– Aktivitetsdatan är tänkt att mäta en organisations förmåga att mobilisera sina anhängare till fysisk aktivism. En ”aktivitet” är till exempel en manifestation eller en organiserad propagandaspridning, däremot inte varje gång någon sätter upp ett klistermärke, förklarar Morgan Finnsiö.

Bakom minskningen i statistiken finns dock en mer komplex utveckling. De totala aktiviteterna har sjunkit drastiskt sedan en topp 2018, vilket i rapporten dels förklaras med att NMR slutat bedriva lika omfattande kampanjer.

Rivalitet inom den högerextrema miljön kan trissa upp aggressiviteten

– De har färre medlemmar och färre entusiastiska aktivister. Det får konkreta effekter, de kan inte skrämmas på gator och torg lika bra med 30 personer i stället för 700. Samtidigt är det fortfarande en farlig organisation med stort våldskapital, och ett intresse av att bygga upp prestige just nu när de försvagats. 

Expo varnar i rapporten för att rivalitet inom den högerextrema miljön kan trissa upp aggressiviteten, och det finns redan vissa tecken på en sådan utveckling. De så kallade aktivklubbarna är ett nytillskott på den svenska högerextrema scenen, och emblematiska för en ny generations organisering. 

Rörelsen har rötterna i det amerikanska nätverk som startades 2020 av vit makt-profilen Robert Rundo. Unga män samlas i små, löst sammanknutna lokala grupperingar med namn som ”White boys Stockholm” för att styrketräna, propagera för maskulinitet, och förbereda sig för våldsam politisk kamp. 2023 ”tävlade” aktivklubbarna och NMR under en period i att bränna Prideflaggor och utföra annan skadegörelse mot hbtq-evenemang.

Flera andra större organisationer, däribland partiet Alternativ för Sverige (AFS) och föreningen Det fria Sverige (DFS), har drabbats av interna konflikter och också blivit mindre aktiva sedan 2018. Samtidigt har antalet grupperingar på Expos radar fördubblats under perioden. Högerextrem propaganda sprids även allt mer via enskilda opinionsbildare på sociala medier, vars räckvidd och påverkan är svårare att mäta.

– Fler aktörer kan idag med mindre medel bedriva effektiv propaganda, på sin egen kammare. De får ofta bättre resultat av den här malande, konstanta hjärntvätten av sina anhängare på nätet, än att gå och dela ut flygblad i brevlådor eller hålla ett torgmöte i en svensk småstad, säger Morgan Finnsiö och fortsätter: 

– När de stora sociala medie-plattformarna som X uppenbarligen är ointresserade av att begränsa högerextremt och hatiskt innehåll utnyttjar man självklart det. Det finns även forskningsrön som visat att bland annat Youtubes algoritm kan fungera radikaliserande, genom att erbjuda mer och mer extremt material.

Sedan valrörelsen 2022 har SD tydligt gått i en mer radikal riktning

Under rubriken ”SD:s kritiska vänner” granskar rapporten relationen mellan den parlamentariska högern och dess mindre rumsrena motsvarigheter, i en tid då Sverigedemokraterna är närmre regeringsställning än någonsin. Morgan Finnsiö beskriver ett parti som i allt bredare led ses som en gräddfil för högerextremt inflytande, snarare än som förrädare.

– Om vi backar till mandatperioden 2014–2018 hade SD ett intresse att framstå som mer moderat och återhållsamt. Sedan valrörelsen 2022 har partiet tydligt gått i en mer radikal riktning igen, både retoriskt och politiskt. 

Morgan Finnsiö beskriver hur partiet blivit mer benäget att öppna sig mot högerextrem alternativmedia, och kallar relationen ömsesidig. 

– Förut såg de rasideologiska aktörerna SD som sellouts, en del av etablissemanget som vänt den nationella rörelsen ryggen. Så låter det inte längre. Här ser man en närliggande aktör med tassarna på maktens spakar, och många vill utnyttja det.

Tidigare nämnda DFS, som både argumenterat för ”repatriering av rasfrämligar” och att transpersoner ”behöver få stryk”, har också hyllat Tidöregeringen som ”en strimma ljus i en mörk tid”. Rasmus Paludans första koranbränning utanför Turkiets ambassad, som kom att bli den första i en explosiv kedjereaktion, beskrivs i rapporten som ”en av de mest effektiva politiska aktioner som den svenska rasideologiska miljön varit inblandad i. Och den hade aldrig orsakat samma kris utan Sverigedemokraternas delaktighet.”