Efter ett turbulent år utropades i helgen vänsterledaren Jeremy Corbyn än en gång till ledare för brittiska Labour Party vid partiets årliga konferens i Liverpool. Samtidigt höll den snabbt växande Momentum-rörelsen en parallell konferens i staden, där tusentals Corbyn-anhängare samlats för att bygga ”en ny sorts politik”. Politiska ledare med Corbyn i spetsen har länge försökt förhindra en splittring av partiet. Men den gångna helgen visade att det finns en djup meningsskiljaktighet: Labours framtid som ett socialistiskt parti.
I ett enkelt kulturhus i centrala Liverpool har tusentals vänstersympatisörer från hela Storbritannien samlats för att diskutera politisk strategi och socialistiska idéer, tio minuters promenad bort från den officiella Labour-konferensen. De har samlats av Momentum, en gräsrotsrörelse med 18 000 medlemmar skapad för att stödja Corbyn och etablera ”en ny sorts politik”, för fyra dagar av föreläsningar och workshops.
Bland medlemmarna finns ledande fackföreningsledare, politiker och lokalt engagerade aktivister såväl som konstnärer och skribenter. Samlade framför en storbildsskärm följer de valbevakningen likt en fotbollsmatch. Den exalterade publiken utbryter i ett dånande jubel när Corbyns vinst meddelas. Den 67-årige socialisten från London har för andra gången valts till ledare för socialdemokratiska Labour med 62 procent av partiet bakom sig, en ökning från förra årets partival när han erhöll 59,5 procent.
Lättnad, glädje och kramar sprids genom salen bland de ditresta representanterna. Många är märkbart trötta efter långa dagar av kampanjer, en följd av över ett års interna strider med högern i Labour som gjort flera försök att avsätta ledaren.
– Den här vinsten handlar inte om mig, utan om folkets vinst mot eliten, utropar partiledaren triumferande till sina anhängare i Momentum. Det här är en vinst för majoriteten mot minoriteten, mot dem som vägrar respektera demokratin. Detta är en vinst för social rättvisa.
Häxjakt mot Corbyn-anhängare
Men alla i Momentum är inte lika positiva efter Corbyns vinst mot högerkandidaten Owen Smith. För Jacqueline Walker, vice-ordförande och en av grundarna av Momentum, är valresultatet en besvikelse.
– Jag tror att vi hade uppnått minst 70 procents stöd åt Corbyn om de 120 000 uteslutna personerna hade fått rösta, säger Walker.
Enligt henne och många andra i Momentum var uteslutningarna av nya medlemmar en medveten oppositionsstrategi av partiapparaten som länge dominerats av högern. Medlemmar har uteslutits för kommentarer på sociala medier och ibland utan förklaring, däribland fackföreningsmedlemmar inklusive en ledande generalsekreterare. Hela lokalgrupper som stöttat Corbyn har upplösts medan andra har uteslutits för att ha twittrat stöd åt politiska kandidater i andra länder. Minst 120 000 röstberättigade sympatisörer nekades en röst för att de är nya medlemmar.
– Det här rör sig om en orättvis häxjakt, mot mig och de andra som blivit uteslutna. De flesta uteslutna anhängarna stöttar Corbyn. Trots att min uteslutning var den kortaste av alla finns det fortfarande riksdagsledamöter som vill att jag ska bli avstängd från partiet, förklarar den vice ordföranden.
Hon var en av nästan 14 000 Corbyn-anhängare som blev avstängda på grund av kommentarer gjorda på sociala medier. Partioppositionen hävdade att Walker, en uttalad Palestina-sympatisör, hade skrivit antisemitiska saker på Facebook när hon talade om vissa judars roll i den afrikanska slavhandeln. Walker, som har afro-judiskt ursprung, anklagade högern i partiet för att ”missbruka antisemitismen” för sitt egenintresse.
– Eftersom Labour är en spegling av samhället är det klart att det finns rasism inom partiet. Men det finns inget systematiskt problem med antisemitism i Labour. Det handlar om Israel, menar Walker.
Antisemitism och rasism
I en hätsk debatt om antisemitism i Labour och den oberoende utredningen som fastställde att Labour inte har ett systematiskt problem med antisemitism krockar Walker med Jeremy Newmark, ordförande i Jewish Labour Movement. 92 procent av hans medlemmar stöttade högerkandidaten Owen Smith och han har aktivt kämpat mot Corbyn i frågan. Newmark menar att Corbyn har skapat en distans mellan brittiska judar och Labour vilket lett till en ”ohållbar kris” för partiet.
– Jag antyder inte att alla antisemitiska kommentarer sägs med antisemitiskt uppsåt, förklarar Newmark. Men vårt språk kan ha en antisemitisk inverkan.
