SD lovar väljarna att Sverige kan återvända till en tid före invandringen. Några inställda bussar i Skaraborg visar varför drömmen aldrig kan bli verklighet.
Sverigedemokraterna har problem.
Nu avser jag inte de vanliga problemen med rashatande nättroll, ersättningsfuskare, knarkande bilkraschare eller ens barnpornografimisstänkta. Trots den imponerande bredden i den kriminella paletten utgör inget av detta något verkligt problem för partiet.
Det blir rubriker i några dagar. Åkesson slår ut med händerna i en tv-studio, bedrövat besviken som en villapappa vars grabb tjuvlånat bilen och krockat. Han visste förstås ingenting. Väljarna tror honom eller bryr sig inte, opinionsundersökningarna bekräftar snart att ingen mängd kokain eller barnporr rubbar deras förtroende.
Inom ett par månader kommer nya rubriker och samma cykel börjar om. Jag avser inte ens de problem som initieras av partiets särskilt utsedda problemmakare Richard Jomshof. När han kallar oppositionsledaren för quisling eller säger åt muslimer att sluta vara muslimer är det i själva verket propaganda falskt förpackad som problem för Åkesson.
Nej, SD:s verkliga och i någon mening enda problem är 20 busschaufförer i Skaraborg.
Bakgrunden är denna: Partiet köpte reklamplats på Västtrafiks bussar. Ett av budskapen lydde ”Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” Budskapet flankerades av SD-Tobbe alias Kött-Tobbe, det vill säga riksdagsman Tobias Andersson, kanske mest känd för sina vilda medicinsk-politiska teorier: minskat köttätande leder till lägre testosteron som leder till vänstervridning.
Ja, verklighetens folk inkarnerades i köttet och visade sig vara transportarbetare av somalisk börd. Ett absolut mardrömslikt budskap ur SD-perspektiv.
Ett 20-tal busschaufförer med bakgrund i Somalia svarade med direkt aktion: de sjukskrev sig helt sonika. Bussar stod stilla. Det dröjde därefter inte många timmar innan Västtrafik, som tidigare hade godkänt annonsen, fann sig nödgade att plocka bort den.
Motiveringen var det samtidstypiska ”alla skall kunna känna sig trygga i arbetsmiljön”. Men det är oklart om busschaufförerna känt sig otrygga. Är det helt otänkbart att de snarare protesterade?
Ungefär samtidigt plockade Jernhusen ned ett annat valbudskap från SD – att bidragstagare inte är välkomna – från Centralstationen i Stockholm. Händelserna har behandlats som snarlika av både medierna och av Sverigedemokraterna, som förstås påstår att de utsätts för politisk censur.
I själva verket är de varandras motsatser.
På Centralstationen gick allt enligt SD:s handbok. Man lanserar ett medvetet provocerande budskap, det orsakar debatt och mångfaldigar därmed exponeringen, och med lite tur stoppas dessutom reklamen av någon pjoskig byråkrat ur den smala åsiktskorridoren. Då har partiet fått full pott och befäst sin position som obekväm sanningssägare som censureras av etablissemanget.
Men i Skaraborg var det inte etablissemanget som reagerade. Det var busschaufförerna.
Alltså de där som kvalar in på nästan vartenda ett av högerpopulismens retoriska figurer: de som ”ställer klockan tidigt och går till jobbet”, som ”får Sverige att fungera” och som lever mitt i verkligheten, på Västgötaschlätta.
Ja, verklighetens folk inkarnerades i köttet och visade sig vara transportarbetare av somalisk börd. Ett absolut mardrömslikt budskap ur SD-perspektiv.
Men det blir värre. De tycks inte ha några planer på att återvandra. Ännu värre: om de av en eller annan orsak ändå försvann skulle bussarna stå stilla på schlätta. Genom att stanna hemma några dagar visade chaufförerna både att motstånd är möjligt och påminde om en gammal sanning: den som utför arbetet har makt att låta bli.
Detta är ett långsamt verkande gift för Sverigedemokraterna, i förlängningen kanske fatalt. För den stora lögn partiet matar sina väljare med är att en återgång till ett vitt Sverige över huvud taget är möjlig. Att det går att utvisa och återvandra sig till ett nygammalt Bullerbyn där ingen längre heter Amir eller Aisha.
Ofta har SD:s politiska motståndare, förmodligen oavsiktligt, hjälpt dem att upprätthålla en alarmism som förstärkt hägringen om en möjlig folkrensning. Men 30 procent av befolkningen har utländsk bakgrund och minst 50 procent av bussförarna.
Ett starkt SD kan förvisso göra all möjlig skada. I ett värsta scenario skulle de kunna skapa ett apartheidliknande samhälle med inskränkta rättigheter för tredjedelen med utländsk bakgrund. Men det är inte det de lovar sina väljare, och inte det väljarna vill ha.
Löftet är ett etniskt rent men helt konfliktfritt Sverige. Ett sagoland där alla som inte passar in helt enkelt har försvunnit och allting sedan fungerar precis som förut.
Men det Sverige som SD utlovar finns inte längre. Om det någonsin gjorde det.
Busschaufförerna i Skaraborg behövde bara stanna hemma några dagar för att visa varför.
