Ett nytt vänsterparti växer fram i Filippinerna. Med ett basarbete bland de sociala rörelserna försöker man skapa ett parti som kan bryta den traditionella maktelitens dominans i landet.
– Vi tror att det bara är genom att störta den nuvarande regeringen och bilda en provisorisk revolutionär regering som vi kan förändra vårt land, säger Sonny.
Reihana Mohadeen och Cesar ”Sonny” Melencio är ledare för Partido Lakas ng Masa (De arbetande massornas parti) PLM. På Kulturhusets kafé i Stockholm försöker de förklara den märkliga politiska verkligheten i sitt hemland.
Valsystemet är uppbyggt så att ett politiskt parti kan få högst tre platser i parlamentet. maximalt finns det 20 platser för politiska partier. Resten av de 253 platserna är reserverade för regionala makthavare, ofta stora jordägare eller andra medlemmar av den traditionella eliten.
– Vi har flerpartisystem och vi har val. Det är så demokrati brukar definieras i väst, säger Sonny bittert.
Brytning med maoismen
Länge tillhörde han kommunistpartiet CPP men hamnade ofta i konflikt med ledningen som var mycket sekteristisk. Under upproren mot diktatorn Ferdinand Marcos som ledde till dennes fall 1986 ville partiet inte samarbeta med resten av oppositionen, eller ställa upp i valen.
Partiet hade inte förmåga att förstå dynamiken i det uppror som kom att döpas till Edsa, efter den stora aveny i Manila där demonstranterna samlades.
Ännu värre var den paranoia som drabbade partiet och kulminerade 1988 med tortyr och summariska avrättningar av medlemmar. Sonny har gjort upp med alla dessa erfarenheter i en bok med namnet Full Quarter Storms.
CPP är ett maoistiskt parti med rötterna på landsbygden, byggt kring en gerillarörelse. Grunden för PLM är istället rörelserna i städerna. Det är fackföreningsrörelser, studenterna, kvinnorna och de fattiga i städerna, urban poor, som tillsammans bildade partiet 2009.
Organiserar marginaliserade grupper
De hårda arbetsvillkoren på fabrikerna i Filippinerna var omskrivna i svenska tidningar för några år sedan. När Flamman tar ordet slavarbete i sin mun blir Reihana upprörd.
– Man försöker säga att vi stjäl jobb från andra länder. Men det är många år sedan vi i vänstern gick in i exportzonerna och organiserade folk. Nu är det mycket bättre, där finns kollektivavtal, högre löner och bättre arbetsvillkor. Ni måste se detta ur ett internationalistiskt perspektiv och förena er med oss mot imperialismen.
Reihana menar därför att kampanjer som Rena kläder kan vara bra men också leda till att arbeten försvinner från Filippinerna. Nu finns andra viktigare problem för facket, alltfler fasta arbeten blir tillfälliga och arbetsgivarna har stöd av regeringen i att skapa en alltmer flexibel arbetslagstiftning. Basen för organisationen blir därför allt mindre och det finns också högerfack.
– Första maj firar de med frukostmöten med regeringen, säger Reihana sarkastiskt.
Aktivisterna bakom PLM har ändå nått flera framgångar. De har lyckats organisera fack för marginaliserade grupper som torghandlarna och förarna för de små trehjuliga minitaxis som dominerar gatulivet i Manila.
Detta är människor som brukar räknas till urban poor, samma fattiga människor som befolkar de kåkstäderna i Afrika, Asien och Latinamerika. Det är här som PLM nu har sin viktigaste bas.
– Ungefär 40 procent av befolkningen i Manila tillhör den gruppen, säger Sonny. Det är där vi nu är starkast. Vi var en av grundarna den nationella rörelsen som heter Congress of Urban Poor.
Det finns ingen gräns för den rörelsens uppgifter. Just nu gäller det att försvara människors hem. Markspekulanter är på jakt efter mera utrymme och många fattiga kvarter hotas av vräkning. Husen rivs och familjerna fördrivs. Tillgång till el, vatten och hälsovård är ett annat tema, rätten till arbete och utbildning är andra viktiga frontavsnitt.
Svår väg till parlamentet
Reihana är aktiv i kvinnorörelsen som blivit en allt viktigare kraft. Där är vänstern av tradition mycket stark och det är arbetarkvinnorna och de fattiga kvinnorna som dominerar. Det var 10 000 kvinnor på årets 8 mars manifestation. Den konservativa kyrkan är naturligtvis mot både preventivmedel och abort, men det finns förslag på en ny lagstiftning som rörelsen stödjer.
– De sociala rörelserna har ofta bara fokus på sina egna frågor. Utmaningen är att skapa ett gemensamt program som kan bli till ett alternativ, säger Sonny. Där har PLM sin viktigaste uppgift.
– Folk har inte så stora förhoppningar eller visioner. De vill bara överleva. Det är därför vi måste informera, utbilda och diskutera den gemensamma plattformen, inte bara varje rörelses krav.
När PLM bildades 2009 hade de grundande rörelserna sammanlagt 150 000 medlemmar. Redan har partiet fått 100 000 direkta medlemmar. Målsättningen är att nå 500 000 medlemmar till valet 2013, röstar de alla på partiet är man garanterade tre medlemmar i parlamentet.
– Du ser vad svårt det är att få makten den vägen, säger Sonny. Jag tror faktiskt att det skulle bli mindre våldsamt om folk gör ett nytt uppror mot den korrumperade eliten. Det dör faktiskt mer människor i samband med valen är det gjorde vid Edsa-upproret.