Den bittra debatten kring antisemitismen, Israel och Palestina skulle åtgärdas av Shami Chakrabatis utredning och hennes föreslagna åtgärder. Men bland Corbyns kritiker finns det lite stöd för Chakrabatis slutsatser, vilket upprör Walker.
– Om Jeremy Newmark bryr sig så mycket om rasismen i Labour, varför organiserar de ingenting till stöd för andra utsatta minoriteter? Varför tillåts Newmark aktivt förneka mitt judiska ursprung i media? Det här rör sig om anti-svart rasism mot mig och en häxjakt mot Corbyn, säger Walker.
”Våra ledare vill återvända till 1930-talet”
På andra sidan floden Mersey hålls Labours årliga partikonferens. Hundratals kostymklädda representanter från hela landet har samlats i Liverpool där partiets framtid ska stakas ut. Till skillnad från Momentums konferens är partikonferensen stängd för allmänheten och omringad av poliser och vakter.
Denna konferens är mer polariserad än tidigare år. För högern som dominerat partiet sedan början på 1980-talet är situationen katastrofal då de ser Corbyn som fullständigt ovalbar. Deras försök att avsätta honom, som inkluderat en välplanerad mediakampanj av Labours vice-ledare Tom Watson, har hittills misslyckats.
För Progress – den mest inflytelserika högergruppen inom Labour – vilar Corbyns partiprogram på uråldriga idéer. Nita Clarke, före detta politisk sekreterare åt Tony Blair och nuvarande direktör för en inflytelserik organisation med kopplingar till Progress, är väldigt kritisk till Corbyn.
– Vår nuvarande ledare har ett gammalt synsätt som kommer att kasta oss tillbaka till 1930-talet, säger Clarke efter ett möte mellan ledande politiker, lobbyister och Progress. Allt deras prat om nationalisering av järnvägar är ett försök att föra oss tillbaka 80 år. Ska kolgruvorna öppnas härnäst? Det här är oansvarig politik, säger hon.
Samtidigt som högerns möte pågår presenterar John McDonnell, Corbyns finansminister och nummer två i det nya vänsterstyret, partiledningens nya ekonomiska politik. McDonnell föreslår en radikal omformulering av Labours politik: höjd minimilön till tio pund i timmen, bekämpning av skatteflykt, ökade investeringar i ekonomin och avskaffande av lagliga hinder för fackföreningar som infördes av Margaret Thatcher.
– Detta är vår vision för att omvandla Storbritannien. I det här partiet behöver du inte längre viska dess namn, det kallas socialism!, utropade McDonnell framför konferenspubliken.
Partienighetens framtid
Trots den starka polariseringen inom partiet, med 172 av 230 parlamentsledamöter kritiska till Corbyn, är det få som vill splittra partiet. Högerns krafter har i stället samlats kring partiets interna strukturer i ett försök att styra ledarens politik via partistyrelsen. Hittills har inte förslagen om mer makt åt ledamöterna gått igenom.
Bland Momentums gräsrötter förs diskussionen från ett motsatt perspektiv. Där vill medlemmarna ha rätt att välja sina partirepresentanter i parlamentet. För många är det det enda hoppet för att återfå kontroll över partiet som i praktiken delats mellan en majoritet medlemmar och ledningen å ena sidan och en minoritet medlemmar och en majoritet parlamentsledamöter å den andra.
Trots det hätska retoriska klimatet är meddelandet från Corbyn och hans finansminister McDonnell positivt. De framhåller kontinuerligt deras vilja att samla alla i Labour bakom sig för att effektivt motarbeta den konservativa regeringen som styrt landet sedan 2010.
Historiskt ögonblick
För den kritikerrosade filmregissören Ken Loach och många andra i Momentum är det enda svaret på högerns motstånd en bred och stark folkrörelse. Loach menar att det är det enda som kan förändra Storbritannien.
– Jag tror att Jeremy Corbyn kan vara ett historiskt ögonblick, beroende på hur det slutar förklarar Loach. Corbyn och McDonnell är de första ledarna inom Labour som har satt arbetare i centrum av sin politik. De har ett socialistiskt program baserat på statligt ägande, vilket betyder att när de kommer tvingas kämpa kommer det inte bara att vara mot högern i Labour utan även mot kapitalet.
– Hoppet för mig kommer från det faktum att plötsligt gick en halv miljon personer med för att säga nej till nedskärningar och nyliberalism. Det är det allt detta handlar om. En socialistisk politik, säger Loach.
Corbyns vänsterpolitik har onekligen skapat en politisk förändring i Storbritannien och räddat Labour från dess sjunkande politiska popularitet – partiets medlemsantal har ökat från 180 000 till över 600 000 på ett år. Trots detta förblir frågan om framtiden öppen, med socialismens många motståndare inom partiet som aktivt kämpar mot Corbyn. Ledarens hopp hänger på Momentum.
