ mamma med hemsydda linnekläder och babyn i ett bärsjal på ryggen. Linnekläder är ju så snygga och inte behöver de strykas heller, det ska vara skrynkligt.
– Du har nog missat det tåget. En natursugga ska föda barn hemma, inte på sjukhus med ryggmärgsbedövning som du gjorde
– Ingen behöver få veta. Jag kan säga att förlossningen var en mycket privat och speciell upplevelse om någon frågar. Sedan är det bara att skaffa tygblöjor och babykläder i ekologisk bomull. Jag får kanske tapetsera om barnrummet i något naturfärgat och slänga alla fula leksaker i plast, men det är inga problem. Bara man vet vilken typ man är så löser sig resten. När ungen blir större kan jag göra min egen babymat på hemodlade grönsaker.
– Var ska du odla dem? Du bor i en tvåa utan balkong.
– Jag får väl flytta ut till landet.
– Ska du bli militant vegan också? Ha med ungen på djurrättsaktioner och klippa upp minkburar medan du ammar?
– Det kunde vara kul. Men vegan? Nej! Det klarar jag inte. Sluta dricka? Okej! Sluta röka? Tveksamt, men om det är nödvändigt så kanske det går. Sluta äta kött? Aldrig i livet!
Men om man stannar vid tanken på att flytta ut till landet så kanske jag istället skulle satsa på att bli en äkta Bullerbymamma. Jag skulle kunna slänga bort alla byxor och korta kjolar och alltid gå klädd i klänning med ett piffigt förkläde ovanpå. Lite femtiotal, sådär. Få se, man ska helst ha mjukt trägolv i hela huset, det är lent för små bara barnfötter. Pelargonior i fönstret och en massa kryddor i kruka: persilja, lavendel och libsticka. Inte för att jag vet vad man använder libsticka till, men det låter gott. Jag skulle kanske kunna få tag på en vedeldad järnspis att ha i köket, det skulle verkligen skapa en skön stämmning, tror du inte det?
– Det är väl att ta i?
– Kanske det, men det känns så mysigt att ha ett långkok på spisen. Jag är rätt bra på husmanskost: ärtsoppa, grytor och dillkött och sånt. Tänk dig ett riktigt gammaldags Bullebykök som doftar av nybakat bröd.
– Försök inte slå i mig att du skulle baka bröd också. Den senaste bullarna du bakade var rena, rama mordvapnen
– Jag kan köpa djupfrysta kanelbullar och tina dem i mikron om det krisar.
– Är inte det fusk?
– Du har rätt! Jag ska bli en vanlig, svensk standardmamma med Emmaljunga barnvagn, Volvokombi och villa i någon förort. Aldrig ha några åsikter och aldrig några ambitioner annat än att vara så normal som möjligt.
Babyn i plastbaljan vaknade och sträckte på sig.
– Han har bajsat, du måste byta på honom.
Greta suckade djupt och reste sig upp.
– Visst är det kul att prata och planera men det är allt detta med att byta blöjor, sköta babyn och amma som är det värsta med att vara mamma.