När Dimitris Christofias valdes till president i februari, vajade Che Guevara-flaggor och hammaren och skäran över Cypern. Ändå var reaktionen från EU-kommissionens José Manuel Barroso, såväl som nära nog alla europeiska toppolitiker, positiv. Skälet är att Christofias och hans Arbetande folkets progressiva parti, Akel, är en av de krafter som har förutsättningar att lyckas med en återförening av ön. Dimitris Christofias har inte bara fått cyprioternas, utan även mycket av omvärldens, förtroende. Det kanske gör Christofias till den ende kommunist som uppskattas av det internationella samfundet.
Jag frågar honom hur det är att vara EU:s ende kommunistiske statsledare.
– Menar du att det är dåligt, eller vad?
Nej, jag undrar vad du tror att det betyder för vänstern i Europa.
Christofias säger tveksamt:
– Vänstern i Europa måste kunna lägga historien bakom sig och hitta en modern ny vision som tar in de förändringar som skett i världen. I EU betyder det att vi måste kämpa för att sätta ett socialt ansikte på unionen.
Bara ett ansikte?
– Skall man ha ett socialt ansikte betyder det förstås att ändra på institutioner och sättet EU fungerar på, så att den tjänar vanligt folk. Det är det vi gör på Cypern – vi har ett pragmatiskt program för att uppgradera de arbetandes rättigheter.
Akels valseger 2008 vilade på två paroller: ”Rättvisa lösningar” – alltså på Cypernfrågan, men också ”rättvist samhälle”, sociala reformer. Ett av huvudkraven var en treprocentig ökning av pensionerna. Men har Christofias arbete som fredsmäklare tvingat regeringen att sänka de sociala ambitionerna?
– Nej, det är ett kollektivt arbete. Visserligen har lösningen på Cypernfrågan tagit all min tid, men jag har ju också en hel regering som arbetar med de sociala reformerna. Alla ministrar kommer inte från Akel, men alla är hederliga politiker och vi arbetar konstruktivt.
– Ett återförenat Cypern är min politiska dröm. Jag har från början sagt och visat att detta är min viktigaste uppgift, säger Christofias.
När Flamman träffar Christofias är det två dagar sedan det senaste mötet med motparten i förhandlingarna, den turkcypriotiske vänsterledaren Mehmet Ali Talat.
De båda har en 30 år lång historia och vänskap bakom sig. Ändå kärvar det när nu lösningen står för dörren. Talat har offentligt sagt att han hoppas på en lösning under år 2008. Men samtidigt backar han från de principer som vi måste följa, säger Christofias, och menar de uttalanden som den turkiska sidan gjort om att ett återförenat Cypern fortfarande behöver utomstående länder – Grekland, Turkiet och Storbritannien, som ockuperade landet till 1960 – som ”garantiländer”. Det skulle lämna ett stort utrymme för turkisk inblandning i Cyperns affärer.
Utgångspunkten måste istället vara den stora överenskommelsen som gjordes 1979, att Cypern är en enhetsstat, bestående av två delar – en grekcypriotisk och en turkcypriotisk – där samtliga invånare har fulla demokratiska och mänskliga rättigheter. Först då, när Cyperns interna affärer hanteras av cyprioter, blir landet självständigt och kan demilitariseras, menar Christofias. Det stora hindret, säger han, är Turkiets ockupation av norra Cypern.
– Ockupation är oförenlig med demokrati. Därför var jag emot invasionen av Irak, och därför måste Turkiet lämna oss i fred. De är ett tredje land.
Christofias parti är stolt över att från sin födelse 1926 haft både grek- och turkcyprioter som medlemmar och ser sig som en förenande kraft mellan etniciteterna.
– Men märk väl, säger presidenten, turkar från Turkiet är inte cyprioter. Efter Turkiets invasion 1974 har tiotusentals turkiska bosättare flyttat in. Nu är de dubbelt så många som den ursprungliga befolkningen!
Frågan har mycket stor betydelse. Det är egendomsfrågan som är den största stötestenen för att kunna ena ön, menar Christofias. Under invasionen tvingades 165.000 grekcyprioter från sina hem, och deras hus togs över av människor som egentligen inte hade minsta rätt till dem. Utan rättvisa kommer konflikterna att bestå.
– Under ytan arbetas det på den turkiska sidan för att skapa ett orubbligt faktum. I slutändan, om de lyckas, kommer det inte finnas någon egendom att ta tillbaka.
Av Christofias uttalanden kan man ana att det har att göra med vad som sker i Turkiet.
Hur spelar Cypernfrågan in i den konflikt som pågår i Turkiet mellan landets valde president Erdogan och det man kallar ”den djupa staten” – det militära etablissemanget?
– Jag har offentligt stött Erdogan och jag håller tummarna och hoppas att de vinner. De har vunnit några slag, men utgången av hela kriget är högst oviss. Vi kan ännu inte säga att den djupa staten är besegrad.
Insatserna är mycket höga för cyprioterna. Delningen av ön har inneburit att hela städer står tomma och att de respektive etniciteterna inte känner sig säkra på fel sida av ön. Det går inte heller att resa fritt. Dimitris Christofias själv kunde först återse sin hemby på den turkiska sidan efter 30 år, sedan han blivit president över den grekiska halvan. FN:s Kofi Annans plan för att ena ön avvisades 2004 och ledde istället till uppblossade konflikter. Akel kritiserade planen för att den var en skrivbordsprodukt utifrån. Den här gången försöker vi lösa våra egna problem, är budskapet.
Christofias, liksom många bedömare, anser att den process som nu pågår är den sista chansen för en återförening. Skulle han och Mehmet Ali Talat lyckas är ett fredspris sannolikt.
PORTRÄTTET
Namn: Dimitris Christofias.
Yrke: valdes till president med 53,4 procent av rösterna på Cypern med 600.000 invånare.
Född: 29 augusti 1946 i Dhikomo, en by utanför huvudstaden Nikosia. Tillhör ändå ”den unga generationen” av cypriotiska politiker.
Politisk profil: Akel. Ingår i EU-parlamentets vänstergrupp NGL-GUE. Motståndare till EMU och privatiseringar. Vill bevara och utveckla det som kallas blandekonomi på Cypern.
