Signerat/ Kalle Holmqvist Farbrorn på elvans buss har partinålen på rockslaget. Inte den nya, tramsiga utan den gamla roströda med SAP skrivet i guldbokstäver. För nu är jag i Malmö, där ursprungsbefolkningen pratar obegripligt, bor i HSB och röstar på Partiet. Från busshållplatsen går vi till antikvariaten på Amiralsgatan. Jag hittar en spansk utgåva av John Stuart Mills klassiker Om friheten. I boken finns en ditklistrad lapp, med texten: ”Este libro es una donacion de Liberala ungdomsförbundet Suecia” (Denna bok är en gåva från Liberala ungdomsförbundet i Sverige). Hur kan en bok som är ”una donacion de LUF” hamna på antikvariat i Malmö? Jag och Danne spekulerar och fantiserar ihop en historia om en LUF-ombudsman på väg med gåvor till de fria biblioteken på Kuba, som får slut på pengar redan i Malmö och tvingas sälja några böcker för att kunna köpa cigg. Sanningen lär vi aldrig få veta.
Ett annat fynd var Per Engdahls lilla skrift Europa med svenska ögon, tryckt i Malmö 1991.En modern klassiker. På Umeå universitet används boken fortfarande som kurslitteratur inom en kurs som kallas Europas moderna historia. På baksidan av boken förklaras att ”i över fyrtio år har den federalistiska Europa-tanken här i Sverige haft sin mest konsekvente och hängivne ideolog i Per Engdahl”.
Per Engdahl (1909-94) är känd som den främste fascistiska ideologen i Sverige. Han var klassisk fascist av Mussolini-typ, ingen egentlig nazist. Dock stod han förstås på Tysklands sida under andra världskriget. Efter kriget försökte han inom den så kallade malmörörelsen samla resterna av de europeiska fascistpartierna. Fram till sin död ledde han den fascistiska organisationen Nysvenska rörelsen. Helene Lööws bok Nazismen i Sverige 1980-1999 redogör för Per Engdahls kontakter med de framväxande nynazistiska grupperna på nittiotalet.
Per Engdahl var alltså inte bara fascist på 1930-talet, han var det fortfarande 1991 när han författade skriften Europa med svenska ögon. Det blev en spännande läsning. Boken är en flammande appell för att Sverige ska ansluta sig till EG, nuvarande EU. Engdahls argument för EG är ideologiska. Ett EG-medlemskap innebär ”att nationen som grundval för den övergripande statsbildningen ersätts av kulturkretsen”. Engdahl konstaterar: ”Det paradoxala i situationen är vissa vänstergruppers nästan chauvinistiska formuleringar av sin EG-kritik, medan klart nationalistiska [läs: fascistiska /min anm.] intagit en motsatt ståndpunkt, manifesterad i den tiopunktsdeklaration för ett enat Europa som antogs av en nationalistkongress i Rom i oktober 1950”.
Per Engdahl hade varken ändrat uppfattning eller språkbruk nämnvärt sedan han femtio år tidigare, 1941, hyllade Nazi-Tyskland i Tidskriften Sverige-Tyskland, organ för vänskapsförbundet med samma namn: ”Det mest karakteristiska i tysk uppfattning av idag är Europatanken […] Till detta kommer en princip, som nationalsocialismen satt främst i sin åskådning, och som också bidrar till att spränga nationalstatstänkandet, och det är rasen. Rasen är inte bunden till en viss nation […] Samkänslan inom rasen blir därför en gemenskaphetskänsla mellan biologiskt likvärdiga individer inom olika nationer. Och det är på denna samkänslas grund, som Tyskland idag tänker bygga det nya Europa”. (Tidskriften Sverige-Tyskland, nummer 6/1941)
Per Engdahl bodde faktiskt i Malmö en gång i tiden. Men inte går det att frukta Europa här. Särskilt inte när vi lämnar antikvariatkvarteren och går mot Möllan, stadsdelen Möllevången som är en blandning mellan snobbigt kulturvänsternäste, arbetarstadsdel och invandrarområde. Södermalm möter Skärholmens loppmarknad, skulle man kunna säga på stockholmska. På Möllan finns Sveriges godaste kebab, som sällan kostar mer än tjugo kronor. En av småbutikerna lockar med den något självmotsägande parollen ”Unikt pris! Allting 10 kr!”. Lika svårtolkade är erbjudandena om att köpa 100-kronors Comviq-kontantkort för 85 kronor. SSU Malmö-centrums skyltfönster kräver ”Nej till Europas Förenta Stater”. I livsmedelsbutikerna kan man köpa tre påsar pitabröd för tio kronor, halal, kosher, yalla-yalla och allt vad det heter. I Möllevångsgruppens lokal hade Malmö mot EMU sitt kampanjcenter under folkomröstningen i höstas. Trettiotalsfascisterna skulle vända sig bittert i sin grav om de såg denna fantastiska, svenska, smältdegel. Hit till Möllan når aldrig deras Stor-Europa.
