– Vi är starkare nu.
Det säger Jari Ollila, från finska elektrikerfacket, efter ett utslag i EU-domstolen, som kom i slutet på förra veckan.
I korthet innebär domen att företag som verkar i Finland måste följa finska kollektiv­avtal, så länge det inte strider mot utstationeringsdirektivet, vilket EU-domstolen inte anser att det gör i det här fallet.
Fallet gäller 186 polska elektriker som arbetat i Finland och genom elektrikerfacket där krävt lön i enlighet med finska kollektivavtal. Det finska elektrikerfacket menade att det inte räcker att arbetsgivare betalar lägsta tabellön till utstationerade arbetare, utan måste betala ut exempelvis ackordstillägg, semesterersättning och resetillägg, som till finska arbetare.
Arbetsgivaren vägrade och hänvisade dessutom till polsk lag som förbjuder anställda att överlåta till någon, i det här fallet facket, att driva deras talan i lönetvister med arbetsgivaren. Men EU-domstolen gick alltså på fackets linje och frågan bollas tillbaka till finska tingsrätten i Satakunda.
– I sak innebär domen att minimilöner inte är tillräckligt. Domstolen menar att arbetsgivare ska betala samma lön som alla andra har, oavsett varifrån man kommer, säger Jari Ollila till Flamman.
Han påpekar att lägstalönen i kollektivavtal i många fall inte är samma sak som vad de flesta i en viss bransch faktiskt har rätt till; den kan ha kommit till med sommarjobbare i åtanke.
– Men det krävs att det är tydligt i avtalet.

Hur tolka hårda kärnan

Robert Sjunnebo, jurist på LO, säger att domen innehåller två delar. Dels en del som konstaterar att finska regler ska gälla för de utstationerade polska arbetarna gällande vem som får företräda dem.
– Den delen är inte så överraskande, men den andra delen handlar om vad som ingår i den så kallade hårda kärnan. Där lämnas ett stort tolkningsutrymme för respektive EU-land, på det sättet fick det finska facket gehör i alla delar.
Nils Wahl, en av nio generaladvokater vid domstolen, hade tidigare lämnat ett förslag till beslut där han ifrågasatte kollektivavtal som ett sätt att stifta löner. Det gjorde att många befarade att EU-domstolen skulle gå åt ett annat håll än vad den nu gjorde.
– EU-domstolen var inte alls så restriktiv som man kunnat befara. Den hårda kärnan begränsar, men inom den finns det utrymme, säger Robert Sjunnebo.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kallade enligt tidningen Arbetet domen för ”det största sedan Laval”. Även Robert Sjunnebo är optimistisk.
– Det här är ett steg åt rätt håll. Från EU-håll har det varit idel tråkiga nyheter, så det är stort när det kommer en dom som pekar i en annan riktning. Men det räcker inte, det krävs ett socialt protokoll och en annan syn på de ekonomiska friheterna inom EU.
Den bransch i Sverige med i särklass flest utstationerade arbetare är byggbranschen. Men även inom skogsbruket finns en ganska stor grupp. Tommy Andersson, vice ordförande för GS-facket, har inte helt och hållet hunnit sätta sig in i domen.
– Men av det lilla jag har läst ser det bra ut. Det verkar som om EU-domstolen har satt ner foten, inte bara om minimilöner enligt kollektivavtal utan också om andra ersättningar.
Samtidigt påpekar han att det svåra är att kontrollera att avtalade villkor verkligen efterlevs.
– Det är svårt att följa vad som händer med de här arbetarnas ersättningar, få är med i facket, de kan bli lurade i vilket fall.
Jari Ollila tror att domen kommer att påverka hur facket bedriver sitt arbete i positiv riktning.
– När vi stöter på liknande problem behöver
vi inte gå till EU-domstolen igen.