Simone Signoret spelade henne i Costa Gavras film Bekännelsen på 1970-talet. Hon gjorde henne säkert den äran, det krävs en kvinna av Signorets kaliber för att fylla upp Lise Londons klänning.
Lise London föddes 1916, i St Etienne i södra Frankrike. Hennes föräldrar var från Aragonien i Spanien och flyttade till Frankrike i början av 1900-talet. Pappan var gruvarbetare och mamman hembiträde hos förmögnare familjer. De var tre syskon och alla blev aktiva i det kommunistiska ungdomsförbundet.
Bästa ungdomsklubben
– Vi hade den bästa ungdomsklubben i hela Frankrike, säger hon och ser nöjd ut. Vi sålde fler tidningar än alla andra.
Lise reste till Moskva 1932 och arbetade på Radio Moskva, med de internationella radiosändningarna. Hon stannade till 1934, och när hon åkte hem igen hade hon redan träffat Artur. Artur London, den tjeckiske man som kom att bli hennes make.
I juli 1936 bröt kriget i Spanien ut. Både Artur och Lise reste dit tidigt på hösten samma år. Lise blev sekreterare åt André Marty, den franske kommunist som i Spanien organiserade hela den Internationella brigaden.
Den brittiske författaren Antony Beevor skriver i sin bok om spanska inbördeskriget att Marty var ”en satt man med vit mustach, hängande haka och alltför stor basker”. Han skriver också att Marty hade ”beordrat arkebuseringen av 500 brigadmedlemmar”.
– André Marty var hemsk, säger Lise London och grinar lite illa, det vet jag om någon. Han gapade och skrek, men inte avrättade han en massa människor, som de säger.
Hon skakar bestämt på huvudet.
– Det är en ren lögn.
På hösten 1938, när de frivilliga skickats hem från Spanien, reste Lise till Paris.
Hon var gravid och åkte hem för att föda en dotter.
Artur kom en kort tid därefter.
Ett år senare bröt andra världskriget ut. 1940 ockuperade tyskarna Frankrike.
Överlevde koncentrationsläger
Artur London var ansvarig för viktiga delar av motståndskampen under den tyska ockupationen. Han greps efter en tid och skickades till koncentrationslägret Mauthausen.
Även Lise greps och fördes till koncentrationslägret i Ravensbrück i Tyskland.
Där födde hon sitt andra barn, en son.
– Vi överlevde allihop, tackolov, och kunde förenas igen i Paris. Vi fick tre barn, Artur och jag, och vårt tredje barn födde jag i Prag.
För efter krigsslutet kallades Artur hem till Tjeckoslovakien, där han utsågs till minister.
Maken i tjeckiskt fängelse
Men i början av 1950-talet, under Stalins sista år, hamnade Artur på de anklagades bänk. Han anklagades för ”sionism och trotskism”, och satt fem år i fängelse.
Först långt senare, 1968, fick han sin politiska upprättelse. Efter åren i Tjeckoslovakien återvände familjen till Paris. Artur skrev boken L’Aveu, Bekännelsen, som sedan blev film. Yves Montand spelade Artur, och det sägs att både han och Simone Signoret lämnade det franska kommunistpartiet efter att ha gjort den filmen.
Men Lise och Artur lämnade aldrig partiet. Jag frågar henne varför.
Hon svarar som om det vore en självklarhet.
– Jag är kommunist för att jag vill förändra världen. Sedan finns det partier och människor som inte gör rätt, men det förändrar inte mina ideal. Jag är kommunist för att jag vill ha en bättre värld.
SPANSKA REPUBLIKEN FÅR KONTOR I PARIS
Vänner och anhöriga till spanienfrivilliga och den spanska republikens soldater träffades nyligen i Paris. På initiativ av den franska organisationen ACER, och deras tyska motsvarighet, KFSR, kommer ett kontor, som ska koordinera de internationella aktiviteterna för att bevara minnet av den spanska republiken, upprättas i Paris.
– Det är helt naturligt att det arbetet sker från Paris, säger ACER:s vice ordförande Jean-Paul Chantereau. Det var till Paris som alla frivilliga kom innan de reste vidare till Spanien.
”I en tid när fascismen återigen är på frammarsch, har vi beslutat att tillsammans med vänner från hela världen fortsätta de internationella brigadernas och den spanska republikens antifascistiska kamp”, heter det i den gemensamma deklarationen.
