– Det här är inte en seger för regeringen eller oppositionen, utan en seger för Sverige, sa statsminister Stefan Löfven vid pressträffen 27 december.
Men kritiken mot uppgörelsen var hårdast från höger. Många moderater menade att partiledningen mer eller mindre hade sålt ut oppositionen. Sverigedemokraterna reagerade med en misstroendeförklaring mot regeringen.
I de rödgröna leden var reaktionerna mer försiktigt positiva. Vänsterpartiet välkomnar uppgörelsen, trots att partiet står utanför den:  
– Vänsterpartiet sökte inte extra val. Vi har hela tiden velat genomföra den budget som vi och regeringen förhandlat fram och som innehåller en rad angelägna reformer som sänkt skatt för dem med låga pensioner, satsningar på äldreomsorg och bättre villkor för ensamstående föräldrar, sade Jonas Sjöstedt i ett uttalande strax efter att överenskommelsen presenterats.

Dåligt för demokratin eller enda sättet att stänga ute ett rasistiskt parti från inflytande? Flamman har intervjuat två rödgröna röster med olika perspektiv på decemberuppgörelsen.

NEJ!
Direkt efter uppgörelsen var det tidigare Miljöpartispråkröret Birger Schlaug en av dem som kritiserade den. Bland annat varnade han för att den riskerar bli ett första steg mot ett tvåpartisystem, liknande det i Storbritannien.
– Uppgörelsen förstärker blockpolitiken som i sin tur leder till att rösterna i den partipolitiska debatten tenderar att tystna. MP och V var redan inför valet 2010 – som var ett strikt blockval – tysta om allt som kunde skrämma högersossar till det borgerliga blocket. På samma sätt var KD tyst med sådant som kunde skrämma socialliberala väljare till det rödgröna blocket, säger han till Flamman via mejl.
Han menar att när de stora blocken kämpar för att få över marginalväljare på sin sida, likriktas politiken – och drar åt höger.
– Då finns det inte kvar så mycket politik att slåss om.
Hur hade den parlamentariska situationen kunnat lösas i stället?
– Men för i h-e… 87 procent borde väl kunna hålla ifrån sig 13 procent genom att diskutera politikens innehåll i stället för dess former. Det är möjligt att sakpolitiken då hade blivit ännu sämre ur ett såväl grönt som rött perspektiv, men själv avskyr jag när man manipulerar demokratins former för att uppnå sakpolitiska mål. Att det sker som eftergift åt att SD leker vågmästare gör inte saken bättre. Tänk om SD en vacker dag blir den minoritet som ska få igenom sin politik.

JA!
Robert Sundberg, ledarskribent på socialdemokratiska Dalademokraten är positiv till uppgörelsen.
– Ja, i det givna läget när SD sade att de tänkte rösta emot alla budgetar som inte gick dem till mötes i flyktingpolitiken så var de andra partierna tvungna att agera.
Alternativet, menar han, hade varit att något eller några partier närmat sig SD.
– Det vill ingen, allra minst de rödgröna.
Finns det risk för att SD kan vinna martyrpoäng på den här typen av uppgörelse?
– De kommer att försöka, men de har själva ställt till det genom att vid första tillfälle som ges rösta emot regeringens budget i stället för att avvakta och kanske använda sig av vågmästarpositionen längre fram.
Han pekar på att det knappast är en unik situation att  ett relativt stort parti hålls utanför parlamentariskt inflytande. Det finns många länder med liknande exempel – och exempel på motsatsen, där små partier fått stort inflytande.
Samtidigt säger han att uppgörelsen kan leda till att regeringen blir försiktigare med vilken budget den lägger. En alltför radikal budget skulle kunna få oppositionen att överge överenskommelsen.
– Uppgörelsen är tänkt att hålla i åtta år framåt, men det har gjorts uppgörelser i alla tider som frångåtts.