Ett lik flyter i land på din ö i skärgården. Och innan chocken hunnit lägga sig flyter det ena liket efter det andra i land på öarna runt om. Hur reagerar du och hur reagerar dina grannar på detta brutala avbrott av vardagslunken? Varifrån kommer de och vem har ansvaret för att ta hand om dessa främlingar i skärgårdslandskapet?

Det är frågan som Lars Sund ställer till oss läsare i denna politiska skröna. På svaret har vi all anledning att fundera. Inte minst efter detta EU-val där borgerligheten sopat mattan med arbetarrörelsen och där främlingsfientliga partier nått stora framgångar i flera länder, bland annat i det Finland som Lars Sund kommer ifrån. Men även om politiken finns där som ett viktigt inslag i väven är detta också i hög grad en roman som lovsjunger skärgårdslandskapet och med kärlek skildrar dess människor. Lars Sund skriver in sig i den tradition av skärgårdskildrare som börjar med namn som August Strindberg och Albert Engström och fortsätter in i nutiden med Evert Taube, Astrid Lindgren och Tove Jansson för att bara nämna några av de mest kända.
Det är också i detta skärgårdslandskap som stora delar av handlingen utspelar sig i romanerna Colorado Avenue, Lanthandlerskans son och Eriks bok. För oss som älskar skärgården är det en lycka att få ta del av denna sinnligt exakta skildring av växter, fåglar, ljud och färger. Men lika viktigt som landskapet är människorna. De skildras som vanligt hos Sund med stor kärlek. Inte för att de är exemplariska och nyttiga medborgare, utan för att de är just människor med brister och egenheter.

Här finns den kommunala pampen K-D Mattsson och krumeluren Post-Janne, men framför allt porträtt av några imponerande kvinnor i olika åldrar, som biter sig fast och griper tag i läsaren. Till detta kommer Sunds förmåga att verkligen berätta en historia utan att missa poängen. Så för dig som vill bli road och oroad, är politiskt intresserad och älskar skärgården är detta perfekt sommarläsning.