– Det är många lärare som tycker de här frågorna är viktiga. Men de är rädda att göra fel. Och det är ju inte bra om de är så rädda att de istället inte gör någonting.
Det säger Hans Olsson, projektledare för utbildnings- och skolfrågor vid RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.
HBT står för homo- bi och trans. HBT-elever känner sig ofta osynliggjorda i skolan. I skolan finns en heteronorm, som kan vara plågsam för elever som tror eller vet att de inte passar in i mallen.
Hans Olsson är redaktör för skriften Jag visste när jag var tio, som ska användas som handledning för lärare.
Att självklart prata om flickor och pojkar som par, om föräldrar som två av olika kön, om att vara ”kär” i någon av motsatt kön, börjar tidigt i skolan. Ändå tror många lärare att HBT-frågor inte ska tas upp förrän vid puberteten, eller när eleverna själva frågar.
Många elever som inte passar in i heteronormen, känner sig osynliga och obekräftade. En del mår mycket dåligt. Hans Olsson påpekar att sexualiteten och den sexuella identiteten kan vara en ohälsofaktor.
De grövsta exemplen på diskriminering har bland annat varit vid skolbaler där elever förbjudits dansa pardans om de varit av samma kön. Hur bra är då skolorna generellt på att leva upp till läroplanen och till den nya barn- och elevskyddslagen, som också omfattar skolan?
– Man kan säga att det är väldigt skiftande, säger Hans Olsson.
– Enskilda skolor och enskilda lärare är jätteduktiga, men om man tittar på skolorna i sin helhet skulle jag vilja säga att det är ganska dåligt.
– Medvetenheten kring genus och HBT hänger ihop, och jag är optimistisk och tror det kommer bli bättre. I arbetet med handledningen har vi mött ganska många lärare som säger att de inte tänkt på frågorna.
Även historia
Till viss del är det läromedlen som gör att HBT-frågorna hamnar i skymundan.
– Finns det med i läromedlen är det större chans att lärarna tar med det.
Det handlar inte bara om biologiböckerna. I alla ämnen kan HBT-frågorna göras mer synliga. I samhällsundervisningen såväl som historia
– När man pratar om till exempel andra världskriget och vilka som skickades i koncentrationslägren.
– Man behöver inte alltid göra teman. Lärarna är ibland dåliga på att tänka sig att vi faktiskt har de här eleverna bland oss, och att vi har det tidigt. Det spelar ingen roll om en elev definierar sig på ena eller andra sättet, men eleven bär med sig känslan av osynlighet eller av bekräftelse senare i livet.
Ångrat sig
Ungdomssajten Lunarstorm gjorde i söndags en enkätundersökning, med frågan ”Om du är en HBT-person har du vågat komma ut med det?”
På det hade två procent av killarna och en procent av tjejerna svarat ”Ja, men jag ångrar mig”.
– Jag blir inte förvånad att en del ångrat sig. Men det är mindre risk om skolan är förberedd. Då är även kamrater förberedda.
En del kanske har kommit ut för unga, menar Hans Olsson.
– Jag brukar säga att mellan killar finns en homofob-period mellan tolv och 15 år, som egentligen inte handlar så mycket om vad de tycker om bögar och flator utan om normer om kön.
En del som kommer ut som HBT-personer ångrar sig på kort sikt, säger Hans Olsson
– Men efter ett tag kan det bli det bättre.