SOMMARLÄSNING Du åker förbi så många träd att du inte ser någon skog och undrar om du överhuvud taget har satt dig på rätt buss, tills chauffören skriker ut ett namn, som låter bekant för att det låter som en fågel och ett naturfenomen, och sedan tittar på dig vänligt men medlidande, vilket betyder att du har hamnat mitt i djungeln och troligen kommer dö av svält eller bli uppäten av en grävling för att du inte är av det rätta virket.
Men du är tuffare än somliga tror och hoppar glatt av bussen med ett klirrande och tänder en cigarett för att jaga bort de flesta av djuren som kan misstänkas ligga i buskarna och smyga. En kråka tittar föraktfullt på dig och upplyser dig om att du inte är i förorten längre innan den flyger iväg fortfarande skrattande.
Du viftar bort sommarens första myggor och följer en liten grusväg tills du kommer till ett överbefolkat litet rött hus där pop- och rockmusik dånar ut genom fönstren och kända människor och fullkomliga främlingar står i stora klasar runt överfulla sill- och pajtallrikar och potatisgrytor och salladskålar och mumlar, med fulla munnar, i kanon att det här var fantastiskt gott.
Plötsligt får kompisen med sommarstugan syn på dig och där står du och försöker balansera den överfulla tallriken, vinglaset och nubbeglaset medan du ska hälsa. Med munnen full av ost och broccolipaj försöker du berömma den vackra midsommarstången som redan ger intryck av att fått för mycket av det goda, men utstrålar enveten välvilja.
Så sprängfylld av all den goda maten blir du tvungen att lägga dig ner i det solvarma gräset. En av dina bästa vänner sätter sig bredvid och säger att det här inte så himla dumt. Du nickar stumt men med ett fånigt leende på läpparna.
Ett par drinkar och en minneskavalkad senare vaknar du liksom till fast du aldrig somnat och en vän anförtror en synd och deppar för att den inte blir förlåten av sin vän, du kläcker en groda om att det var väl ändå ganska förståeligt som du inte borde ha sagt, och personen ifråga springer upprört iväg, efter att ha berättat vilken okänslig människa du är. Du börjar ta dig själv i upptuktning men hinner inte speciellt långt eftersom du blir tvungen att skåla över sommaren och ett par saker till som handlar om årstiden.
Kompisen med sommarstugans kusin har somnat under den allt tröttare midsommarstången, och i ett anfall av hjältemod bestämmer ni er för att för att rädda honom undan ett öde värre än döden och slänger honom varsamt i en säng. Detta föranleder en skål och gott skrålande visor om livets goda, eller livets orättvisor, eller livet som det ter sig, eller schlager, fast ingen av er egentligen inte vet någonting om det.
Någonstans mellan onykter och full bestämmer du dig för ta ett snack med den sårade vännens vän om vilken god människa det egentligen handlar om, efter en massa tårar, och snälla ord, och kramar, och en puss på munnen, som inte alls passade in i ditt resonemang, inser du att samtalet inte leder någonstans.
Just då kommer du fram till att det är läge att leta upp den där sista whiskeyn du hörde ryktas om, på vägen in möter du din sårade vän. Ni bestämmer er för att vara vänner för alltid och säger att ni älskar varandra, för övrigt har ni aldrig haft en bättre vän i hela…
Antingen är den eftertraktade flaskan uppdrucken, eller gömmer sig för dig, vilket inte bekymrar dig nämnvärt, för du har hittat det du inte visste att du letade efter. Lyckligt faller du ner i mjuka bolster.
Klockan halvsju på morgonen vaknar du kallsvettig, utan att veta varför, med kompisen med sommarstugans kusins arm över dig. Du inser med viss panik att du skulle arbeta idag, och med bultande huvud tvingar du dig ur sängen. Mässande ”Storhelgtillägg, storhelgstillägg”, masar du dig ner till busshållplatsen. I väntan bland morgonfnoskiga fåglar och blött gräs, dyker mer eller mindre ofrivilliga minnen från gårdagen upp, du gömmer dem bland grammatiken som du glömde i högstadiet och låtsas inte om dem.
På bussen ut ur bushen finns det inga värktabletter och du undrar vilket apotek som öppnar tidigast på nära håll, kommer sorgset ihåg vad det är för dag och suckar så tungt att den enda passageraren utom du vänder sig om med ett föraktfullt ögonkast. Du stirrar bara tomt tillbaka tills han vänder sig bort, sedan ler du, löjligt nöjd.
På eftermiddagen sjunger din mobil i en ton du kan svära på att inte du programmerat in, den gode vännen på andra sidan.
– Hade du kul igår?
