Det blev en liten läsarstorm när jag i förra veckans ledare skrev att DDR skulle ha fyllt 70 år.
60 år ska det naturligtvis vara.
Och DDR fyllde ju inte 50 år 1989 utan 40. Jag skäms och skyller på stress även om det är en usel ursäkt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Författaren Sture Källberg var en av dem som hörde av sig för att rätta min fadäs och han bifogade sin vana trogen en rolig ögonblickskildring från förr. Den delger jag gärna er läsare. Jag har bara översatt de delar som var skrivna på tyska.

”Jag trivdes bra i Öst-Berlin där jag bodde från mitten av november 1956 till januari 1958, men jag har bott på många ställen och vant mig vid att trivas överallt. Ungdomsförbundet FDJ ställde till med stor avskedsfest när redaktionsgänget för Världens Ungdom som jag tillhörde skulle återvända till DUV:s återupprättade högkvarter i Budapest. En av FDJ-bossarna höll tal och sa plötsligt:
– Till och med kamrat Kallberg har någon gång något bra att säga om vår republik.
Jag blev ju rätt förbluffad men fann mig och ropade:
– När då?
Men då vädjade sekreterarbrudarna att inte förstöra stämningen och talaren låtsades att han inte hört min skallande stämma.”